I "Att kyssa eller inte kyssa Jake Matthews" (Split by a kiss) får vi följa 16-åriga Josephine Reilly som precis har flyttat från en liten stad i Storbritannien och börjat på high school i Boston, USA. På sin första fest så hamnar hon i garderoben tillsammans med Jake Matthews, skolans snyggaste och populäraste kille, under leken Seven Minutes of Heaven (amerikanska motsvarigheten till ryska posten). Hon ställs inför ett val: tillåta Jake att kyssa henne och dra nytta av den popularitet det kommer att ge henne eller att säga emot då hon inte känner sig bekväm i situationen och på så sätt falla i status och bli känd som den pryda tjejen som nobbade Jake Matthews. Boken delas upp i två parallella historier: den om coola Josie som kysste Jake Matthews och började hänga med de ytliga, populära tjejerna och den om den ocoola Jo som inte kysste Jake Matthews och blivit utstött från det populära gänget, men som har hittat likasinnade vänner. Efter halva boken: Jag vill verkligen gilla den här boken och det känns som att alla förutsättningar finns där - om den nu inte skulle varit så dåligt skriven och ytlig. Det kan vara översättningen, men jag har svårt att tro att en dålig översättning helt kan förstöra originalspråkflödet. Dialogen känns overklig, karaktärerna är verkligen stereotyper som spottar ur sig den ena plattityden efter den andra och Luisa Plaja har verkligen mycket att lära från Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Om tjejerna i "Cirkeln" kändes som verkliga människor, så känns tjejerna i "Att kyssa eller inte kyssa Jake Matthews" som... papperstunna och overkliga. Det verkar som att Plaja inte riktigt vet hur en tonåring tänker och beter sig, utan har gått på samma gamla, tomma spelregler som hittas i nästan alla tonårsfilmer.
Det gör ont, för boken skulle kunna varit så mycket bättre. Ta bara det här: Huvudpersonen är Buffynörd och i boken finns det även med ett band som heter Madison Rat - efter Amy Madisons förvandling till en råtta i Buffys tredje säsong - och de har en låt där texten går "I'll be Xander to your Anya, I'll be Spike to you, my Dru". Dessutom så spelar samma band en cover av Snow Patrols Set the Fire to the Third Bar! Jag vill verkligen tycka om - men istället så lyckas bara alla dessa referenser till saker som jag tycker om göra mig ännu mer irriterad, kanske en öm tå då tidigare nämnda saker är sådant som endast "miffon" tycker om enligt de amerikanska skolhierakireglerna i boken, vilket automatiskt gör mig till ett megamiffo. Kan någon förklara för mig hur Snow Patrol kan göra en människa "ute" då de är med på soundtracket i stort sätt alla tv-serier som ses av miljontals amerikanska skolungdomar?
Efter hela boken: Den var kanske inte lika dålig som jag trodde. Tror att det kan ha att göra med att jag jämförde den med "Cirkeln" i början då det fanns så många likheter. Linnea från "Cirkeln" och Rachel i "Att kyssa eller inte kyssa Jake Matthews" liknande varandra - och samma sak var det med Ida från "Cirkeln" och Chelsea från "Att kyssa...". Dock så var de svenska varianterna så mycket mer innehållsrika och verkliga än de amerikanska/brittiska. Under de sista 100 sidorna så störde jag mig inte lika mycket på Jo/Josie och hennes ungdomsvärld - och som idé så var boken riktigt bra: jag gillade speciellt hur allt som populära Josie och nördiga Jo gör hänger ihop i samma tidsrymd och hur boken smälte samman till en person igen i slutet.
Karaktärer: 2
Språk: 2 (var så där "vuxen som tror att hon skriver tonåringshäftigt och roligt" som jag hatar)
Handling: 4
Spänning: 2 (listade ut slutet efter typ 50 sidor)
Engagemang: 3
Summa: 2,6
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar