Jag och Oscar Wilde (II)

Jag kommer inte att behöva skriva någon recension på "The Picture of Dorian Gray" då detta är det andra inlägget om boken... och jag har endast hunnit 50 sidor. Lite småsaker jag har funderat på...

Samtalsteknik:
En sak som jag tycker är intressant när det kommer till samtalstekniken på 1800-talet är att en stor del av handlingen rör sig runt olika karaktärers världssyn och moraliska ståndpunkter. Oftast så är det två vänner som har en diskussion om något: kärlek, skönhet, ungdom, lycka - och har olika synvinklar. Ofta så är en av dem lite mer ironisk och en är lite mer "känslig" och protesterar högljudt.

Kvinnosyn*:
Ingen stark kvinna har hittils dykt upp i boken, 50 sidor in. De enda kvinnorna som har dykt upp är Aunt Agatha och hennes väninna the Duchess, som båda två är lite utav nidbilden, den skvallriga, högljudda överklassdamen som inte riktigt hänger med i den djupare diskussionen, men ändå ger sin syn på saker. Och just ja, Sir Henrys fru Victoria, beskriven som känslosamt fruntimmer som alltid är förälskad i diverse musiker och som påminner mig lite om Lydia Bennet. Sir Henry nämner dessutom att det endast finns fem kvinnor i hela London som det är värt att prata med och att kvinnor inte har någon koll, men ändå vill bli hörda.

Homoerotik:
Beror det på att jag adderar in en stor del av det jag vet om Oscar Wilde i texten? Att bara för att jag vet att Wilde själv var homosexuell så ser jag på vänskapen mellan Dorian och Sir Henry/Basil som något mer och djupare, eller beror det på att deras relation beskrivs annorlunda än vad vänskapen mellan två män oftast görs i liknande litteratur? Beror det på både Basil och Sir Henrys fokusering på Dorians utseende och oskuldhet eller på Dorians beundran för Sir Henry?
Något är det i alla fall som får mig att märka små små vibrationer mellan Dorian och Sir Henry. De känns som mer än vänner. Det känns som att minst en av dem är sexuellt attraherad av den andra.

(* Jag har blivit hjärntvättad av min lärare i Engelska C, då jag i våras skrev en analyserande uppsats om postkolonialism och feminism i "Jane Eyre", där en av grundpunkterna var att man skulle se hur kvinnor porträtteras. Sedan dess har jag inte kunnat läsa en bok från 1800-talet utan att tänka på det.)

Jag och Oscar Wilde (I)

"If they know nothing of victory, they are at least spared the knowledge of defeat."
(s. 7, "The Portrait of Dorian Gray")

Jag älskar Oscar Wilde, utan att ha läst någonting av honom - annat än de första 20 sidorna av "The Importance of Being Earnest" (för övrigt fantastisk). Jag har stoppat Wilde på en piedestal och nu så är timmen slagen. Nu är det dags att öppna min finfina utgåva av "The Portrait of Dorian Gray" och se om Wilde lever upp till mina förväntningar. Hittills så har jag kommit 8 sidor in i boken - och min vän Oscar visar sig faktiskt leva upp till min bild.

Jag hoppade över alla förord och ska läsa dem när jag har läst ut boken, då de i förordet till min utgåva av "Jane Eyre" spoilar hela boken. Dock så tycker jag att man ska läsa Wildes egna förord, där han ägnar två sidor åt att skriva om art och få det att låta mystiskt och en smula above all... för att sedan avsluta med "All art is quite useless".

Boktjuven av Markus Zusak

(Jag är ledsen. Jag försökte skriva kortfattat, men det går inte. Jag är inte skapt för det. Jag är en ordbajsare.)

Jag hade tänkt läsa "Boktjuven" på flygresan hem från Mallorca, men ångrade mig i samma ögonblick som jag slog upp boken. Om man är extremt flygrädd och endast kan hålla sig från att få panik genom att upprepa speciella positiva mantran, då vill man inte läsa en bok vars berättare är Döden när man flyger. Sedan när jag kom hem så blev det inte mycket läsning inte. Då skulle jag ta igen de 8 dagar jag varit utan min pojkvän, så det var först i fredags som jag öppnade romanen och började att läsa.

