Hm... Har fått min första "follower" på Twitter. En nikijohnson55 som visst ska vara manusförfattare för Supernatural? Hur troligt är det egentligen - då jag har gjort en tweet och dessutom skriver på svenska. Kul för henne att följa mig liksom. Något säger mig att denna niki kanske inte har helt rent mjöl i påsen.
(Kan detta möjligtvis bero på att de två första som jag började följa på Twitter, efter Helena Dahlgren, var Misha Collins och Jared Padalecki?)
Update: Hahahahaha, enligt henne så kommer Castiel att dö i nästa säsong. Fast då hon även har sagt att INGEN i Supernatural-casten en Twitter, så ska man inte tro på det. Synd att Misha Collins bara driver välgörenhet väldigt publikt genom sin Twitter. Synd. O
Update II: Jag måste säga att jag älskar Twitter. Har precis hittat Alyson (Hannigan) Denisof!
fredag 1 juli 2011
Saker man kan göra på jobbet efter kl 17:
1. Jobba
2. Skaffa twitter bara för att, trots att man inte har något behov av att twittra.
3. Beställa böcker från Adlibris.
Beställningen är inte färdig än, men hittills så ser den ut ungefär så här: "Tithe" och "White Cat" av Holly Black (för man kan ju inte börja på bara en serie, det är väl lite snålt?), "Black Swan Rising" av Lee Carroll och "A Feast for Crows" av George R.R Martin, för jag måste ju hinna köpa den innan tvserieomslagen tar över, och så en present till min icke-läsande pojkvän för att försöka stimulera hans läsning lite.
På tal om Martin - i natt så drömde jag att jag hade fått jättemånga kommentarer på mitt förra inlägg, det om Grey Wind och hans frånvaro i tv-serien, och att det hade startats en diskussion om A Song of Ice and Fire i mitt kommentarfält där folk AVSLÖJADE vad som hände i tredje och fjärde boken och jag blev jätteledsen över att bli så grundligt spoilad.
På tal om Martin II - nu ska jag gå och se på avsnitt 3, Lord Snow.
2. Skaffa twitter bara för att, trots att man inte har något behov av att twittra.
3. Beställa böcker från Adlibris.
Beställningen är inte färdig än, men hittills så ser den ut ungefär så här: "Tithe" och "White Cat" av Holly Black (för man kan ju inte börja på bara en serie, det är väl lite snålt?), "Black Swan Rising" av Lee Carroll och "A Feast for Crows" av George R.R Martin, för jag måste ju hinna köpa den innan tvserieomslagen tar över, och så en present till min icke-läsande pojkvän för att försöka stimulera hans läsning lite.
På tal om Martin - i natt så drömde jag att jag hade fått jättemånga kommentarer på mitt förra inlägg, det om Grey Wind och hans frånvaro i tv-serien, och att det hade startats en diskussion om A Song of Ice and Fire i mitt kommentarfält där folk AVSLÖJADE vad som hände i tredje och fjärde boken och jag blev jätteledsen över att bli så grundligt spoilad.
På tal om Martin II - nu ska jag gå och se på avsnitt 3, Lord Snow.
torsdag 30 juni 2011
Var är Grey Wind?
Okej, jag har ännu inte kommit mig för att se på de 8 sista A Game of Thrones-avsnitten, helt enkelt för att jag inte har tid. Ska däremot försöka se dem i helgen när jag är ledig. Vad jag har gjort är att sitta på youtube och se på en massa klipp från serien (till den grad att jag snart har sett 50 % av de där osedda avsnitten) och en sak som stör mig något otroligt:
Var är Grey Wind?
Okej, för att inte spoila: http://youtu.be/sEF5cCzpAB4. Där har vi en länk till en scen som jag speciellt tänker på.
För mig så är Grey Wind en av de där sakerna som gör Robb så speciell bland alla de där kungaaspiranterna som kommer att dyka upp i nästa bok. En av sakerna som gör det där kapitlet i boken så hårresande bra i mina ögon: inslagen med hur Catelyn lyssnar på hur striderna börjar och hur Grey Winds yl gör att hon känner... stolthet? att deras vinstchanser är större? mod? Jag kommer inte ihåg exakt vad hon kände, men det var något positivt i alla fall. Och i hela "A Clash of Kings" där skräckhistorier börjar berättas om nordmännen - om hur Robb låter sin varg äta fångar levande och hur nordmännen följs av en flock med vilda vargar.
Hur kan de ta bort Grey Wind? Än så länge (bok 1+2) så är det ju i stort sätt bara Ghost, Grey Wind och Summer som har större "roller" bland vargarna... fast jag tvivlar inte på att Nymeria snart kommer tillbaka.
Var är Grey Wind?
Okej, för att inte spoila: http://youtu.be/sEF5cCzpAB4. Där har vi en länk till en scen som jag speciellt tänker på.
För mig så är Grey Wind en av de där sakerna som gör Robb så speciell bland alla de där kungaaspiranterna som kommer att dyka upp i nästa bok. En av sakerna som gör det där kapitlet i boken så hårresande bra i mina ögon: inslagen med hur Catelyn lyssnar på hur striderna börjar och hur Grey Winds yl gör att hon känner... stolthet? att deras vinstchanser är större? mod? Jag kommer inte ihåg exakt vad hon kände, men det var något positivt i alla fall. Och i hela "A Clash of Kings" där skräckhistorier börjar berättas om nordmännen - om hur Robb låter sin varg äta fångar levande och hur nordmännen följs av en flock med vilda vargar.
Hur kan de ta bort Grey Wind? Än så länge (bok 1+2) så är det ju i stort sätt bara Ghost, Grey Wind och Summer som har större "roller" bland vargarna... fast jag tvivlar inte på att Nymeria snart kommer tillbaka.
fredag 24 juni 2011
Trevlig midsommar (samt lite AGoT)
Jag har hittills bara sett de första avsnitten av A Game of Thrones då skolarbete och mycket annat kom i vägen i maj, men planerar att se resterande avsnitt så snart som möjligt. Efter mitt Harry Potter-race så har jag även planerat att läsa "A Storm of Swords" - vet dock inte om jag ska fortsätta med "A Feast for Crows" eller spara den och femte boken för framtida läsning, då det lär ju ta Martin ca 5-6 år igen innan sjätte delen blir färdig.
Efter att ha sett den här videon så känner jag dock hur det börjar klia i fingrarna efter att dels se klart serien (helst igår!), läsa nästa bok samt få veta hur allting slutar. Åh, vad jag gillar familjen Stark och åh, vad det är synd om dem.
SPOILERS för hela första säsongen/boken!
En sak som jag har tänkt på är om nästa säsong också kommer att heta A Game of Thrones eller om de planerar att göra det som typ.. separata serier och döpa nästa till A Clash of Kings? Varje säsong verkar ju vara en bok - det finns ju absolut material till det! - och de verkar ju följa böckerna mycket trognare än vad ex. True Blood och Dexter gör, som bara tar grundstoryn från böckerna och sedan rör sig i lite olika sidospår. Började tänka på det här när jag såg min statistik för veckan och såg att flera har hittat till min blogg efter att ha sökt på "a clash of kings premiere".
Efter att ha sett den här videon så känner jag dock hur det börjar klia i fingrarna efter att dels se klart serien (helst igår!), läsa nästa bok samt få veta hur allting slutar. Åh, vad jag gillar familjen Stark och åh, vad det är synd om dem.
SPOILERS för hela första säsongen/boken!
En sak som jag har tänkt på är om nästa säsong också kommer att heta A Game of Thrones eller om de planerar att göra det som typ.. separata serier och döpa nästa till A Clash of Kings? Varje säsong verkar ju vara en bok - det finns ju absolut material till det! - och de verkar ju följa böckerna mycket trognare än vad ex. True Blood och Dexter gör, som bara tar grundstoryn från böckerna och sedan rör sig i lite olika sidospår. Började tänka på det här när jag såg min statistik för veckan och såg att flera har hittat till min blogg efter att ha sökt på "a clash of kings premiere".
torsdag 23 juni 2011
Jag ger er: crappy fanfiction från min författardrömperiod
Jag kan inte fatta att jag gör det här då det är så pinsamt att jag mest vill gömma mitt ansikte i händerna redan jag har postat inlägget, men vad gör man inte för att ge sina läsare lite underhållning?
Nej, skämt åsido. I sken av min Harry Potter-läsning, J.K Rowlings senaste tillkännagivande om Pottermore och Aftonbladets påstående att Twilight-fandomen uppfann fanfictions så kom jag osökt att tänka på mitt eget fan fiction-läsande och ... -skrivande.
Jag har alltid läst fan fictions, mest olika HP-fanfictions av varierande kvalitet - vissa riktigt underbart bra och andra ... inte lika bra - och under några förvirrade år så skrev jag även egna fan fictions, men tröttnade alltid efter dem efter bara något kapitel. Det ni nu ska få se är icke tidigare sett material som jag hittade på min gamla laptop. Eftersom jag fick den på hösten när jag gick i årskurs 8 så är det svårt att säga när följande text skrevs, men eftersom min engelska känns ganska godkänd så skulle jag gissa på 9:an-1:an på gymnasiet ungefär.
Bara en liten förklaring: Detta är alltså en prolog till en fanfiction som jag aldrig skrev särskilt mycket mer på, då jag insåg att min huvudkaraktär är Mary Sue Deluxe (hell, hon heter till och med Sarah!) och jag inte kunde tona ner henne för att det då kändes fel. Sarah skulle alltså ha varit 2 år yngre än Harrys föräldrar och varit förlovad med Sirius Black. Det är all förklaring som behövs. Typ.
Just ja: först är det skrivet ur okänd Dödsätares perspektiv (tror att det var tänkt att det typ skulle vara Lucius Malfoy eller Dolohov) och sedan så är det Sirius.
-------------------------------------------------------------------
End of November 1981
He sneered as he looked down on the girl on the floor. Her will was completely broken now, finally. The beautiful golden red hair had during the last days been transformed to a tangled damp mass, changed beyond recognition. Normally she would wield it like a shining banner, softly streaming down her back or blowing in the wind, like a lion’s mane. She had a lot of confidence. A lot of strength. No, she hadn’t. She had had confidence and strength. He laughed softly as he thought about how she had behaved when they first brought her in. The scratch marks on Dolohov’s cheek proved that even though she didn’t have her wand she wasn’t going to let them imprison her without paying the price. Now he saw nothing of that fire. She was just… empty.
It hadn’t taken much to put the light out in her eyes. As he studied her hunched shoulders, the pale skin that was visible where her robes had been torn as she had struggled to break free, the dirty hands that she had hidden/hid her face in, most certainly to cover all signs of tears from view, he began to understand why Dolohov loved tormenting her so much. This was a real improvement. And all that had been needed were a lie, one false sentence. Three little words that had ruined her world.
“You haven’t heard? Black got the Kiss.”
It had been Bellatrix’ idea, carefully planned before she left the mansion with her husband, brother-in-law and young Barty Crouch Jr. Too bad that they had never returned. Too bad they had been sent to Azkaban. Bellatrix would have loved to watch the girl and her despair. Her tears. And who could really blame her for crying? Not 20 yet and she had already lost her future. She was bound to meet her end here, one way or another. Bound to rotten away in the cellar of Malfoy Manor. Or to be given to the Dark Lord if he would return, though he doubted it. One way or another it meant death for her.
------------------------------------X--------------------------------X-----------------------------------
At the very same moment the Death Eater walked away from the dungeon, up the stairs and into the luxurious parlour of the mansion, another man woke up from a dream many miles away. Once it had been a happy dream, it had meant peace and love and everything he wanted in life, but now it meant nothing but despair. It only meant that the scars were re-opened again. That the guilt started to flow through him once more. That the mocking voice in his head once more went over his mistakes.
The chill air was filled with despair, but with the dementors just outside the cellar door it was to be expected. They seemed to feel that he hurt more now than he had done when he arrived here. How many weeks had he been here? Or were it only a mere few days? No, he had definitely been here a couple of weeks. It couldn’t be months, could it?
His clothes were torn and as he followed his jaw with his fingers, raw after trying to claw out through the walls after a night with particularly bad dreams, he felt the harsh stubble that had slowly began to grow into a beard. A beard. He had never thought about grow a beard before he was at least 80, but then he hadn’t exactly expected to be thrown into Azkaban either.
When he first arrived here he thought he would soon be out. He wallowed in his despair, the sadness and emptiness and the memories that were all he had left of Lily and James. He took out his anger at the walls; pounding them with his fists and imagined that he they all bore Peter’s face. He thought it would soon be ruled out as a misunderstanding. That she would convince Dumbledore that he was innocent, that she would explain to the Ministry. He knew she would never leave him in here one minute longer than she could help. She loved him and she knew Peter had been the secret keeper, she knew that he never would have joined Voldemort, never betrayed his best friends.
But after a while he started to doubt. The dementors were drowning his hope in a sea of cold misery. Maybe she believed him to be a traitor. Maybe she didn’t love him as much as he thought. Maybe she was so blinded by her rage at Peter that she didn’t wasted a minute to remember that he wasn’t with her. That he was wasting away in Azkaban.
When three days had gone he began to fear for her. She would never be so cruel. He had seen her in the crowd as the Ministry wizards arrested him. He had seen the look of shock, of horror on here face and of exhaustion. Then she had disappeared. One second she had been standing right there and the next she just wasn’t anywhere to be seen. Somewhere between the moment when he met her eyes and the time it took for him to crane his neck to keep the eye contact she had disappeared. And that was what drenched him and left him soaking in fear right now. She was dead too. Like everyone else he had loved.
He had feared it, but trying to ignore the unwelcome thought for so long. But now it was time to realise that she was gone. It was his loathed cousin that had made him loose his last straw of hope that he clung to so hopelessly. The way Bellatrix had smirked when she had went past his cell. Her triumphant words still haunted him: “Her last words were your name”.
It had made him crumble to an animalistic insanity that burned through his blood system, increased with every heart beat. They had torn down everything he lived for. Everything he loved. Now he was stuck with nightmares of them, of James, of Lily and of her. All of them smiling. And it hurt to know that he could have made a difference. He could have protected them, but he hadn’t. His mistakes had lead to their deaths.
-------------------------------------------------------
Och efter det här så skulle det komma ett "9 år tidigare" och berätta lite hipp som happ om hur hon lärde känna Lily Evans, Snape och marodörerna och hur de blev förälskade. Och det finns ingen logisk anledning till att Dödsätarna inte bara tar död på henne. Tur att jag räddade världen från att behöva läsa särskilt mycket mer av mitt klotter!
Nu är jag dock sugen på att börja läsa riktig fan fiction. Hm, kanske finns det någon bra AGoT-fanfictionförfattare där ute. Får kolla upp det!
Nej, skämt åsido. I sken av min Harry Potter-läsning, J.K Rowlings senaste tillkännagivande om Pottermore och Aftonbladets påstående att Twilight-fandomen uppfann fanfictions så kom jag osökt att tänka på mitt eget fan fiction-läsande och ... -skrivande.
Jag har alltid läst fan fictions, mest olika HP-fanfictions av varierande kvalitet - vissa riktigt underbart bra och andra ... inte lika bra - och under några förvirrade år så skrev jag även egna fan fictions, men tröttnade alltid efter dem efter bara något kapitel. Det ni nu ska få se är icke tidigare sett material som jag hittade på min gamla laptop. Eftersom jag fick den på hösten när jag gick i årskurs 8 så är det svårt att säga när följande text skrevs, men eftersom min engelska känns ganska godkänd så skulle jag gissa på 9:an-1:an på gymnasiet ungefär.
Bara en liten förklaring: Detta är alltså en prolog till en fanfiction som jag aldrig skrev särskilt mycket mer på, då jag insåg att min huvudkaraktär är Mary Sue Deluxe (hell, hon heter till och med Sarah!) och jag inte kunde tona ner henne för att det då kändes fel. Sarah skulle alltså ha varit 2 år yngre än Harrys föräldrar och varit förlovad med Sirius Black. Det är all förklaring som behövs. Typ.
Just ja: först är det skrivet ur okänd Dödsätares perspektiv (tror att det var tänkt att det typ skulle vara Lucius Malfoy eller Dolohov) och sedan så är det Sirius.
-------------------------------------------------------------------
End of November 1981
He sneered as he looked down on the girl on the floor. Her will was completely broken now, finally. The beautiful golden red hair had during the last days been transformed to a tangled damp mass, changed beyond recognition. Normally she would wield it like a shining banner, softly streaming down her back or blowing in the wind, like a lion’s mane. She had a lot of confidence. A lot of strength. No, she hadn’t. She had had confidence and strength. He laughed softly as he thought about how she had behaved when they first brought her in. The scratch marks on Dolohov’s cheek proved that even though she didn’t have her wand she wasn’t going to let them imprison her without paying the price. Now he saw nothing of that fire. She was just… empty.
It hadn’t taken much to put the light out in her eyes. As he studied her hunched shoulders, the pale skin that was visible where her robes had been torn as she had struggled to break free, the dirty hands that she had hidden/hid her face in, most certainly to cover all signs of tears from view, he began to understand why Dolohov loved tormenting her so much. This was a real improvement. And all that had been needed were a lie, one false sentence. Three little words that had ruined her world.
“You haven’t heard? Black got the Kiss.”
It had been Bellatrix’ idea, carefully planned before she left the mansion with her husband, brother-in-law and young Barty Crouch Jr. Too bad that they had never returned. Too bad they had been sent to Azkaban. Bellatrix would have loved to watch the girl and her despair. Her tears. And who could really blame her for crying? Not 20 yet and she had already lost her future. She was bound to meet her end here, one way or another. Bound to rotten away in the cellar of Malfoy Manor. Or to be given to the Dark Lord if he would return, though he doubted it. One way or another it meant death for her.
------------------------------------X--------------------------------X-----------------------------------
At the very same moment the Death Eater walked away from the dungeon, up the stairs and into the luxurious parlour of the mansion, another man woke up from a dream many miles away. Once it had been a happy dream, it had meant peace and love and everything he wanted in life, but now it meant nothing but despair. It only meant that the scars were re-opened again. That the guilt started to flow through him once more. That the mocking voice in his head once more went over his mistakes.
The chill air was filled with despair, but with the dementors just outside the cellar door it was to be expected. They seemed to feel that he hurt more now than he had done when he arrived here. How many weeks had he been here? Or were it only a mere few days? No, he had definitely been here a couple of weeks. It couldn’t be months, could it?
His clothes were torn and as he followed his jaw with his fingers, raw after trying to claw out through the walls after a night with particularly bad dreams, he felt the harsh stubble that had slowly began to grow into a beard. A beard. He had never thought about grow a beard before he was at least 80, but then he hadn’t exactly expected to be thrown into Azkaban either.
When he first arrived here he thought he would soon be out. He wallowed in his despair, the sadness and emptiness and the memories that were all he had left of Lily and James. He took out his anger at the walls; pounding them with his fists and imagined that he they all bore Peter’s face. He thought it would soon be ruled out as a misunderstanding. That she would convince Dumbledore that he was innocent, that she would explain to the Ministry. He knew she would never leave him in here one minute longer than she could help. She loved him and she knew Peter had been the secret keeper, she knew that he never would have joined Voldemort, never betrayed his best friends.
But after a while he started to doubt. The dementors were drowning his hope in a sea of cold misery. Maybe she believed him to be a traitor. Maybe she didn’t love him as much as he thought. Maybe she was so blinded by her rage at Peter that she didn’t wasted a minute to remember that he wasn’t with her. That he was wasting away in Azkaban.
When three days had gone he began to fear for her. She would never be so cruel. He had seen her in the crowd as the Ministry wizards arrested him. He had seen the look of shock, of horror on here face and of exhaustion. Then she had disappeared. One second she had been standing right there and the next she just wasn’t anywhere to be seen. Somewhere between the moment when he met her eyes and the time it took for him to crane his neck to keep the eye contact she had disappeared. And that was what drenched him and left him soaking in fear right now. She was dead too. Like everyone else he had loved.
He had feared it, but trying to ignore the unwelcome thought for so long. But now it was time to realise that she was gone. It was his loathed cousin that had made him loose his last straw of hope that he clung to so hopelessly. The way Bellatrix had smirked when she had went past his cell. Her triumphant words still haunted him: “Her last words were your name”.
It had made him crumble to an animalistic insanity that burned through his blood system, increased with every heart beat. They had torn down everything he lived for. Everything he loved. Now he was stuck with nightmares of them, of James, of Lily and of her. All of them smiling. And it hurt to know that he could have made a difference. He could have protected them, but he hadn’t. His mistakes had lead to their deaths.
-------------------------------------------------------
Och efter det här så skulle det komma ett "9 år tidigare" och berätta lite hipp som happ om hur hon lärde känna Lily Evans, Snape och marodörerna och hur de blev förälskade. Och det finns ingen logisk anledning till att Dödsätarna inte bara tar död på henne. Tur att jag räddade världen från att behöva läsa särskilt mycket mer av mitt klotter!
Nu är jag dock sugen på att börja läsa riktig fan fiction. Hm, kanske finns det någon bra AGoT-fanfictionförfattare där ute. Får kolla upp det!
onsdag 22 juni 2011
Logiskt hål i Chambers of Secrets
(SPOILERvarning! Jag vet att jag är dålig på att spoilervarna Harry Potter då, i min värld, alla har läst böckerna. Jag har dock fått förklarat för mig att bara för att jag är uppfödd med Harry Potter som huvudsaklig föda så innebär inte det att alla har det)
Det är så typiskt. Bara minuter efter att jag haft en chattkonversation med en vän om hur välgenomtänkt allt är i Harry Potter-serien så hittar jag ett stort logiskt hål:
Hur kommer det sig att ingången till Hemligheternas kammare är genom ett handfat på en toalett och sedan genom en vattenledningpassage, då Salazar Slytherin byggde kammaren på 900-talet och ingen öppnat den innan 1940-talet då Tom Riddle hittade ingången? Fanns det ens vattenledningar då? Porslinhandfat fanns i alla fall inte. Den enda logiska förklaringen skulle ju vara om Riddle eller någon annan Slytherinarvtagarstudent innan det moderniserat ingången en aning - men borde inte de andra eleverna och lärarna märka om ett stort renoveringsprojekt plötsligt uppstod?
Nu kommer jag att störa mig på det här varenda gång jag läser boken.
Det är så typiskt. Bara minuter efter att jag haft en chattkonversation med en vän om hur välgenomtänkt allt är i Harry Potter-serien så hittar jag ett stort logiskt hål:
Hur kommer det sig att ingången till Hemligheternas kammare är genom ett handfat på en toalett och sedan genom en vattenledningpassage, då Salazar Slytherin byggde kammaren på 900-talet och ingen öppnat den innan 1940-talet då Tom Riddle hittade ingången? Fanns det ens vattenledningar då? Porslinhandfat fanns i alla fall inte. Den enda logiska förklaringen skulle ju vara om Riddle eller någon annan Slytherinarvtagarstudent innan det moderniserat ingången en aning - men borde inte de andra eleverna och lärarna märka om ett stort renoveringsprojekt plötsligt uppstod?
Nu kommer jag att störa mig på det här varenda gång jag läser boken.
Godkänd!
En klapp på axeln till mig som klarade tentan! ... Tror jag i alla fall.
För efter några minuter av glädje så gjorde min kära ovän tvekan entré: hade jag verkligen den kod som jag 5 minuter tidigare varit 100 procent säker på att jag haft?
Jag tror inte att jag skrev upp vilket nummer jag hade, för jag tyckte att det var så lätt då det var ett homogent nummer (alltså två likadana siffror) - men när jag upptäckte att 55:an visst fått underkänt så satte tvivlet igång. Tänk om jag hade 55? (Fast siffrorna är helt okända för mig, har nämligen ett minne av en helt annan siffra).
Äh, nu struntar jag i det. Termin 1 är härmed avslutad och det är bara att ladda upp inför termin 2!
För efter några minuter av glädje så gjorde min kära ovän tvekan entré: hade jag verkligen den kod som jag 5 minuter tidigare varit 100 procent säker på att jag haft?
Jag tror inte att jag skrev upp vilket nummer jag hade, för jag tyckte att det var så lätt då det var ett homogent nummer (alltså två likadana siffror) - men när jag upptäckte att 55:an visst fått underkänt så satte tvivlet igång. Tänk om jag hade 55? (Fast siffrorna är helt okända för mig, har nämligen ett minne av en helt annan siffra).
Äh, nu struntar jag i det. Termin 1 är härmed avslutad och det är bara att ladda upp inför termin 2!
måndag 20 juni 2011
Honey, I'm homeee!
"Mr and Mrs Dursley, of number four, Privet Drive, were proud to say that they were perfectly normal, thank you very much. They were the last people you'd expect to be involved in anything strange or mysterious, because they just didn't hold with such nonsense."
Myyys! Skulle vara perfekt om det nu inte hade varit för att jag började jobba idag och inte har lika mycket tid att spendera i Harrys sällskap som jag skulle önska. Var så mycket enklare när jag var ung och nördig och kunde isolera mig i en veckas tid och läsa hela bokserien i ett svep, utan en massa störande avbrott.
Harry Potter-böckerna för mig har högsta myspysfaktor, då jag kan i stort sätt vartenda ord, speciellt i de första böckerna (tror att jag har läst HPand the PS minst tjugo gånger sedan 2000 när jag fick första boken på svenska), och jag kan börja gråta över händelser flera sidor innan de egentligen inträffar - bara för att jag vet att de kommer att hända. Att läsa Harry Potter är som att komma hem.
Myyys! Skulle vara perfekt om det nu inte hade varit för att jag började jobba idag och inte har lika mycket tid att spendera i Harrys sällskap som jag skulle önska. Var så mycket enklare när jag var ung och nördig och kunde isolera mig i en veckas tid och läsa hela bokserien i ett svep, utan en massa störande avbrott.
Harry Potter-böckerna för mig har högsta myspysfaktor, då jag kan i stort sätt vartenda ord, speciellt i de första böckerna (tror att jag har läst HPand the PS minst tjugo gånger sedan 2000 när jag fick första boken på svenska), och jag kan börja gråta över händelser flera sidor innan de egentligen inträffar - bara för att jag vet att de kommer att hända. Att läsa Harry Potter är som att komma hem.
söndag 19 juni 2011
The Boy Who Lived
Nej, vet ni vad - nu kan jag inte hålla mig borta från en viss bokserie på 7 böcker längre. Från och med nu så kommer det nog dröja ett tag innan det kommer ett inlägg med mina åsikter om böckerna jag läser, för jag har recenserat och vridit och vänt på Harry Potter ut och in flera gånger tidigare. Något inlägg kommer det dock bli.
Förbereder mig redan nu på att drabbas av hårt slag av PPD (post-Potter Depression) när jag är färdig med sjunde boken.
Förbereder mig redan nu på att drabbas av hårt slag av PPD (post-Potter Depression) när jag är färdig med sjunde boken.
lördag 18 juni 2011
HIMYM S06E24: Jag vet vem mamman är!
(Om ni inte vill bli spoilade inför sjunde säsongen - ja, så säker är jag på mina egna teorier - så undvik detta inlägg)
Igår innan jag och min pojkvän gick och lade oss så såg vi på säsongsfinalen av sjätte säsongen av How I Met Your Mother, vilket fick mig att drabbas av en uppenbarelse. Jag vet vem mamman är! Det måste bara vara så.
(Markera vittext)
Mamman är... Barneys halvsyster Carly, som vi fortfarande inte har fått se något av. Ni minns i avsnittet där Barney träffade sin pappa? Hur han visade ett kort på Barneys två halvsyskon: JJ, som han träffade senare i avsnittet, och Carly, som går på college. Vad vet vi om mamman? Jo, att hon går på samma college som Ted undervisar, att hon har varit rumskompis med Cindy (Rachel Bilson) och att Ted träffar henne för första gången på Barneys bröllop. Simsalabim!
För övrigt så tror jag att Barney kommer att gifta sig med Robin och inte Nora. Det kändes som att de re-connectade där i slutet av avsnittet och såg inte Robin väldigt fundersam och känslosam ut när Barney träffade Nora igen? ... Samt: varför skulle annars Marshall fråga Ted hur han känner sig på Barneys bröllop och om han känner sig redo? Det är ju en mycket mer logisk fråga om bruden är Robin.
Igår innan jag och min pojkvän gick och lade oss så såg vi på säsongsfinalen av sjätte säsongen av How I Met Your Mother, vilket fick mig att drabbas av en uppenbarelse. Jag vet vem mamman är! Det måste bara vara så.
(Markera vittext)
Mamman är... Barneys halvsyster Carly, som vi fortfarande inte har fått se något av. Ni minns i avsnittet där Barney träffade sin pappa? Hur han visade ett kort på Barneys två halvsyskon: JJ, som han träffade senare i avsnittet, och Carly, som går på college. Vad vet vi om mamman? Jo, att hon går på samma college som Ted undervisar, att hon har varit rumskompis med Cindy (Rachel Bilson) och att Ted träffar henne för första gången på Barneys bröllop. Simsalabim!
För övrigt så tror jag att Barney kommer att gifta sig med Robin och inte Nora. Det kändes som att de re-connectade där i slutet av avsnittet och såg inte Robin väldigt fundersam och känslosam ut när Barney träffade Nora igen? ... Samt: varför skulle annars Marshall fråga Ted hur han känner sig på Barneys bröllop och om han känner sig redo? Det är ju en mycket mer logisk fråga om bruden är Robin.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)