Vampire Academy av Richelle Mead (2007)

(skrivet 2011-01-15)

När jag skriver det är så sitter jag på en tältsäng i en väns lägenhet i Umeå och väntar på att de jag bor inneboende hos ska vakna. När jag läste boken så satt jag på en 5-timmarsbussresa på Kustbussen och lyckades endast läsa tack vare de gudomliga åksjuketabletterna Postafen (hittas på närmaste välsorterade apotek).

"Vampire Academy" (Törst) är första boken i Meads serie med samma namn. I skrivande stund så tror jag att det finns 6-7 böcker utgivna i serien på engelska och fyra på svenska. Serien handlar om Rose som är en Dhampir, en blandning mellan människa och vampyr som lever som en människa, men har skärpta sinnen som en vampyr. Hon går på St Vladimirs, en internatskola för vampyrer där Dhampirs utbildas till att bli väktare och bodyguards till de kungliga Moroi, dödliga vampyrer med magiska krafter. Moroiungdomarna går på St Vladimirs, men inte för att tränas, utan för att utbildas, lära sig härska och för att skyddas mot de onda Strigoi, odödliga vampyrer som eftertraktar Moroiblod, då det gör dem starkare.

När första boken börjar så har Rose och hennes bästa vän Lissa, en Moroi, precis blivit upphämtade av St Vladimirs väktare efter att ah varit på rymmen från skolan. Rose tror inte att Lissa är säker på skolan och när det börjar hända mystiska saker på St Vladimirs efter deras återkomst så verkar det som att Rose har rätt. Frågan är bara om hon kan skydda Lissa mot allt som hotar henne.

Bli inte rädd för alla vampyrbenämningar, för det är inte så krångligt egentligen. Efter 2-3 kapitel så har man fått koll på hela vampyrsamhället och då är det bara att luta sig tillbaka och njuta. För det är en av sakerna jag gillar med "Vampire Academy" - själva samhällsstrukturen i vampyrvärlden med alla de regler och orättvisor som finns där. Moroivampyrerna är teen royalty och beter sig som det på skolan. Det är ränkspel och vampyrungdomarna sprider rykten och lögner om varandra och slåss om platsen i toppen av den sociala hierakin. Samtidigt så har vi Dhampirvampyrerna som verkar ha dragit nitlotten i livet, att tjäna de övre vampyrkasten på ett eller annat sätt, och inte ha ett eget liv.

Jag gillar att det är lika delar high schooldrama och lika delar spännande äventyr och en kamp mot "ondskan". Jag gillar att trots att även denna bok har sin golden boy och trots att jag ser hur det byggs upp mot en starcrossed lovers-romans, så är det ändå inte det som boken fokuserar på. Jag gillar att "Vampire Academy" först handlar om Rose och hennes vänskap med Lissa - samt Roses plikt mot henne - och inte om en kille. Bros before hoes, eller hur man nu säger.

Jag har del två och tre i serien hemma i min bokhylla och nu så förbannar jag min "bara första boken i en serie"-regel som jag upprättade för att bokhyllan i min studentlägenhet inte skulle bli alltför full. Nu måste jag ju vänta i en månad eller så tills jag ska hem för att kunna få tag i nästa del, "Frostebite".

Till sist, ett litet tips: Nu har jag inte läst "House of Night"-serien av mor och dotter Cast, men efter vad jag har hört om den så vågar jag nog ändå säga att om du vill läsa om vampyrungdomar på internatskola, läs då istället "Vampire Academy". Den har ungdomlig dialog utan att vara pinsam och den skuldbelägger inte sex på samma sätt som Castarnas hjältinna gör. Läs om Rose istället för om Zoey säger jag bara.

Engagemang: 4
Handling: 4
Karaktärer: 4
Språk: 4
Spänning: 4
Summa: 4