"Boktjuven" (The Book Thief, 2005), skriven av australiensiska Zusak, utspelar sig i Tyskland under andra världskriget och följer den unga tyska flickan Liesel Memingers liv under dessa år. Berättaren är Döden, som fascineras av flickans historia och hur deras vägar korsades. Den 9-åriga Liesel skickas tillsammans med sin bror till en fosterfamilj i Molching, då föräldrarna misstänks för att vara kommunister och fruktar för sitt liv. På tåget till Molching dör Liesels bror, vilket lämnar henne ensam, sorgsen och rädd i en ny omgivning. Tack vare hennes fosterfars vänlighet, grannpojken Rudy och en stulen bok så bemästrar hon sin rädsla och anpassar sig till sitt nya liv: en mix av undangömda judar, nazister, bomber, orättvisa, död och stulna böcker.

Det finns saker som jag gillar och saker som jag gillade lite mindre. Jag kan ta det positiva först, för det var den delen som dominerade. Jag gillar idéen att ha Döden som berättare: han får komma till tals alldeles för lite, med tanke på hur på hur mycket han florerar inom litteraturen. Jag gillar Dödens sätt att avdramatisera saker på. Boken känns inte som en tung skildring av livet under andra världskriget och judeförföljelsen. Inte ens när det handlar om dessa saker så känns det lika gravallvarlig och dystert som det bör kännas (dock så fick jag lite ont i magen av två, tre situationer... särskilt judarnas marsch mot Dachau). Jag tycker att Döden har ett ganska behagligt berättarsätt, lite som en halvrolig farbror, men han har en big flaw som jag kommer till senare. En riktigt irriterande flaw.

Jag gillar hur dialogen är strödd med tyska ord och fraser, en av de vanligast förekommande är Saumensch (lortgris om jag inte minns fel). Jag gillar de små avgränsande fetstilta kommentarerna där personer eller ord förklaras närmre, mitt i texten. Jag gillar uppdelningen av romanen där varje "del" är namngett efter en av de böcker som Liesel får/stjäl och där de olika underkapitlens namn står listat i början av själva delen. En liten smak bit på vad som  ska komma.

Hur bra jag än tycker att det är att man får små retsamma hintar om vad som kommer att hända i delen, så gillar jag inte att Döden gång på gång spoilar slutet. Okej, nu blir jag motsägelsefull. Jag har tidigare hyllat "Moulin Rouge!" för dess underbara början ("The woman I loved is... dead."), men det är en skillnad. Jag har ingenting emot att få veta att ett kärlekspar är doomed, det gör bara det hela mycket sorgligare och vackrare. Däremot så gillar jag inte att få det skrivet på näsan exakt hur det kommer att hända eller när det kommer att hända. Det kan vara ett spänningsmoment att få veta vissa detaljer, men ine för många. Så Döden kunde gärna ha fått hålla tyst.

En liten tuva tippar inte ett helt lass, inte i min bok, men det gör mig mer härdad mot tårar och om det är något som står nedskrivet i min bok med font 42, understrykt och fetstilat, så är det att tårar är bra. Tyvärr blev det lite mindre tårar än vad det kunde ha blivit, men de kom... dock lite senare än vad jag hade förväntat mig.

Trots detta så tycker jag att "Boktjuven" är mycket läsvärd och har redan rekommenderat den till min syster. Jag gillade karaktärerna, jag gillade skildringarna och främst av allt så gillade jag hur litteraturen lyfts fram som någonting viktigt.

Handling: 5

Språk: 5

Engagemang: 5

Karaktärer: 4

Spänning: 4

Summa: 4,6

En intressant notering är ju att de två senaste böckerna jag har läst, "Boktjuven" och "To Kill a Mockingbird", båda handlar om unga tjejer som man får följa under uppväxten, som båda tycker om att läsa och som båda får ögonen öppnade för orättvisorna i världen. Och att båda böckerna är högaktuella nu post-valet2010.

Ang kommentarfunktionen

När man är inne på Kommentarfliken och håller muspekaren över en kommentar så kommer det upp tre alternativ i kanten. Skräppost, Radera och Ta bort innehåll. Vad är skillnaden mellan Radera och Ta bort innehåll vill jag bara veta? Det slutar väl på samma sätt? Att kommentaren försvinner?
Onödiga finesser.

Supernatural säsong 6!?

Var kom den ifrån? Har de inte gått ut förut och sagt att det endast blir fem säsonger? Var inte bara fem säsonger planerade från början? I och med att de hanterar apokalypsen och Lucifer i femte säsongen så räknade jag med att de höll vad de sa, att femte säsongen kommer att bli den sista, men enligt IDMb så har jag visst fel.

Inte för att det gör mig något att en av mina favoritserier får en sjätte säsong, men jag var så inställd på att den femte säsongen var den sista. Det är samma sak som med How I Met Your Mother, som också bara skulle vara fem säsonger.

Nobelpristagare

Jag hittade den här listan hos Ex Libris Cia. Eftersom jag har läst så otroligt få nobelpristagare så orkar jag inte ens kopiera in hela listan, utan tar bara ut de nobelpristagare jag har läst.

1907 Rudyard Kipling (Storbritannien)
1909 Selma Lagerlöf (Sverige)
1951 Pär Lagerkvist (Sverige)
1954 Ernest Hemingway (USA)
1957 Albert Camus (Frankrike)
1962 John Steinbeck (USA)
1970 Aleksandr Solzjenitsyn (Sovjetunionen)
1996 Wisława Szymborska (Polen)
 2007 Doris Lessing (Storbritannien)      

Aleksandr Solzjenitsyn och Wisława Szymborska kanske inte borde få stå med på listan då jag endast har läst halva "En dag i Ivan Denisovitjs liv" på skolan (vi fick den i ett häfte och så sa vår lärare att om vi blev intresserade så kunde vi låna boken på biblioteket och läsa slutet, han gjorde ofta så med olika böcker) och några av Szymborskas dikter.
Kommer snart att uppdatera listan med Gabriel García Márquez då både "One Hundred Years of Solitude" och "Love in the Time of Cholera" står med på min Adlibrisönskelista. Kommer även att läsa mer av Lagerlöf och Lessing då de har med flera böcker, bland annat Children of Violence-serien, på tidigare nämnda lista.

På tal om serier

Jag har precis räknat mina och min systers tv-serieboxar och kommit fram till att vi tillsammans äger 67 tv-seriesäsonger. Om jag hade fått gissa hade jag nog gissat på max 30 stycken. När blev det så mycket?

Ally McBeal säsong 1-4
Angel säsong 1-5
Bones säsong 1-4
Buffy the Vampire Slayer säsong 1-7
Extras säsong 1-2
Gilmore Girls säsong 1-7
Grey's Anatomy säsong 1-4
Heroes säsong 1

One Tree Hill säsong 1-5

Sex and the City säsong 1-6
Supernatural säsong 1-4

The Hills säsong 1-2

The O.C säsong 1-2
True Blood säsong 1
Veronica Mars säsong 1-3
Vänner säsong 1-10

Det är ganska tydligt vilka som är mina och vilka som är hennes. Enligt mina beräkningar så äger jag 45 av dessa säsonger och min syster äger de övriga 22.

Hur många tv-serieboxar äger ni? Och vilka?

Lön är dåligt för min plånbok

Ehm...
Jag har precis bränt 870 kr på mindre än 5 minuter. På 2 olika hemsidor!

Det hela började med att jag såg att Dexter säsong 1 kommit in på CDON... vilket slutade med att jag köpte den (99 kr) samt True Blood säsong 2 (341 kr). Summa: 469 kr med frakt.

Efter det så tänkte jag att jag skulle gå in och kolla på Adlibris... Vilket slutade i en riktigt ogenomtänkt beställning. Har försökt sätta ihop en bokbeställning i över en veckas tid, men när man har 289 böcker på önskelistan, varav 22 av dem är på Prio1 (alltså böckerna jag måste ha för att kunna överleva), så har det gått lite sådär med sammansättningen av beställningen. Sist jag räknade så skulle det gå på 1500 kr - och notera att detta är böckerna bland de där 22 som jag absolut inte kan lämna utanför beställningen. Nu så drabbades jag ju av hybris och tänkte att jag skulle köpa några böcker. Vilket slutade med att dessa böcker införskaffades:

"A Game of Thrones" av George R.R. Martin á 78 kr
"Hush, Hush" av Becca Fitzpatrick á 77 kr
"The Hunger Games" av Suzanne Collins á 79 kr
"The Stand" av Stephen King á 85 kr
"The Magicians" av Lev Grossman á 81 kr

Summa: 400 kr, prick.

Kanske är detta det ultimata sättet att hantera min önskelista på. Att bara välja böcker och inte tänka så mycket. För alla böckerna i beställningen är böcker jag jättegärna vill ha. Jag längtar efter en episk fantasyserie - "A Game of Thrones". Jag längtar efter en ny romantisk ungdomsserie med övernaturliga inslag á la Twilight - "Hush, Hush". Jag längtar efter en ny Harry Potter - "The Magicians". Samt två böcker jag är övertygad om att de är extremt bra.

Det är bara synd att jag inte kom på tanken att köpa "Buffy the Vampire Slayer: The Long Way Home" när jag lika höll på. Eller "The Passage", fast jag har precis upptäckt att den kommer ut i pocket i januari och alltså kostar hälften så mycket då, så jag tror att jag väntar. Jag är inte den som måste läsa hypade böcker så snabbt som möjligt. Enda felet är bara att jag måste hålla mig borta från recensioner tills dess.

En annan sak som är lite ogenomtänkt: Varför är 99 procent av alla böcker på min önskelista delar av en serie? Hur smart är det att hålla på med 3 serier man tycker om just nu (4 st om man räknar med mitt mål att införskaffa alla Kathy Reichs deckare) och sedan påbörja fyra andra serier? Jag får försöka lösa det på något sätt...

To Kill a Mockingbird av Harper Lee

Det finns nutida klassiker som man bara måste läsa (ni får gärna tipsa!) och jag, samt alla personer bakom "books to read before graduation"-listorna, har alltid räknat "To Kill a Mockingbird" till dessa.

Jag gissar att de flesta där ute har läst - eller hört talas om - boken tidigare, men jag tar ändå en snabb recap. "To Kill a Mockingbird" ("Dödsynden" på svenska) av Harper Lee utgavs 1960 och handlar om den lilla sydstatsflickan Scout och hennes uppväxt i en liten sydstatsstad under 1930-talet. Scout, eller Jean Louise Finch som hon egentligen heter, bor tillsammans med sin storebror Jem och sin pappa, änkemannen och advokaten Atticus, i Maycomb, Alabama. Maycomb har varit befolkat av samma familjer i flera generationer och det är en stad med stora klassklyftor, hårt slaget efter börskraschen, där inbördeskriget ännu är i friskt minne och där rasskillnaderna och diskrimineringen dominerar. När Atticus får i uppgift att försvara en svart man så förändras både Scout och Jems syn på sin hemstad och världen.

Jag har flera gånger nämnt att jag är språkblind. Jag märker oftast mer av handlingen än av språket (såvida det inte är hemskt mediokert), men det finns undantag. De där böckrna som lyckas fånga en - trots att ingenting ännu har hänt. De där böckerna, exempelvis "American Wife", som får en att tänka att 'den här boken, den kommer jag att älska' redan efter en sida. Behöver jag nämna att "To Kill a Mockingbird" var en sådan bok?

Vi har det klarsynta perspektivet av en flicka, som trots att hon inte förstår allt omkring henne ändå lyckas visa flera dimensioner av stadens värld. Vi har en flicka som har fått vara fri, som har fått förklaringar istället för förmaningar, som plötsligt måste försöka passa in i "den tysta, fina flickan"-mallen. Vi har orättvisornas USA, där svarta sågs som lägre stående varelser och inte hade samma rättigheter - trots att de var medborgar i en demokrati där alla ska vara likar. Vi har de stora mysterierna i ett barns ögon: varför och hur? Vi har hela känsloregistret.

Jag hann med att sita och skratta, att koka av ilska och till och med att gråta en skvätt. Jag hann än en gång bli häpen över alla orättvisorna i vår värld och folks sätt att behandla varandra på (vilket är särskilt aktuellt nu, i och med förra söndagens val) och jag hann med att älska de få starka personer som vågar stå upp mot dessa orättvisor.

Jag förstår varför "To Kill a Mockingbird" är en klassiker för den är tidlös. Det skulle lika gärna kunna handla om en orättvisa i vår tid, långt ifrån Södern och Depressionen. Det är väl bara att se på vårt samhälle idag och hur vi gör skillnad på olika medborgare och olika samhällsgrupper. Fördomar finns fortfarande och det finns fortfarande folk som står emot dem och dessa människor får fortfarande finna sig i att bli ifrågasatta och hånade av folk som inte vet bättre själv.

Tycker jag att alla bör läsa "To Kill a Mockingbird"? Ja, det tycker jag. För att det är en fantastisk bok och för att alla borde få sina ögon öppnade.

Språk: 5

Handling: 5

Engangemang: 5

Porträtt: 5

Summa: 5

(Till sist: Under min läsning så funderade jag så det knakade över vad boken heter på svenska. Först så kom jag att tänka på "Törnfåglarna", men insåg sen att det är helt fel. Jag tror att jag blev insnöad på fågelvinklingen).

Dagens funderingar

1. I valet 2014 så kommer alla som är födda tidigare än hösten 1996 få rösta. Detta betyder att alla gymnasieelever och högstadieelever som röstade på SD i årets skolval. På min före detta gymnasieskola så blev de tredje största parti efter S och M med 15 % av rösterna (om jag inte minns fel).

I Gällivares skolval så fick de 28 % av rösterna. Jag höll seriöst på att få en aneurysm när jag läste den här artikeln i NSD (Norrländska Socialdemokraten, morgontidningen i Norrbotten). En tjej som går samhällsprogrammet blir citerad i artikeln. En del av citatet lyder:"Vi ser unga invandrare med nya telefoner och annat som vi inte har råd med. De får väldigt mycket av staten - tror vi".

Det var där aneurysmvarningen blev ännu kraftigare. Vilka räknar hon som invandrare? De som precis har kommit hit och, ja, lever på bidrag? Eller de som har varit här i flera år, som själva kanske har ett arbete och vars föräldrar kanske arbetar och som på så sätt har pengar att köpa sig en mobiltelefon, ett av de främsta sociala tingen i vår tid. Jag har svårt att tro att de nykomna flyktingar som gick gymnasiet samtidigt med mig levde i sådan lyx. De hade i stort sett på sig samma klädesplagg varenda dag, från att de kom till sommaravslutningen, och vissa av dem hade mobiler, som de fått av de som tagit hand om dem. Gamla, avlagda mobiler. (Sedan är ju frågan när vissa kasserar en mobil, jag har vänner som lagt bort sina iPhones nu för att köpa en iPhone4).

Så om 4 år så kommer vi alltså ha dessa ute i vallokalerna. Ungdomar som ännu inte har fått någon uppfattning om SD. Som kanske inte läser dagstidningarna, som kanske inte läser mellan raderna. Som fortfarande har "vi och dem"-tänk (eller snarare "jag och alla andra"-tänk). Ungdomar som jag helst skulle vilja knyta fast vid skolbänkarna och tvinga igenom en detaljerad genomgång av SD partiprinciper (på barnspråk, så att alla små fina skiftningar syns) och nazisternas frammarsch under 30-talet.

Sedan så skulle jag vilja att alla lärare går igenom demokratins och Sveriges grundlagar lite tydligare och förklara hur vissa delar väger mot varandra. Att även om SD är demokratiskt invalda i riksdagen så strider deras åsikter fortfarande mot demokratin.

Det känns som att de förtroendevalda inom SD borde få lite undervisning också. Enter Eric Gerhardsson, invlad SD-politiker i Gällivare kommunfullmäktige, som hoppade av två dagar efter valet då han fördjupat sig i SD:s partiprinciper och insett att det går emot hans egna åsikter. Undra hur många aktiva SD:are som faktiskt inte vet vad deras parti står för?

2. Man är visst mindre värd som människa om man är socialdemokrat eller röstar åt vänster, på de rödgröna. Jag vet inte hur många gånger de senaste veckorna jag har hört uttrycket "sossesvin" kastas omkring. Finns det en motsvarighet till moderater? Allt från att klaga på dagens sjukförsäkring till att säga att kvinnor och män ska vara jämställda möts med ett "sossesvin" eller "kommunist". Tycker det är konstigt. Hur ofta kallar man moderater för moddesvin?

(Jag kom och tänka på det här när jag läste Kenzas blogg och såg att hon fått en hel del arga, otrevliga kommentarer för att hon uttryckt sig negativt mot moderaterna och sagt att hon röstat rödgrönt. Hon blev även uppmanad att inte skriva om politik på bloggen (från ett tjugotal läsare - trevliga och otrevliga) för att de kunde påverka ungdomar. Konstigt nog så hör jag inte någon arg, upprörd röst om att Anna Hibbs och vad de nu heter skriver positivt om moderaterna).

3. Jag är väldigt deprimerad och bitter idag, men det är endast för att alla andra bloggare är på bokmässan och inte kommer att uppdatera sina bloggar under hela helgen, så jag får sitta här hemma ensam och vara avundsjuk för att jag bor i Norrbotten och inte har tid eller pengar att åka till Göteborg.

Om jag fortsätter att vara bitter så kommer jag säkert att publicera ett nytt bittert inlägg om säg... trångsynta människor som skrattar åt jämställdhetsfrågorna eller DN.ses kommentarfält, helvetet på jorden och boplats för de flesta osympatiska (och oempatiska) idioter i Sverige.