Bara så att ni vet: ett inlägg om "A Storm of Swords" är på gång, bara det att jag måste ta fram motorsågen var tjugonde minut då jag håller låda alldeles för mycket och kan ägna 2000 tecken endast åt att beskriva relationen mellan två karaktärer eller en del i boken som jag tyckte var särskilt rörande/intressant/spännande.
Och just ja, recensionen kommer inte att bli spoilerfri. Den kommer att vara så full av spoilers att de inte går att missa. Minst vart tionde ord är en spoiler. Därför så har jag bestämt mig för att göra en ASoS-light version.
"A Storm of Swords" (Svärdets makt) är tredje boken i Martins episka, avgrundsdjupa fantasyserie, tillika studie av människans mest avskyvärda sidor, "A Song of Ice and Fire". I denna bok så fortsätter striden mellan de olika faktionerna, men där det i förra boken mer var regelrätt batalj och vägen till makten banades fram genom strider ute på slagfälten så har det här alltmer fått ge vika för ett politiskt spel, knivar i ryggen, lögner och svek. "A Storm of Swords" har det högsta dödstalet hittills, vilket är imponerande med tanke på att karaktärer faller som käglor i de tidigare böckerna också.Bokstävlarna beskrev tidigare boken som den mörkaste boken hittills i serien och jag både håller med och håller inte med. ASoS är onekeligen mörk och det finns en hel del delar som fick mig blodet att isas i mina ådrar och vid ett tillfälle utbrast jag faktiskt "GRRM, nu får du faktiskt ge dig!" för att jag tyckte att det blev för mörkt, kaka på kaka på kaka. Dock så trodde jag att det skulle bli svårare. Det fanns tillfällen i AGoT och ACoK där jag inte ville läsa vidare, för att jag hade lite halvt ångest över vad som väntade. Denna infann sig aldrig i ASoS. Jag tror att det uppvägdes av att mitt i allt elände så fanns det relationer mellan karaktärer, karaktärer som utvecklades och kämpade på ett sätt som jag fäste mycket större fokus på än alla hemskheter. Jag har tre favoritkonstellationer i denna bok, där Martin har parat ihop karaktärer med varandra, inte romantiskt, utan som följeslagare i varandras historier och de gav mig driv. (För er som inte vill vänta på min långa spoilerfyllda åsikt: Jaime & Brienne, Arya & Sandor Clegane och Tyrion & Sansa).
I ASoS så har även två gamla karaktärer blivit uppdaterade till POV-karaktärer och det känns helt rätt. Båda två är intressanta att läsa om, särskilt en av dem som jag nu ser i ett helt nytt ljus och har börjat räkna som en av mina favoriter (ni som förstår vem jag menar kommer att se ironin). Om det är något som Martin är duktig på så är det att skriva personer som både har en svart och en vit sida och blir en härlig grånyans som gör att de både känns verkliga och att de inte går att hata, inte fullt ut. De "onda" har de flesta en redeeming quality, förutom möjligtvis Ser Gregor Clegane, och de "goda" har alla sidor som gör att de inte är lika skinande vita som man kanske skulle vilja ha dem.
Så för att fatta mig kort: "A Storm of Swords" är en ruskigt tät historia, full med det Martin skriver bäst: karaktärer och historier som etsar sig fast och cliffhangers. Många, många och åter många cliffhangers... och så ond bråd död då förstås. Bokens början, med återuppväckta döda, kan varit det mest iskylande hittills i bokserien och bokens slut, med en annan slags återuppväckt död, var även det spännande så in i Nordens.
Trots detta så tänker jag ta en paus innan jag läser "A Feast for Crows", för vad jag förstår så utspelar den sig parallellt med "A Dance With Dragons" och jag skulle gärna vilja läsa dem efter varandra - vilket gör att fjärde boken måste vänta tills den femte kommer ut i pocket. Om jag kommer att kunna hålla mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar