Att kyssa eller inte kyssa Jake Matthews av Luisa Plaja (2008)

I "Att kyssa eller inte kyssa Jake Matthews" (Split by a kiss) får vi följa 16-åriga Josephine Reilly som precis har flyttat från en liten stad i Storbritannien och börjat på high school i Boston, USA. På sin första fest så hamnar hon i garderoben tillsammans med Jake Matthews, skolans snyggaste och populäraste kille, under leken Seven Minutes of Heaven (amerikanska motsvarigheten till ryska posten). Hon ställs inför ett val: tillåta Jake att kyssa henne och dra nytta av den popularitet det kommer att ge henne eller att säga emot då hon inte känner sig bekväm i situationen och på så sätt falla i status och bli känd som den pryda tjejen som nobbade Jake Matthews. Boken delas upp i två parallella historier: den om coola Josie som kysste Jake Matthews och började hänga med de ytliga, populära tjejerna och den om den ocoola Jo som inte kysste Jake Matthews och blivit utstött från det populära gänget, men som har hittat likasinnade vänner.

Efter halva boken: Jag vill verkligen gilla den här boken och det känns som att alla förutsättningar finns där - om den nu inte skulle varit så dåligt skriven och ytlig. Det kan vara översättningen, men jag har svårt att tro att en dålig översättning helt kan förstöra originalspråkflödet. Dialogen känns overklig, karaktärerna är verkligen stereotyper som spottar ur sig den ena plattityden efter den andra och Luisa Plaja har verkligen mycket att lära från Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Om tjejerna i "Cirkeln" kändes som verkliga människor, så känns tjejerna i "Att kyssa eller inte kyssa Jake Matthews" som... papperstunna och overkliga. Det verkar som att Plaja inte riktigt vet hur en tonåring tänker och beter sig, utan har gått på samma gamla, tomma spelregler som hittas i nästan alla tonårsfilmer.

Det gör ont, för boken skulle kunna varit så mycket bättre. Ta bara det här: Huvudpersonen är Buffynörd och i boken finns det även med ett band som heter Madison Rat - efter Amy Madisons förvandling till en råtta i Buffys tredje säsong - och de har en låt där texten går "I'll be Xander to your Anya, I'll be Spike to you, my Dru". Dessutom så spelar samma band en cover av Snow Patrols Set the Fire to the Third Bar! Jag vill verkligen tycka om - men istället så lyckas bara alla dessa referenser till saker som jag tycker om göra mig ännu mer irriterad, kanske en öm tå då tidigare nämnda saker är sådant som endast "miffon" tycker om enligt de amerikanska skolhierakireglerna i boken, vilket automatiskt gör mig till ett megamiffo. Kan någon förklara för mig hur Snow Patrol kan göra en människa "ute" då de är med på soundtracket i stort sätt alla tv-serier som ses av miljontals amerikanska skolungdomar?

Efter hela boken: Den var kanske inte lika dålig som jag trodde. Tror att det kan ha att göra med att jag jämförde den med "Cirkeln" i början då det fanns så många likheter. Linnea från "Cirkeln" och Rachel i "Att kyssa eller inte kyssa Jake Matthews" liknande varandra - och samma sak var det med Ida från "Cirkeln" och Chelsea från "Att kyssa...". Dock så var de svenska varianterna så mycket mer innehållsrika och verkliga än de amerikanska/brittiska. Under de sista 100 sidorna så störde jag mig inte lika mycket på Jo/Josie och hennes ungdomsvärld - och som idé så var boken riktigt bra: jag gillade speciellt hur allt som populära Josie och nördiga Jo gör hänger ihop i samma tidsrymd och hur boken smälte samman till en person igen i slutet.

Karaktärer: 2
Språk: 2 (var så där "vuxen som tror att hon skriver tonåringshäftigt och roligt" som jag hatar)
Handling: 4
Spänning: 2 (listade ut slutet efter typ 50 sidor)
Engagemang: 3
Summa: 2,6

Cirkeln av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren (2011)

Nu så är ju inte recensionsdatumet förrän den 2 maj, men då boken redan har kommit ut i bokhandlarna och blivit recenserad i DN så verkar Sara ha gett lov för recensionsskrivande.

