Mitt inlägg om tredje säsongen av True Blood drar ut på tiden, mest för att jag helt enkelt inte klarar av att hitta ett bra sätt att avsluta det på. Jag måste ha skrivit om inlägget 3-4 gånger från början och det blir mest ett massa virrvarr av tankar utan något som helst sammanhang, så nu läggs det på is ett tag. Om någon undrar lite vad jag tycker om True Blood så kan ni läsa kommentarerna (och inlägget!) hos Bokstävlarna.
Vad har jag gjort för några kulturella utsvävningar under min tid i barndomshemmet? Inte så mycket är svaret. Jag har börjat att se på Friday Night Lights, men somnat efter 10 minuter (tips: börja ej se en ny tv-serie efter klockan 2 på natten), och efter ett besök till min mors bokhylla i källaren så har jag ägnat dagen åt att återuppta min bekantskap med Isfolketätten.
# 16, "Galgdockan"
Huvudperson: Ingrid och Dan.
Dan och Ingrid var två av de där medlemmerna i Isfolketätten som jag klagade på att jag inte hade fått veta något närmre om när jag läste den femtonde boken. Ingrid är en av Isfolkets drabbade, men försöker att hålla sig i skinnet. När hennes kusin (eller syssling) Dan från Sverige kommer förbi Gråstensholm på väg på en expedition till Isfolkets dal så går hon emot sina föräldrars förmaning och beger sig tillsammans med Dan och Ulvhedin iväg till den ökända dalen.
#17, "Dödens trädgård"
Huvudperson: Daniel och Shira
Notera att Dan och Daniel inte är samma person utan son och far. Daniel går i Vendels fotspår och letar upp juko-samojederna i norra Ryssland, för att hitta Vendels barn och för att få reda på mer om Isfolkets ursprung och kanske hitta ett sätt att bryta Tengels förbannelse.
#18, "Bakom fasaden"
Huvudperson: Elisabet
Elisabet Paladin av Isfolket är en mycket bestämd, ung kvinna som inte vill ge efter till hennes mors tjat om pudrade peruker, fina kläder och att finna en rik äkta man, men när hon träffar Vermund Tark, en aristokrat som flytt från sin familj och flärden, så tror hon sig ha hittat rätt. Dock så vill han bara ha henne som sköterska till en gammal, sinnessjuk släkting ... och som hustru till sin lillebror Lillebror, en riktig mammaspojke.
# 19, "Drakens tänder"
Huvudperson: Sölve
Isfolket har förundrats och andats ut över att ingen i den senaste generationen har blivit varken drabbad eller utvald, både Elisabet Paladin, Arv Grip och syskonen Sölve och Ingela Lind verkar vara helt vanliga och ordentliga barn, men under ytan gror lockelserna hos Sölve. Att vara drabbad, men med ett vackert utseende utan några yttre tecken kan vara farligt, särskilt när man inte får någon hjälp eller övervakning av de äldre generationerna.
Åh, vilken kraft detta Isfolket har på mig. Jag hatälskar böckerna och när man väl har börjat läsa dem så går det av en riktig fart och det är svårt att sluta. Än en gång förundras jag över hur stereotypt det är, blir nästan irriterad över hur vissa saker framställs och vissa av könsrollerna, men kan ändå inte låta bli att älska dem.
Dock så kan jag säga att det är skämskuddelitteratur när det är som värst för mig, för jag låter ingen utanför min närmsta familj se vad det är jag läser... Vilket inte är så konstigt då "Galgdockan" ju t.o.m har en toppless Ingrid på framsidan...
I de generationer jag nu har bekantat mig med så måste jag säga att jag gillar Elisabet mest, tätt följt av Ingrid och Ulvhedin (nu när jag inte längre har den där bilden av den glorifierade våldtäktsmannen i bakhuvudet). Det är något speciellt med de utvalda/drabbade kvinnorna i Isfolket. Hur alla i mångt och mycket nästan är i stort sätt samma person. (Fast det löses ju med att säga att det finns mycket av Sol i den personen).
Egentligen så tänkte jag börja läsa "riktiga" böcker nu... men jag tror att det får bli en eller två Isfolketböcker till först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar