Stolthet och fördom och zombier av Jane Austen och Seth Grahame-Smith

Ni vet inte hur många gånger jag har fått skriva om rubriken på det här inlägget. Först och främst så vill jag få det till att zombie i plural blir zombies, vilket visst inte är grammatiskt korrekt, och för det andra så har jag fått för mig att Seth Grahame-Smith heter Seth Grahame-Green. Lite överbuffyiering där.

Nu så ska ju det här inlägget inte handla om mina tillkortakommanden, utan om bokens.

"Stolthet och fördom och zombier" (Pride and Prejudice and Zombies, 2009) kan bäst beskrivas som en zombieparodi eller "mash-up" av Jane Austens mästerverk och en zombiefilm och romanen följer originalets historia till nästan punkt och pricka, men har slängt in horder av zombier, katanasvärd, japanska och kinesiska stridskonster, våld och ninjor i de viktorianska miljöerna.

Jag känner mig väldigt kluven till vad jag tycker om boken. Nej, jag känner mig inte kluven, jag vet vad jag tycker om den, men kan inte bestämma riktigt varför jag tycker som jag gör. Jag är inte riktigt så förtjust i zombieversionen som jag skulle vilja och jag har några olika scenarion som kan ligga bakom detta:

1) Mina varma känslor för "Pride and Prejudice" gör att jag ser styvmoderligt på denna bok.
2) Mina ljumma känslor för zombiegenren (har ju tidigare erkänt att allt jag vet om zombier har jag lärt mig från Supernatural- och Buffy-avsnitt) gör att jag inte ser och uppskattar alla blinkningar till genren.
3) Boken är i det stora hela inte bra och det har ingenting att göra med mina tidigare kulturella utsvävningar.

Jag tyckte att boken var platt. Trots att mestadelen av dialogen kommer direkt från originalet och att mycket är detsamma, dock kryddat med lite odöda, så tycker jag att mycket av den tjusning jag finner hos "Pride and Prejudice" är borta. Jag ser ingenting av kemin mellan Darcy och Elizabeth och upplever mycket som spretigt och ...motsägelsefullt. Jag får inte ihop PPZ-Elizbeth. Det är som att hon ibland är en hård zombiedödande, kampsportshjältinna á la Beatrix Kiddo, medan hon ibland tänker och beter sig som originalets Elizabeth Bennet. Det är som att Seth Grahame-Green inte direkt visste vad han skulle göra med henne när det inte är några zombier i närheten som behövs dödas, inga fiender och ingen "snobbig" Mr Darcy.

Jag önskar verkligen att jag kunde tycka bättre om boken, men just nu så känns det bara som att "Stolthet och fördom och zombier" bara är ett snedsteg, då det nu kommer att dröja ännu längre innan jag kan läsa om originalet. Jag föredrar stela viktorianska engelsmän med strikta sociala regler framför deras zombiedödande ditton.

Handling: 3
Språk: 3
Engagemang: 2
Karaktärer: 2
Spänning: 2
Summa: 2,4