Innan jag börjar prata om bokens innehåll så måste jag bara säga tack så mycket till Rabén & Sjögren som skickade boken till mig – samt till författarna, då jag inte tror att jag fick ett exemplar för att jag har så många läsare.

Jag brukar ha svårt för svenska ungdomsböcker och liksom med all annan slags svensk litteratur så är anledningen att det känns för vardags, att det är för stor igenkänningsfaktor, att allt känns lite… trist. Det är så mycket enklare att läsa amerikansk YA-litteratur, för jag vet ju ingenting om highschool-livet, så det känns lite som en annan värld för mig, samtidigt som de stereotypa karaktärerna inte stör mig (de känns overkliga i svenska böcker där man har mer egna erfarenheter) och de vaga karaktärerna, som finns där för att man ska kunna känna igen sig själv eller bekanta, får inte mina vänners ansikten.

Här vill jag ge en eloge till Mats och Sara för att de lyckats med konststycket att både skriva karaktärer som man kan känna igen och se spår av både sig själv och andra personer från ens gymnasietid i, men som samtidigt är egna, tydliga personer och inte bara en endimensionell kartongbit. Allt känns så fruktansvärt logiskt. Det känns nästan som att tjejerna skulle kunna finnas i verkligheten – och gå på min gamla gymnasieskola. Faktum är att det känns som att vara tillbaka på gymnasiet igen.

”Cirkeln” utspelar sig i det lilla bruksamhället Engelsfors i Bergslagen, en stad i förfall som människor och affärer flyr från sedan bruket lades ner… och en stad där avståndet till andra dimensioner är mindre. En magisk natt, med en röd fullmåne, så träffas sex väldigt olika tjejer ute i den nedlagda folkparken, ditkallad av okända krafter, för att få veta sitt öde. De är de Utvalda och det är deras uppgift att stoppa en stor ondska – men för att göra det så måste de samarbeta.

Boken inleds med att läsaren får en glimt av bokens Big Bad, likt inledningen i Supernatural och Buffy där varje avsnitt ofta börjar med att vi får följa en tjej/kille/man/kvinna från en alldaglig situation, som att personen ska ta en dusch eller bara gå och hämta något ur sitt skåp i skolan, och sedan, genom mörkläggning och inzoomning på ”offret”, får ett provsmak av vad avsnittets monster har att bjuda på. Ett väldigt smart drag att börja boken med, för när man redan innan vet vilka krafter tjejerna har emot sig, då sitter man på helspänn från och med första sidan och väntar på att det ska hända någon av dem.

Okej, eftersom jag är en riktig besserwisser så fanns det saker som jag hakade upp mig på – men det var små detaljer som är så minimala att de knappt skulle synas i mikroskop (ex. att Minoo räknar andragradsekvationer under första skolveckorna då jag har för mig att de kommer in först i MaB), men inga större irritationsmoment. Om jag inte hittar något att hacka på i en ungdomsbok – då vet man att det är lyckat!

Jag glädjs åt bokens framgångar, för det är den värd, och det ska bli intressant och följa dess framfart – speciellt den i U S and A, då jag tror att det kan skapa ramaskri bland föräldrarna. ”Cirkeln” lär stå med i topp på både New York Times Bestseller List och på American Library Asssociations lista över de böcker som fått flest klagomål från föräldrar. För tänka sig… en ungdomsbok där tonåringarna faktiskt är sexuellt aktiva. Det har väl de aldrig sett där?

Karaktärer: 5
Engagemang: 5
Språk: 5
Spänning: 5
Handling: 5
Summa: 5

Jag tror att det finns minst en tjej som läsarna kommer att identifiera sig lite extra med. För mig så är det Minoo, den duktiga flickan, och Rebecka, den kära flickan, som ligger närmast om hjärtat då jag ser tydliga spår av mig själv i dem. Efter bokens slut så känns alla tjejerna som om de är gamla vänner som jag känt i flera år.

Bokalfabet 2.0: C

Mina svar på Enligt Os bokalfabet.

1. Bokstaven C idag och när jag inte hittade min SAOL bad jag mina twittervänner om ord på C och de kom på bland annat de här:


Citron
Cykel
Cikador
Celluliter
Cymbal


Nu ska du kombinera ett eller fler ord och associera till en titel. Du får vara precis hur långsökt du vill, men förklara hur du tänker. Fem ord till en titel är målet antar jag, eller kanske behöver du fem titlar för att använda de fem orden, eller så struntar du i att använda dem alla. Gör som du vill, syftet är att tipsa om böcker och ingen kommer att få varken IG eller MVG.

För något år sedan så läste jag Kajsa Ingmarssons "Små citroner gula", men tyvärr så kommer jag inte ihåg vad den handlar om - kanske en nyöppnad restaurang. Den skulle kunna falla in under genren chick lit, en genre där min favoritförfattare nog ändå är Marian Keyes (ska säga att jag inte är alltför välbevandrad, så det finns säkert många bättre) som jag gillar för att hennes hjältinnor faktiskt har riktiga problem och inte bara celluliter och ingen pojkvän, till exempel Rachel i "Rachel's Holiday" (En oväntad semester) som läggs in på rehab med drogproblem. När jag tänker på cikador så tänker jag på utlandet och de böcker jag läst där, speciellt "Nick and Norah's Infinite Playlist" av David Levahan och Rachel Cohn, som jag läste en solig dag på Kreta då vi hade lånat cyklar och begett oss ut på en 1,5-timmes, enkelväg, cykeltur till en strand i en annan turistort.

2. Fråga två handlar om att presentera en fiktiv karaktär från böckernas värld. För- eller efternamn på C gäller denna vecka.

Först så kom jag inte på en enda karaktär på C och sedan så bokstavligen exploderade det i mitt huvud och jag kom på en hel massa. Den första personen jag kom och tänka på har faktiskt initialerna CC, nämligen Carlisle Cullen från "Twilight"-serien, som jag tycker är seriens egentliga hunk, både i tv och bokversion. Jag menar - läkare, vampyr och pacificist? Kan man be om mer? Sedan så måste jag ju fortsätta min trend och nämna en karaktär från Martins "A Song of Ice and Fire" - denna gång blir det isdrottningen Cersei Lannister.

Bonus: 3xClaire: Claire Randall från Diana Gabaldons "Främlingen"-serie, Claire Walsh - den äldsta Walshsystern - från Marian Keyes "Vattenmelonen" och Clare Abshire från Audrey Niffeneggers "Tidsresenärens hustru".

3. Jag är egentligen ingen cirkusfantast, men någonstans när jag ändå en fascination främst för människor som lever med cirkussällskap och livnär sig på att roa andra. Kanske inte så stor skillnad mellan cirkuslivet och musikerlivet antar jag. Turné som turné kanske. Associera fritt och presentera en bok som på något sätt får er att tänka på en cirkus.

Nu så har jag inte läst boken i fråga, men när jag tänker på cirkus så tänker jag på bioaktuella "Water for Elephants" av Sara Gruen, en bok som verkar vara lite småmysig på det där sättet som endast historiska romaner kan vara.

Pocket & Prassel 5.0

Jag har även anmält mig till En bok om dagens nya Pocket & Prasselomgång. Efter förra omgångens succé - där jag fick den bok jag önskade mig mest av allt just då utan att ens ha nämnt den på bloggen - så är det klart att jag måste vara med. Sedan så är det ju riktigt, riktigt roligt också.

Oops...

Efter att ha läst på Fiktiviteter om Helenas inköp av den nya Sookie Stackhouse-boken så fick jag en sådan lust att återuppta mitt Southerin Vampire-läsande, speciellt nu när den tredje säsongen av True Blood snart kommer ut på DVD. Senaste boken jag köpte och läste var den sjätte - vilket ledde till ett oplanerat inköp av den sjunde ("All Together Dead"), åttonde ("From Dead to Worse") och nionde ("Dead & Gone") boken. Samt "A Storm of Swords" - men det är varken en överraskning för mig eller någon annan att den införhandlades.

Update 2011-04-24: Dubbel oops, ordern utökades med Nick Perumovs "Diamantsvärdet och träsvärdet I" och "Diamantsvärdet och träsvärdet II". Mörk fantasy till sommarn alltså.

Bokalfabet 2.0: B

1. Först fem ord på B (hyfsat) slumpvis utvalda ur SAOL (den här gången tog jag bort ett icke rumsrent ord). Kombinera ett eller fler ord och associera till en titel. Du får vara precis hur långsökt du vill, men förklara hur du tänker. Fem ord till en titel är målet antar jag, eller kanske behöver du fem titlar för att använda de fem orden, eller så skiter du i att använda dem alla. Gör som du vill, syftet är att tipsa om böcker eller hur?

I nyligen lästa "Sjöfararna", tredje delen i Diana Gabaldons Outlander-serie, så åker Jamie och Claire båt en hel del. På omslaget till Camilla Läckbergs "Isprinsessan" så finns det en bild på en kvinna i ett badkar, då bokens mordoffer hittas på det sättet - samma bild finns även med på Laura Whitcoms spökhistoria "A Certain Slant of Light". På sommaren så gillar jag att sitta och läsa ut i vår berså och en bok som jag läst sittandes där på parkbänken är en av mina favoritböcker i kategorin ungdom/barnböcker: "Goodnight Mister Tom" i vilken den blyga och hunsade William flyttar ut på landet till den allvarliga Mr Tom för att undfly tyskarnas bombardering (böjde ordet) av London.

2. I fråga 2 vill jag att du berättar om att berätta om en fiktiv karaktär från böckernas värld. För- eller efternamn på B den här veckan.

Kathy Reichs deckare handlar om den amerikanska antropologen Dr Temperance Brennan som hjälper den kanadensiska polisen att lösa brott, oftast tillsammans med Detective Ryan. Den litterära versionen av Dr Brennan skiljer sig dock en hel del från den version som ses i tv-serien Bones. I boken så är Tempe en ensamstående fd. alkoholist, 40+, med en 20-årig dotter från ett tidigare äktenskap, som undervisar på universitetet i Charlotte, jobbar några månader om året i Kanada och bor tillsammans med sin katt. Då bok- och tv-Brennan skiljer sig så pass mycket så ser jag dem som två vitt skilda karaktärer.

Bonus: Anne Boleyn från "Wolf Hall", Elizabeth Bennet från "Pride and Prejudice", Bran Stark från "A Song of Ice and Fire" och Belgarath från "Sagan om Belgarion/Mallorea".

3. Berätta om en bok som innehåller ett bröllop.

Jag försökte och försökte, men kunde inte komma på en bok som innehöll ett bröllop: endast en, "Breaking Dawn", sista Twilightboken. I den så gifter sig Bella med sin Edward, inte för att hon egentligen vill det då hon inte vill bli som sin mamma, som gifte sig och skaffade barn direkt efter high school, utan för att hon vill ha sex med Edward och bli vampyr.

Update: Nu kom jag på en hel massa andra böcker med bröllop. Ganska ironiskt att det alltid blir så.

A Clash of Kings av George R.R Martin (1996)

(Detta skrivs från min gamla laptop som jag använder när jag är hemma. Då E:et inte alltid fungerar som det ska så kan ett flertal ord vara felstavade i denna recension. Om ni hittar något ord som ser konstigt ut - sätt bara in ett e på valfri plats så blir det nog bättre)

Det bästa med att ha icke-officiellt påsklov är att jag äntligen har tid att sitta ner och ägna mig åt att läsa länge och inte bara under kortare stunder. Jag har äntligen läst ut andra delen i "A Song of Ice and Fire", eller äntligen är nog fel ordval, för nu så vill jag kasta mig över tredje delen på en gång.

"A Clash of Kings" (Kungarnas krig) är precis lika underbar som "A Game of Thrones" och lyckas faktiskt vara ännu mörkare och deprimerande. Jag kan inte riktigt förklara den där känslan som uppstår när jag sitter där och läser om alla krig och problem som uppstått i Westeros. Det är som en stor blyklump i magen, men ändå så känns det så bra, fast jag måste mdge att jag ibland inte klarar av att läsa vissa kapitel, utan var tvungen att ta en paus och samla lite mod då jag förstod att något hemskt skulle hända. Då familjen Stark och deras Winterfell är smått heligt för mig så var detta inte en uppmuntrande bok då de bara sjunker djupare och djupare ner i mörkret och kylan.

Boken handlar om den kamp om järntronen som har uppstått efter Robert Baratheons död. I huvudstaden sitter hans "son" Joffrey och leker med folks liv som underhållning medan hans morbror Tyrion försöker att tygla honom och styra upp staden och ett försvar - allt medan Roberts yngre bröder Stannis och Renly samlar sina arméer för att ta tronen själv, då båda tycker sig vara den rättmäktiga arvtagaren. Samtidigt så drar Robb Stark ner med sina män för att slå ner huset Lannister och bryta loss Norden från the Seven Kingdom. Utanför the Wall så samlas vildingarna för att försöka ta sig in och på andra sidan havet försöker Daenerys hitta ett sätt att ta sig hem till Westeros och ta tillbaka järntronen. De sju kungarikerna har sju självutnämnda kungar och ingen av dem verkar kunna komma överens - och "Winter is coming".

I början så tyckte jag att kapiteluppdelningen, som jag hyllade så mycket i den förra boken, inte var riktigt så bra som jag mindes den. När man har ett krig med 7 parter inblandade och nästan ingen av berättarna befinner sig på samma ställe så blir det ganska splittrat, mer splittrat än om man jämför med "A Game of Thrones" där Ned, Arya och Sansa Stark trots allt befann sig på samma ställe - och Tyrion Lannister och Catelyn Stark följdes åt till stor del under berättandet. Då kändes det mer sammanhållet, medan det under de 200 första sidorna kändes som att det hoppades för mycket fram och tillbaka.

Detta blev dock bättre ju längre fram i boken man kom, så jag tror att en stor del av det hela kan bero på att man bara behövde få mer information och bli mer bevandrad i de olika stridande parterna för att ta det till sig. Eller så blev det bättre uppstrukturerat längre fram.

Annars så har jag ingenting att klaga på i denna bok. Riddarna under huset Lannister är lika vidriga som vanligt, men Jamie Lannister hade i alla fall den goda smaken att inte dyka upp irritera mig lika mycket under min läsning som i förra boken (förtydligande: bokserien skulle vara mycket sämre utan Jamie, men jag får klåda av honom) och Tyrion lyckas att dämpa mycket av min irritation med Joffrey.

Mina favoritpersoner i denna bok var Tyrion Lannister, Arya Stark, Jon Snow och Sansa Stark, som verkligen har utvecklats från första boken, hårdnat. Till min förvåning så har jag upptäckt att jag gillar Sandor Clegane, the Hound, riktigt mycket och hoppas att han kommer att fortsätta vara med.

Språk: 5
Handling: 5
Spänning: 5
Karaktärer: 5
Engagemang: 5
Summa: 5

Nu ska jag gå och fortsätta läsa "Cirkeln", som jag påbörjade igår. Hittills så är den precis så bra som alla säger.

Slutrapport: Castle säsong 1

Så har jag sett klart första säsongen av Castle - en helg var allt det tog. Dock så var det ingen maratontv-helg, nejdå. Jag har pluggat, varit ute och gjort en massa andra saker - bland annat läst 200 sidor i "A Clash of Kings". Första säsongen av Castle består nämligen bara av 10 avsnitt och 10 x 40 minuter resulterar inte i särskilt mycket tv-tittande, speciellt inte på en helg där jag har svårt att sova.

10 avsnitt känns väldigt lite måste jag säga, särskilt när det är en 40-minutersserie och inte en med 55-minuters avsnitt. Det kändes som att just när serien kom igång för mig - då tog säsongen slut och typiskt nog så slutade säsongen med den enda cliffhangern som har uppträtt hittills. Jag säger det än en gång: en del av mig avskyyyr cliffhangers i säsongsfinaler. Avskyyyr med tre Y. Trots att en del av mig tycker att det är ett bra stilknep så kan jag bara inte gilla det. Varför? Jo, eftersom jag har en förkärlek att se tv-serier på DVD - tycker ej att det är samma sak att se dem direkt på TV, på Internet eller nedladdat - så måste jag oftast antingen skramla ihop pengar för att kunna köpa nästa box eller, ännu värre, vänta på att den ska komma ut. Ni förstår säkert då varför jag tycker att det är irriterande då säsongen jag sett slutar med att Dean och Sam precis har varit med i en krock, Sookie upptäcker en död kropp i en bil eller - som i Castle - Rick sitter och läser i sin fil om mordet på Becketts mamma, kommer på något, åker till Beckett och allvarligt säger "I have something I to tell you... it's about your mother's murderer" - och de bryter. GAH!

(För övrigt ännu en likhet mellan Bones och Castle - de mördade mödrarna som anledning till varför deras döttrar valt de jobb de har valt)

Jag fick som jag önskade i alla fall. Både Rick Castle och Kate Beckett blev mer utav riktiga personer för mig, allt eftersom små saker började att läggas till. När Castle började att ta till sig allt han såg och oroa sig för Alexis - särskilt i avsnittet med den kidnappade flickan, där han kommer hem och kramar sin dotter hårt, var fint att se. Kate Beckett blev mer synlig i slutet av säsongen också, när hon slutade att bara vara den hårda polisen som stöter bort Castle och säger att han ska hålla sig ur vägen - och man faktiskt får se henne interagera med andra karaktärer som känner henne bättre.

Om jag bara kan få tag i andra säsongen snart nu, så kan jag fortsätta titta. För jag tror att det kan bli riktigt bra, bättre än vad det varit. Jag saknar dock ett stort gråtmoment. Jag har aldrig varit med om att jag inte har gråtit till en tv-serie jag gillar och jag brukar att komma ihåg det första stora gråtmomentet i en serie, för det är oftast där jag fastnar för den så där extra. Det kanske är det som behövs: lite tårar. Förmodligen så får man veta mer om huvudkaraktärerna i nästa säsong. 

På tal om ingenting

Varenda gång jag hör Set the Fire to the Third Bar med Snow Patrol & Martha Wainwright:



.... så tänker jag på Remembering Jenny från Buffy:



De är inte så lika egentligen, bara att varenda gång Set the Fire to the Third Bar kommer upp på spotify och börjar, då tror jag alltid att det är Remember Jenny, i alla fall under de första 2 sekunderna.

Topp 5: Om syskon

Bloggar medan jag har lunchpaus från pluggandet. Har dock bara 25 minuter på mig, då jag har beräknat att återuppta mina studier senast 13.25. Här är det väldigt schemalagt, varenda minut. Fick idéen från Enligt O.

1. Man kan ju inte göra en lista som handlar om böcker där syskon har en central roll utan att nämna den ultimata syskoneposen: "A Game of Thrones" av George R.R. Martin. Det är ju bara att se på de där filmklippen där de presenterar de olika husen som historien handlar om. Vi har tvillingarna Cersei och Jamie (eller som jag såg dem omnämnas på någon hemsida - "the icky Lannister twins") och deras bror Tyrion, vi har Daenerys och hennes ostabile bror Viserys, vi har hela syskonskaran Stark med oäktingen Jon Snow som liksom inte räknas, men ändå är en viktig stöttepelare för syskonen*. Och så kan det fortsätta - finns det någon karaktär i den boken som inte har en komplicerad syskonrelation? 

2. En av de finaste sakerna med "To Kill a Mockingbird" av Harper Lee tyckte jag var relationen mellan Scout och hennes storebror Jem. Jag kommer dock inte på något konkret exempel i skrivande stund, annat än slutet och det kan jag ju inte skriva här. 

3. "Pride and Prejudice" av Jane Austen handlar ju inte bara om Elizabeth och Mr Darcys trippande runt varandra, utan även om familjen Bennet och dynamiken mellan de olika systrarna. 

4. "Allt för min syster" av Jodi Picoult är en annan bok som handlar om systerskap och det är en av de få filmatiseringarna som jag inte har brytt mig särskilt mycket om att de här ändrat (eller jo, jag var ursinning för att de ändrade slutet, men jag grät för mycket för att riktigt bry mig och uttrycka mina känslor). Anna och Kates problem, liv och leverne är lika fina på bok som på film, trots att jag föredrar boken. 

5. Okej, slå mig inte nu, men när man tänker på den här boken så kanske inte så många tänker på syskonrelationer, men jag gör det: Harry Potter-serien. Jag har en slags fixering av allt det där som inte riktigt berättas rätt ut, men som man ändå kan tyda där under alla bokstäver (samt som utvecklas i alltför många fan fictions), nämligen syskonrelationerna i den äldre generationen - och vilka tragiska relationer! Jag menar: Petunia Dursley och Lily Evans, Sirius och Regulus Black, Andromeda, Narcissa och Bellatrix? Tre syskonkullar som alla splittrats, vänts mot varandra, men ändå någonstans långt in bryr sig om vandra. Jag gillar melodrama, ja. 

Update: Just ja, annars så har vi ju hela Weasleykullen också! De glömde jag helt bort. 

En 9-minuters presentation av familjen Stark.