Mitt perfekta liv av Sarah Dessen (2004/2011)

(Obs! Jag måste säga en sak om mitt årtalssystem där uppe innan det blir riktigt fel. Boken kom ut på originalspråk, vilket är vad jag sätter där uppe för att ha koll på hur gamla böcker är, 2004 men blev nyligen översatt till svenska, just so you know)

Jag är ju riktigt kinkig när det kommer till ungdomsböcker, det vet alla som har försökt tipsa mig om "vanliga" ungdomsböcker - ni vet, sådana som inte innehåller magi, vampyrer eller andra varelser med huggtänder. Jag får eksem för minsta lilla sak, suckar högljutt åt klichéer och skriver sedan recensioner fulla med elakheter. Sådant är ju aldrig roligt, inte för dem som har skrivit och slitit med böckerna. Tur för Sarah Dessen att hon är en riktigt skicklig författare och helt får mig att kasta alla förevändningar ut genom fönstret.

"Mitt perfekta liv"(The Truth About Forever) handlar om Macy Queen, en 16-årig vanlig amerikansk tjej som sedan hennes pappas död har gjort sitt yttersta för att vara perfekt. Mittbenan ska vara rak, betygen ska vara oklanderliga, de strykta kläderna ska inte ha ett veck och ingen ska ha något att klaga på, särskilt inte hennes superperfekta geni-till-pojkvän Jason. Så kommer sommaren; Jason åker på matteläger och Macy får i uppgift att ta över hans jobb i bibliotekets infodisk. Ett tråkigt arbete med bitchiga kollegor gör inte mycket för att lyfta Macys humör, särskilt inte när Jason verkar bry sig mer om hur hon sköter arbetet än om henne.
Så en dag får Macy ett annat jobberbjudande: på färgsprakande, jäktiga, icke-perfekta cateringfirman Wish - och till sin egen förvåning så tar hon en chans och accepterar. Wish-Macy har mycket roligare, Wish-Macy lever ett intressantare liv... och Wish-Macy träffar Wes, en snygg kille som hon kan prata med allt om.

Dessen överraskade mig rejält. "Mitt perfekta liv" hade allt det där som jag alltid efterlyst i ungdomsböcker av denna sort. Riktiga känslor, relationer man kan känna igen sig i och den snygga killen som inte bara är snygg utan som faktiskt känns som en kille man själv skulle kunna träffa. Klichéerna blir inte klichéer om man ger dem verklighetsförankring. Ta till exempel den oförstående mamman som varken kan eller vill förstå att ett perfekt liv inte är det bästa livet, som inte inser att bara för att man ändrar rutiner så behöver man inte ändras själv. Hur många gånger har vi inte stött på den mamman i ungdomslitteraturen? Mamman som ger utgångsförbud och som blir "så besviken" och, trots att det är så i var och varannan tonårings liv, aldrig blir mer än ett hinder i romansen, i revolutionen. Som bara liksom är där, platt, utan motivering. Kliché.

Macys mamma är precis allt det där, förutom det sista. "Mitt perfekta liv" har både en oförstående mamma som inte vill se, men som har en bakgrund, en anledning till att inte se, och en kille som får mitt hjärta att slå snabbare, trots att han är fiktiv, och inte för att han är en Edward Cullen-klon - utan för att han har så otroligt mycket mer substans än de där Edward Cullen-killarna någonsin kommer att kunna ha. Romanen har quirky karaktärer som sticker ut, är lite over-the-top, men inte så pass over-the-top att de ramlar över kanten och blir alldeles för mycket. Trots sina egenheter så känns Bert, Kristy och Monica faktiskt som människor som skulle kunna existera.

Trots att handlingen är väldigt förutsägbar (jag insåg vad som skulle hända 200 sidor i förväg) så gör det ingenting. Språket, karaktärerna och interaktionerna mellan dem väger upp det hela. Efter en snabb googling så har jag sett att det finns 9 st Dessen-böcker på engelska, men bara en till på svenska, "Mycket mer än så"... en bok som jag visst äger. Tyvärr så är den kidnappad av min lillasyster, som läste "Mitt perfekta liv" före mig och älskade (försökte få henne att skriva en kommentar, men hon vägrade), så jag får nog vänta att tag med att läsa den. Tyvärr så får vi ju inte träffa Macy och Wish-gänget igen.

(Rec. ex. från Rabén och Sjögren)