Om Murphy hade varit läkare istället för flygvapeningenjör så hade nog Murphys lag låtit så här: "Om det finns ett tillfälle där du absolut inte vill, kan eller har tid att bli sjuk (så till den grad att du inte ens känner det där "om jag var sjuk så kunde jag slötitta på tv utan att känna mig skyldig"-resonemanget), då kommer du att bli det - med råge"!
I torsdags så åkte jag hem för att umgås med mina föräldrar och (främst) min pojkvän under helgen. Jag hade med mig ett helt berg med skoluppgifter som jag även skulle försöka att hitta tid att göra. Vad händer? Jo, jag hinner bara kliva över tröskeln till det som tidigare var mitt enda hem så drabbas jag av akut frossa. Välkommen hosta och 39-gradersfeber.
Alla de roliga sakerna jag hade planerat att göra med min pojkvän och vänner? Borta.
Högarna med skolarbete? Inte en chans att jag klarar av att läsa biokemi pepprat med medicinska fackuttryck i det här tillståndet.
Skönlitteratur? Samma där.
TV då? Den står i min lägenhet i Umeå, så jag kan inte ens ligga nerbäddad i sängen och se på film.
Så den här helgen har spenderats i säng, kraxande värre än kråkorna som brukar slåss på min balkong under sommarnätterna samt huttrande så att tänderna skakar alt. svettandes floder. Nämnde jag att jag även närmade mig 40 grader idag och att mina föräldrar tänker släpa med mig på akuten imorgon för att utreda min sjukdom innan de släpper iväg mig till Umeå?
Det ryktas om att det kan röra sig om lunginflammation... (Jag tror inte på den teorin själv, då jag inte får ont i bröstet av mina hostningar, utan i magen. Jag kommer typ att ha ett sexpack när den här influensan har gått över, så som jag använder mina magmuskler).
Från den ljusa sidan: Jag är i alla fall någorlunda pigg nu (= jag kan sitta upp som vanligt, behöver inte ligga nedbäddad och kan sätta ihop sammanhängande tankar) när jag har proppat i mig C-vitamin, Echinagard, Bisolvon, nässpray, te och massa massa massa Panodil. Jag har ett eget litet pillerskafferi vid sängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar