A Game of Thrones av George R.R Martin

Nu, när jag lägger ner denna episka tegelsten á la 800-sidor, så sörjer jag. Jag vill läsa mer och jag vill läsa nu, jag vill inte vänta. Jag skulle vilja att nästa del, "A Clash of Kings", redan skulle finnas i min bokhylla och att tv-serien skulle ha premiär på TV ikväll.

För jag älskar "A Game of Thrones" (Kampen om järntronen) och skulle lätt kunna utnämna boken till en av de bästa i sin genre. Jag har inte blivit så förälskad i en fantasyvärld sedan jag blev presenterad för Tolkien för första gången. George R.R Martin berättar historien om The Seven Kingdoms och den maktstrid som utspelas där. Vi får träffa ätten Stark med fäste i nordliga Winterfell, kung Robert och hans svekfulla drottning Cersei, hennes släkt - de maktgalna Lannisters och Daenerys, den sista av den tidigare kungaätten Targaryen, på landsflykt undan kung Robert.

Jag älskar Martins sätt att berätta. Hur han låter en mängd olika karaktärer komma till tal och hur vissa saker ställs mot varandra beroende på vem som berättar dem. (Ett exempel: hur Robert fick tronen). Det faktum att boken är uppdelad i kortare kapitel gör att den blir väldigt lättläst, trots sina 800 sidor. Trots att det är ett stort persongalleri och flera olika historier som berättas samtidigt så är det lätt att hålla reda på vad som händer. Och sedan så blir det ju extra spännande när varje kapitel slutar med en cliffhanger - för att sedan hoppa till en annan person som befinner sig i en helt annan storyline, vilket fick mig att läsa febrilt ibland bara för att få reda på vad som hände med den första personen.

Jag gillar även Martins karaktärer. De känns som riktiga, om än blodtörstiga och svekfulla, människor. Det är ingen som är helt igenom ond, fastän många är så obehagliga att jag skulle vilja slå till dem. George R.R Martin verkar vara lika såld på syskonrelationer som jag är, för det är få av huvudkaraktärerna som inte har en komplicerad familjerelation. Vi har Cersei, Jamie och Tyrion Lannister. Vi har Viserys och Daenerys Targaryen. Vi har Robb, Jon, Sansa, Arya, Bran och Rickon Stark. Vi har Catelyn Stark och hennes syster Lysa. Vi har Eddard Stark och hans döda syster Lyanna. Och sådär kan vi fortsätta i evinnerlighet. Jag tycker att det är underbart.

Jag gillar även hur mörk boken är. Det finns inte mycket ljus och man får aldrig den där känslan att det här kommer våra hjältar lätt att klara av. Nej, de tankar som går igenom huvudet är istället "nej, det här kommer de aldrig att klara sig ur!" och "nej, han/hon får inte dö!", för det går inte att vara säker på vem som lever och vem som dör när man har ett flertal berättare. Det här är ingen "Sagan om Belgarion" där man kan pusta ut, då ens hjälteskara är så stark och man vet att få saker kan stå emot Polgara och Belgaraths samlade krafter. Det här är ingen bok där det allvarliga blandas med humor. Här blandas det allvarliga med ännu mer allvar och moraliska gråzoner.

Och hur Martin kan skriva stridscener! Det fanns en scen i slutet av boken som gav mig gåshud, bara för att det var så vackert och ridderligt beskrivet, likt det där stycket i "The Return of the King" när Rohan äntligen kommer till Minas Tiriths hjälp.

Engagemang: 5
Karaktärer: 5
Handling: 5
Spänning: 5
Summa: 5

(PS! Mina favoritpersoner var Daenerys, Lord Eddard Stark, Tyrion och Jon. Vilka är dina?)