Kryptan av Kate Mosse (2007)

Jag måste börja detta inlägg med en liten fundering: undra om Kate Mosse ofta blir förväxlad med Kate Moss? När "Labyrinten" började dyka upp i de svenska bokhandlarna så hände det flera gånger att jag gick förbi en hylla och hajade till då jag tyckte mig uppfatta namnet Kate Moss bland de skönlitterära  verken. Det tog faktiskt en tid för mig att inse att det inte var Kate Moss som hade påbörjat en karriär som författare, utan att det rörde sig om en annan brittisk Kate.

Innan jag kommer igång och berättar om boken så kan jag även erkänna att jag faktiskt trodde att det var "Labyrinten" jag hade köpt och att det inte var förrän ganska nyligen jag insåg att det faktiskt rör sig om två olika böcker. Varför denna förvirring? - Det tar vi längre ner.

"Kryptan" (Sepulchre) berättar om två kvinnor, under två skilda tider, vars liv på något mystiskt sätt hänger ihop. År 1891 åker Léonie Vernier, en 17-årig parisansk flicka, till byn Rennes-les-Baines tillsammans med sin bror Anatolie för att bo hos deras farbrors unga änka, Isolde. Léonie känner sig illa till mods i början: Anatole och Isolde verkar dölja något för henne och hon tycker att det känns som att någon förföljer henne - och spökhistorierna om familjens gods Domaine de la Cade verkar vara mer än bara historier. År 2007 åker amerikanska Meredith Martin till Rennes-les-Baines för att försöka spåra sin biologiska släkt. Den enda ledtråd hon har är ett foto av en ung man, hennes mormors morfar, stående på torget i Rennes-les-Baines och en gammal Tarotkortlek med målade porträtt. Medan Meredith försöker att ta reda på mer om sin biologiska släkt så upptäcker hon allt mer av områdets kusliga bakgrund - och hemskheterna bara ökar när Meredith börjar att känna sig förföljd. (Cheesy sammanfattning? I know, men det är helt omöjligt att sammanfatta bra utan att ge bort för mycket).

Anledningen till att jag först trodde att "Labyrinten" och "Kryptan" var samma böcker beror delvis på att någon har valt att formgiva dem i stort sätt identiskt (dock i olika färger) och att jag hade väldigt lite förkunskaper om Kate Mosse när jag gjorde mitt köp. En kompis till mig läste "Labyrinten" för något år sedan och rekommenderade den till mig och hon beskrev handlingen som "en historia som utspelas i två olika tidsåldrar, med två olika unga kvinnor, men som ändå är parallell". När jag såg "Kryptan" och läste baksidan så tänkte jag "aha!" och köpte den.

Dock så var det inte ett dåligt köp. Jag gillade romanen och tyckte att hoppen mellan 1891 och 2007 sköttes bra. Dock så var jag mycket mer intresserad av händelserna som utspelades under 1891. Det var de som förde mitt läsande framåt, för allt Merediths tidslinje gjorde var att servera oss ingredienser till Léonies historia och det var där spänningen låg: vad kommer att hända med Léonie och de andra på Domaine de la Cade? Merediths historia var så uppenbar - jag listade ut vad som skulle komma fram gällande hennes biologiska familj redan efter en tredjedel av boken - och de spänningselement som skulle krydda 2007-delen kändes inte lika skräckinjagande som de i 1891-delen. (Då talar jag speciellt om Hals pappas bilolycka och dramat efter den).

För skräckinjagande var det. Det var inte den perfekta boken att läsa under mina första nätter själv någonsin (jag kom på i söndags, lagom till att mina föräldrar hade hunnit halvvägs hem igen, att jag aldrig har sovit i en tom lägenhet/hus förut) då långa beskrivningar om iskalla vindilar, känslan av ögon i mörkret och den där skrämmande vetskapen om att det är någon där trots att ingen syns, inte passar särskilt bra ihop med ensamhet.

Som underhållning så har jag inga klagomål på boken, men fyrverkeriunderbar var den inte. Det fanns språkliga misstag som jag störde mig på - bland annat dålig korrekturläsning då det kändes som att jag hittade ställen där ord saknades ovanligt ofta samt överanvändning av franska fraser (i början älskade jag det stilknepet, men allt eftersom det användes allt mer frekvent så blev jag lite uttröttad).  Dock så skulle jag säga att den är läsvärd och kvalificerar sig in i kategorin strandlitteratur: böcker som intresserar, men inte överskuggar allt annat.

Språk: 3

Karaktärer: 3

Spänning: 4

Engagemang: 4

Handling: 3

Summa: 3,4

(Enligt Wikipedia så håller de även på att styra upp en filmatisering av "Kryptan")