Min mamma och jag hade en liten meningsskiljaktighet innan jag åkte ner till Umeå. Hon undrade varför jag skulle ha med mig så många böcker ned- 6 st - under de här tre första veckorna då jag har nollning och nog inte kommer att ha så mycket fritid. Jag försökte förklara det hela med att man behöver valmöjligheter - jag kanske inte känner för att läsa precis den genren jag har med mig just då - samt att böckerna inte fick plats i min flyttkartong och måste få komma med på något vis. Nu i efterhand så ser man ju vem som hade rätt. Sedan jag började min resa till Umeå så har jag nu hunnit läsa ut två böcker: "Vampire Academy" på bussresan och nu "Still Alice", som jag sträcktläste i två sittningar idag."Still Alice" (Fortfarande Alice) är Lisa Genovas debutroman och kändes som ett bra läsval inför min start på läkarprogrammet imorgon. Vad passar bättre som läsning än en roman om en kvinnas kamp mot sjukdom?
Romanen är en fantastisk debut och handlar om femtioåriga Alice Howland som är professor i psykologi på Harvard University och högt aktad i branschen. Alice känner att hon har livet under kontroll med forskarmaken John, de två framgångsrika äldre barnen, lektionerna och de föreläsningar hon håller på universitet över hela USA. Det största problemet i Alices tillvaro är den yngsta dottern Lydia, som försöker att slå igenom som skådespelerska i Los Angeles istället för att ta tillvara på sin fulla potential och studera. Det vill säga; det var det största problemet, tills Alice blir diagnostiserad med Alzheimers.
Vi får följa Alice från början, från de små ögonblick av förvirring och glömska som gör henne generad och orolig, och genom sjukdomens fortskridande. Allt berättas från Alices perspektiv, vilket är ett riktigt intressant och gripande berättarsätt. Genova utnyttjar språket och skapar genom det en smått klaustrofobisk känsla. Tänk att vara fånge i sitt eget huvud och inte nå fram till de där rätta orden och minnena. Jag gillar speciellt hur språket förändras ju sjukare Alice blir och hur substantiv byts ut mot det vaga "thingy" och hur människor och platser helt plötsligt saknar namn och istället beskrivs.
"Still Alice" lämnade mig berörd och faktiskt smått oroad. När jag läste så grep en panikartad känsla tag om mitt hjärta. Tänk att veta att man kommer att glömma bort allt det som är viktigt för en. Tänk att veta att man nog kommer att såra de man håller närmast och om ett tag inte ens känna igen sina barn eller sin livspartner. Jag led verkligen med familjen Howland och den orättvisa jag känner när jag tänker på Alzheimers får mig nästan att vilja välja min specialisering redan nu. Om jag blir Alzheimersläkare om 10 år, då ska ni veta att den resan började här, tillsammans med Genova och Alice.
Språk: 5
Engagemang: 5
Karaktärer: 5
Handling: 5
Spänning: 4
Summa: 4,8
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar