"We should totally just stab Caesar!"

Eftersom jag har haft en rant om hur overkliga vissa tonårsböcker är och hur jag inte förstår hur författarna till dem tänker så måste jag ju ändå visa något, på samma spår, som jag verkligen tycker om och som jag tror har legat som inspiration till en del av tidigare nämnda crappy, amerikanska high school-böcker. Nämligen Mean Girls. Åh, denna underbara, underbara film.

Det gör inget att allt är så överdrivet, för den är så otroligt rolig. Det är en av de få high school-filmerna med Lindsay Lohan i huvudrollen som inte får mig att vilja gömma mitt ansikte i en skämskudde och dö. Mycket tack vare The Plastics. Allt som Gretchen Weiners och Karen Smith säger och gör är bara... så klockrent och dumt. Samt att Regina George är awesome i sin isdrottninghet.



Bilden hittades här, förklaring till bilden hittas här.

Update: Varför har jag aldrig tänkt på att Cadys (eller Lindsays) pappa i filmen är Janitor från Scrubs!?

A Game of Thrones - S01E01

Bättre sent än aldrig. Jag har precis sett klart pilotavsnittet av A Game of Thrones och här är lite om vad jag tyckte:

• Jag gillade faktiskt den mesta castingen, trots att alla karaktärer magiskt verkar ha åldrats 2-3 år. Bran är 10 år, fast att han bara ska vara 8 år. Rickon är 6 år, men ska bara vara 4 år (om ens det, jag har drabbats av en tillfällig minneslucka och kommer inte ihåg hur gammal Rickon är - men eftersom han kallas "the Babe" i andra boken så borde han ju vara yngre än 6) och Robb och Jon ser båda två mycket äldre ut än 15 år. Daenerys ser inte heller direkt ut att vara 13 år. 
• På tal om Daenerys - undra vad Emilia Clarke tyckte om sin roll? För hon har ju i stort sätt inga repliker utan går mest omkring i genomskinliga kläder/är naken och ser rädd ut. Viserys däremot är precis så där slemmig och psykopatisk som han var i boken... och jag tycker att han ser lite ut som labila seriemördaren Howard Epps från Bones. Fast det är visst inte samma skådespelare. 
• Jaime Lannister, den jäveln, är precis lika irriterande som hans bokmotsvarighet, fast på ett charmigt sätt. Ni vet, inte på det där "aaah, bort från min åsyn!"-sättet som riktigt störiga karaktärer lyckas frambesvärja (typ Lila i andra säsongen av Dexter eller Connor i Angel) utan en mer "jag hatar dig - men jag vill se mer av dig!"-känsla. Och det säger jag inte bara för att han är snygg, utan för att bokserien skulle vara så mycket sämre om Jamie Lannister inte gick omkring och var dryg hela tiden.
• Stämmer in i sexkören - varför kör de så otroligt mycket doggystyle i Westeros? 
• Jon Snow <3 Jag har hittat mitt fangirlsobjekt - om man nu får vara ytlig. Eller så beror det bara på att jag gillade honom innan jag ens började se tv-serien. Fast det där lockiga håret skadar ju inte. 

Spoilers:

• Varförvarförvarförvarför tvingade sig Khal Drogo på Daenerys? Det hände väl inte i boken? Som jag minns det så respekterade han att hon var rädd och de hade någorlunda öm stund vid en sjö långt efter att de hade gift sig, där förspelet typ började med att hon fick fläta upp hans hår? Eller är det bara jag som har drömt det hela.
• Jag ville bara gråta hela avsnittet. När man vet vad som händer alla karaktärer och vet att många av dem kommer att bli så mycket olyckligare så känns det lite ledsamt. Speciellt med Sansa Stark. När hon kollar på Joffrey med den där drömska, förälskade blicken så vill jag bara skaka om henne och skrika "neeeej, inte det monstret!". Stackars flicka. 
• Jag tycker så synd om hela familjen Stark. Kommer de någonsin att få se varandra och bli lyckliga igen?

Till min hemliga bokvän

Jag kom på att jag inte har skrivit något inlägg till min hemliga bokvän än och då jag är ganska upptagen idag så hinner jag inte få ut ett idag, utan kan bara hänvisa till lite nyttiga länkar:

• Förra gången jag var med i Pocket och Prassel
• Och ett till inlägg om samma sak - OBS! Vissa av böckerna som nämns är redan inhandlade, kolla min lista över vilka böcker jag äger.
• (Nästan) alla böcker jag äger

Hoppas att det är till någon hjälp!

Det finns faktiskt mer än "Twilight"

Fundering: Har "Twilight" blivit synonymt med vampyrer, övernaturliga varelser, kärlek mellan "raserna" (dvs människa/icke-människa) och böcker med magiska inslag?

Det hela började med att jag satt och läste de nya tidningsrecensionerna av "Cirkeln" igår och förundrades över hur många som nämner "Twilight". I Arbetarbladet så recenserar Bodil Juggas boken och där står den mening som satt igång hela tankeverksamheten: "Det vore enkelt att kalla det hela en sjukt beräknande surfning på Twilight-sagan." Även i Skånskans recension så nämns exakt samma sak: "Visst har Cirkelns författare, nästan väl oblygt ibland, låtit sig inspireras av så väl hysterin kring Harry Potter- och Twilight-böckerna som hyllade amerikanska tv-serier i skräck/fantasy-genren som Twin Peaks och Buffy the Vampire Slayer. "


Jag vill börja med att förtydliga en sak: Det här är inte ett inlägg som är riktat mot någon speciell person, något som har skrivits eller yttrats på ett speciellt ställe och rör inte en speciell bok - annat än Twilight - men för enkelhetens skull så använder jag "Cirkeln" som exempel då det var kring den jag började att tänka. Sedan så måste jag säga att jag själv är låångt ifrån oskyldig. Det är bara att läsa mina recensioner av YA-böcker för att se att jag själv ägnar mig åt att jämföra mångt och mycket med Twilight: ex. "Fallen" av Lauren Kate, "Hush, Hush" av Becca Fitzpatrick och, som jag kommer att prata om längre ner, "The Hunger Games" av Suzanne Collins.

Varför ska alla nya ungdomsböcker buntas ihop med denna enkla vampyrhistoria som på intet sätt är något nytt eller originellt? Är det för att Twilights succé ledde till en explosion av andra vampyrböcker, vampyrfilmer, vampyrserier och en ökning i försäljning av allt som rör övernaturliga ungdomsskildringar?
Fast: kan man verkligen säga att Twilight är urmodern till alla dessa böcker om övernaturlig tonårskärlek - eller är det så att dessa verk funnits i sin författare länge, bara att de nu har mycket lättare att hitta ett bokförlag som vill ge ut och promota dem?

Det som buntas ihop med Twilight behöver egentligen inte ha så mycket att göra med bokserien. Jag förstår om böcker och serier så som Becca Fitzpatricks serie om Nora och den fallna ängeln Patch buntas ihop med Twilight, då det finns mycket som är likt mellan de två böckerna (hela inledningen och mötet mellan de två t.ex.), men jag har svårt att förstå varför "Hunger Games" och "Twilight" ska göras homogent då de har så ytterst lite med varandra att göra. En kärlekstriangel, what else?

Och det var ju inte som att "Twilight" var först med de här sakerna. Kärlekstriangel mellan en tjej och två killar (pluspoäng om båda är övernaturliga varelser) är bland det vanligaste motiven på TV och i ungdomslitteratur. Här är bara ett exempel på några kända trianglar som fanns på pränt långt innan Bella någonsin satt sig bredvid Edward på biologin:

• Angel-Buffy-Spike i Buffy the Vampire Slayer
• Oz-Willow-Tara i Buffy the Vampire Slayer
• Stefan-Elena-Damon i Vampire Diaries-serien (första boken: 1991)
• Bill-Sookie-Eric i Southern Vampire-serien (första boken: 2001)

Även Harry Potter nämns, både i DN och i Skånskan, vilket jag inte riktigt kan förstå. Vad är det med denna ihopbuntning av böcker som inte har så mycket gemensamt? Jag förstår att det kan tas som en komplimang att bli jämförd med succéserier som är riktigt hypade - men ändå. Vad har ex. "Cirkeln" och Harry Potter gemensamt annat än att de handlar om häxor? Magin ser helt annorlunda ut i böckerna, "Cirkeln" utspelar sig i vår värld, mitt ibland oss, medan magin i Harry Potter kan sägas utspela sig i en egen sektion av vår värld - där de trolldomskunniga har ett eget samhälle och helt enkelt inte lever i vårt och enligt våra regler. Det är väldigt lite som man konkret kan säga är likt mellan böckerna - men trots detta så ska de jämföras. Bara på grund av magin och att de riktar sig till ungdomar. Nästan som när "Twilight" kom, innan den blivit ett eget fenomen, och den jämfördes med Harry Potter...trots att allt som de två bokserierna har gemensamt är den kommande hypen, Robert Pattinson, varulvar och att de riktar sig till tonåringar. Duh.

Det jag vill säga med det här är: Varför, åh, varför måste allt som har med ungdomar och övernaturliga varelser att göra - allt som blir framgångsrikt, jämföras med Twilight? På vilket sätt har ex. Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren "oblygt låtit sig inspireras av hysterin kring Twilight-böckerna"? Då "Cirkeln" och Twilight är så långt ifrån varandra som jag kan tänka mig - jag menar, den där kärleksrelationen som vanligtvis får mig att börja dra Twilightreferenser finns ju inte ens där - så känns det bara så fel. Om man nu trots allt ska jämföra "Cirkeln" med något: då är det Buffy. Eller är det, som jag först tolkade det, en pik om att författare som ger ut tonårsböcker med övernaturliga inslag nu för tiden endast gör det för att rida på den hype som bildats under de senaste åren? För jag har svårt att tro att det är så, speciellt i det här fallet. Det finns ju trots allt människor som genuint gillar och vill skriva (och läsa) ungdomslitteratur med övernaturliga inslag.

Nu har jag försökt säga det jag tänker - men kommer nog att få revidera inlägget om någon timme, då jag kommit på smartare sätt att försöka förklara mina känslor och tankar. So long!

Att kyssa eller inte kyssa Jake Matthews av Luisa Plaja (2008)

I "Att kyssa eller inte kyssa Jake Matthews" (Split by a kiss) får vi följa 16-åriga Josephine Reilly som precis har flyttat från en liten stad i Storbritannien och börjat på high school i Boston, USA. På sin första fest så hamnar hon i garderoben tillsammans med Jake Matthews, skolans snyggaste och populäraste kille, under leken Seven Minutes of Heaven (amerikanska motsvarigheten till ryska posten). Hon ställs inför ett val: tillåta Jake att kyssa henne och dra nytta av den popularitet det kommer att ge henne eller att säga emot då hon inte känner sig bekväm i situationen och på så sätt falla i status och bli känd som den pryda tjejen som nobbade Jake Matthews. Boken delas upp i två parallella historier: den om coola Josie som kysste Jake Matthews och började hänga med de ytliga, populära tjejerna och den om den ocoola Jo som inte kysste Jake Matthews och blivit utstött från det populära gänget, men som har hittat likasinnade vänner.

Efter halva boken: Jag vill verkligen gilla den här boken och det känns som att alla förutsättningar finns där - om den nu inte skulle varit så dåligt skriven och ytlig. Det kan vara översättningen, men jag har svårt att tro att en dålig översättning helt kan förstöra originalspråkflödet. Dialogen känns overklig, karaktärerna är verkligen stereotyper som spottar ur sig den ena plattityden efter den andra och Luisa Plaja har verkligen mycket att lära från Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Om tjejerna i "Cirkeln" kändes som verkliga människor, så känns tjejerna i "Att kyssa eller inte kyssa Jake Matthews" som... papperstunna och overkliga. Det verkar som att Plaja inte riktigt vet hur en tonåring tänker och beter sig, utan har gått på samma gamla, tomma spelregler som hittas i nästan alla tonårsfilmer.

Det gör ont, för boken skulle kunna varit så mycket bättre. Ta bara det här: Huvudpersonen är Buffynörd och i boken finns det även med ett band som heter Madison Rat - efter Amy Madisons förvandling till en råtta i Buffys tredje säsong - och de har en låt där texten går "I'll be Xander to your Anya, I'll be Spike to you, my Dru". Dessutom så spelar samma band en cover av Snow Patrols Set the Fire to the Third Bar! Jag vill verkligen tycka om - men istället så lyckas bara alla dessa referenser till saker som jag tycker om göra mig ännu mer irriterad, kanske en öm tå då tidigare nämnda saker är sådant som endast "miffon" tycker om enligt de amerikanska skolhierakireglerna i boken, vilket automatiskt gör mig till ett megamiffo. Kan någon förklara för mig hur Snow Patrol kan göra en människa "ute" då de är med på soundtracket i stort sätt alla tv-serier som ses av miljontals amerikanska skolungdomar?

Efter hela boken: Den var kanske inte lika dålig som jag trodde. Tror att det kan ha att göra med att jag jämförde den med "Cirkeln" i början då det fanns så många likheter. Linnea från "Cirkeln" och Rachel i "Att kyssa eller inte kyssa Jake Matthews" liknande varandra - och samma sak var det med Ida från "Cirkeln" och Chelsea från "Att kyssa...". Dock så var de svenska varianterna så mycket mer innehållsrika och verkliga än de amerikanska/brittiska. Under de sista 100 sidorna så störde jag mig inte lika mycket på Jo/Josie och hennes ungdomsvärld - och som idé så var boken riktigt bra: jag gillade speciellt hur allt som populära Josie och nördiga Jo gör hänger ihop i samma tidsrymd och hur boken smälte samman till en person igen i slutet.

Karaktärer: 2
Språk: 2 (var så där "vuxen som tror att hon skriver tonåringshäftigt och roligt" som jag hatar)
Handling: 4
Spänning: 2 (listade ut slutet efter typ 50 sidor)
Engagemang: 3
Summa: 2,6

Cirkeln av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren (2011)

Nu så är ju inte recensionsdatumet förrän den 2 maj, men då boken redan har kommit ut i bokhandlarna och blivit recenserad i DN så verkar Sara ha gett lov för recensionsskrivande.

Innan jag börjar prata om bokens innehåll så måste jag bara säga tack så mycket till Rabén & Sjögren som skickade boken till mig – samt till författarna, då jag inte tror att jag fick ett exemplar för att jag har så många läsare.

Jag brukar ha svårt för svenska ungdomsböcker och liksom med all annan slags svensk litteratur så är anledningen att det känns för vardags, att det är för stor igenkänningsfaktor, att allt känns lite… trist. Det är så mycket enklare att läsa amerikansk YA-litteratur, för jag vet ju ingenting om highschool-livet, så det känns lite som en annan värld för mig, samtidigt som de stereotypa karaktärerna inte stör mig (de känns overkliga i svenska böcker där man har mer egna erfarenheter) och de vaga karaktärerna, som finns där för att man ska kunna känna igen sig själv eller bekanta, får inte mina vänners ansikten.

Här vill jag ge en eloge till Mats och Sara för att de lyckats med konststycket att både skriva karaktärer som man kan känna igen och se spår av både sig själv och andra personer från ens gymnasietid i, men som samtidigt är egna, tydliga personer och inte bara en endimensionell kartongbit. Allt känns så fruktansvärt logiskt. Det känns nästan som att tjejerna skulle kunna finnas i verkligheten – och gå på min gamla gymnasieskola. Faktum är att det känns som att vara tillbaka på gymnasiet igen.

”Cirkeln” utspelar sig i det lilla bruksamhället Engelsfors i Bergslagen, en stad i förfall som människor och affärer flyr från sedan bruket lades ner… och en stad där avståndet till andra dimensioner är mindre. En magisk natt, med en röd fullmåne, så träffas sex väldigt olika tjejer ute i den nedlagda folkparken, ditkallad av okända krafter, för att få veta sitt öde. De är de Utvalda och det är deras uppgift att stoppa en stor ondska – men för att göra det så måste de samarbeta.

Boken inleds med att läsaren får en glimt av bokens Big Bad, likt inledningen i Supernatural och Buffy där varje avsnitt ofta börjar med att vi får följa en tjej/kille/man/kvinna från en alldaglig situation, som att personen ska ta en dusch eller bara gå och hämta något ur sitt skåp i skolan, och sedan, genom mörkläggning och inzoomning på ”offret”, får ett provsmak av vad avsnittets monster har att bjuda på. Ett väldigt smart drag att börja boken med, för när man redan innan vet vilka krafter tjejerna har emot sig, då sitter man på helspänn från och med första sidan och väntar på att det ska hända någon av dem.

Okej, eftersom jag är en riktig besserwisser så fanns det saker som jag hakade upp mig på – men det var små detaljer som är så minimala att de knappt skulle synas i mikroskop (ex. att Minoo räknar andragradsekvationer under första skolveckorna då jag har för mig att de kommer in först i MaB), men inga större irritationsmoment. Om jag inte hittar något att hacka på i en ungdomsbok – då vet man att det är lyckat!

Jag glädjs åt bokens framgångar, för det är den värd, och det ska bli intressant och följa dess framfart – speciellt den i U S and A, då jag tror att det kan skapa ramaskri bland föräldrarna. ”Cirkeln” lär stå med i topp på både New York Times Bestseller List och på American Library Asssociations lista över de böcker som fått flest klagomål från föräldrar. För tänka sig… en ungdomsbok där tonåringarna faktiskt är sexuellt aktiva. Det har väl de aldrig sett där?

Karaktärer: 5
Engagemang: 5
Språk: 5
Spänning: 5
Handling: 5
Summa: 5

Jag tror att det finns minst en tjej som läsarna kommer att identifiera sig lite extra med. För mig så är det Minoo, den duktiga flickan, och Rebecka, den kära flickan, som ligger närmast om hjärtat då jag ser tydliga spår av mig själv i dem. Efter bokens slut så känns alla tjejerna som om de är gamla vänner som jag känt i flera år.

Bokalfabet 2.0: C

Mina svar på Enligt Os bokalfabet.

1. Bokstaven C idag och när jag inte hittade min SAOL bad jag mina twittervänner om ord på C och de kom på bland annat de här:


Citron
Cykel
Cikador
Celluliter
Cymbal


Nu ska du kombinera ett eller fler ord och associera till en titel. Du får vara precis hur långsökt du vill, men förklara hur du tänker. Fem ord till en titel är målet antar jag, eller kanske behöver du fem titlar för att använda de fem orden, eller så struntar du i att använda dem alla. Gör som du vill, syftet är att tipsa om böcker och ingen kommer att få varken IG eller MVG.

För något år sedan så läste jag Kajsa Ingmarssons "Små citroner gula", men tyvärr så kommer jag inte ihåg vad den handlar om - kanske en nyöppnad restaurang. Den skulle kunna falla in under genren chick lit, en genre där min favoritförfattare nog ändå är Marian Keyes (ska säga att jag inte är alltför välbevandrad, så det finns säkert många bättre) som jag gillar för att hennes hjältinnor faktiskt har riktiga problem och inte bara celluliter och ingen pojkvän, till exempel Rachel i "Rachel's Holiday" (En oväntad semester) som läggs in på rehab med drogproblem. När jag tänker på cikador så tänker jag på utlandet och de böcker jag läst där, speciellt "Nick and Norah's Infinite Playlist" av David Levahan och Rachel Cohn, som jag läste en solig dag på Kreta då vi hade lånat cyklar och begett oss ut på en 1,5-timmes, enkelväg, cykeltur till en strand i en annan turistort.

2. Fråga två handlar om att presentera en fiktiv karaktär från böckernas värld. För- eller efternamn på C gäller denna vecka.

Först så kom jag inte på en enda karaktär på C och sedan så bokstavligen exploderade det i mitt huvud och jag kom på en hel massa. Den första personen jag kom och tänka på har faktiskt initialerna CC, nämligen Carlisle Cullen från "Twilight"-serien, som jag tycker är seriens egentliga hunk, både i tv och bokversion. Jag menar - läkare, vampyr och pacificist? Kan man be om mer? Sedan så måste jag ju fortsätta min trend och nämna en karaktär från Martins "A Song of Ice and Fire" - denna gång blir det isdrottningen Cersei Lannister.

Bonus: 3xClaire: Claire Randall från Diana Gabaldons "Främlingen"-serie, Claire Walsh - den äldsta Walshsystern - från Marian Keyes "Vattenmelonen" och Clare Abshire från Audrey Niffeneggers "Tidsresenärens hustru".

3. Jag är egentligen ingen cirkusfantast, men någonstans när jag ändå en fascination främst för människor som lever med cirkussällskap och livnär sig på att roa andra. Kanske inte så stor skillnad mellan cirkuslivet och musikerlivet antar jag. Turné som turné kanske. Associera fritt och presentera en bok som på något sätt får er att tänka på en cirkus.

Nu så har jag inte läst boken i fråga, men när jag tänker på cirkus så tänker jag på bioaktuella "Water for Elephants" av Sara Gruen, en bok som verkar vara lite småmysig på det där sättet som endast historiska romaner kan vara.

Pocket & Prassel 5.0

Jag har även anmält mig till En bok om dagens nya Pocket & Prasselomgång. Efter förra omgångens succé - där jag fick den bok jag önskade mig mest av allt just då utan att ens ha nämnt den på bloggen - så är det klart att jag måste vara med. Sedan så är det ju riktigt, riktigt roligt också.

Oops...

Efter att ha läst på Fiktiviteter om Helenas inköp av den nya Sookie Stackhouse-boken så fick jag en sådan lust att återuppta mitt Southerin Vampire-läsande, speciellt nu när den tredje säsongen av True Blood snart kommer ut på DVD. Senaste boken jag köpte och läste var den sjätte - vilket ledde till ett oplanerat inköp av den sjunde ("All Together Dead"), åttonde ("From Dead to Worse") och nionde ("Dead & Gone") boken. Samt "A Storm of Swords" - men det är varken en överraskning för mig eller någon annan att den införhandlades.

Update 2011-04-24: Dubbel oops, ordern utökades med Nick Perumovs "Diamantsvärdet och träsvärdet I" och "Diamantsvärdet och träsvärdet II". Mörk fantasy till sommarn alltså.

Bokalfabet 2.0: B

1. Först fem ord på B (hyfsat) slumpvis utvalda ur SAOL (den här gången tog jag bort ett icke rumsrent ord). Kombinera ett eller fler ord och associera till en titel. Du får vara precis hur långsökt du vill, men förklara hur du tänker. Fem ord till en titel är målet antar jag, eller kanske behöver du fem titlar för att använda de fem orden, eller så skiter du i att använda dem alla. Gör som du vill, syftet är att tipsa om böcker eller hur?

I nyligen lästa "Sjöfararna", tredje delen i Diana Gabaldons Outlander-serie, så åker Jamie och Claire båt en hel del. På omslaget till Camilla Läckbergs "Isprinsessan" så finns det en bild på en kvinna i ett badkar, då bokens mordoffer hittas på det sättet - samma bild finns även med på Laura Whitcoms spökhistoria "A Certain Slant of Light". På sommaren så gillar jag att sitta och läsa ut i vår berså och en bok som jag läst sittandes där på parkbänken är en av mina favoritböcker i kategorin ungdom/barnböcker: "Goodnight Mister Tom" i vilken den blyga och hunsade William flyttar ut på landet till den allvarliga Mr Tom för att undfly tyskarnas bombardering (böjde ordet) av London.

2. I fråga 2 vill jag att du berättar om att berätta om en fiktiv karaktär från böckernas värld. För- eller efternamn på B den här veckan.

Kathy Reichs deckare handlar om den amerikanska antropologen Dr Temperance Brennan som hjälper den kanadensiska polisen att lösa brott, oftast tillsammans med Detective Ryan. Den litterära versionen av Dr Brennan skiljer sig dock en hel del från den version som ses i tv-serien Bones. I boken så är Tempe en ensamstående fd. alkoholist, 40+, med en 20-årig dotter från ett tidigare äktenskap, som undervisar på universitetet i Charlotte, jobbar några månader om året i Kanada och bor tillsammans med sin katt. Då bok- och tv-Brennan skiljer sig så pass mycket så ser jag dem som två vitt skilda karaktärer.

Bonus: Anne Boleyn från "Wolf Hall", Elizabeth Bennet från "Pride and Prejudice", Bran Stark från "A Song of Ice and Fire" och Belgarath från "Sagan om Belgarion/Mallorea".

3. Berätta om en bok som innehåller ett bröllop.

Jag försökte och försökte, men kunde inte komma på en bok som innehöll ett bröllop: endast en, "Breaking Dawn", sista Twilightboken. I den så gifter sig Bella med sin Edward, inte för att hon egentligen vill det då hon inte vill bli som sin mamma, som gifte sig och skaffade barn direkt efter high school, utan för att hon vill ha sex med Edward och bli vampyr.

Update: Nu kom jag på en hel massa andra böcker med bröllop. Ganska ironiskt att det alltid blir så.

A Clash of Kings av George R.R Martin (1996)

(Detta skrivs från min gamla laptop som jag använder när jag är hemma. Då E:et inte alltid fungerar som det ska så kan ett flertal ord vara felstavade i denna recension. Om ni hittar något ord som ser konstigt ut - sätt bara in ett e på valfri plats så blir det nog bättre)

Det bästa med att ha icke-officiellt påsklov är att jag äntligen har tid att sitta ner och ägna mig åt att läsa länge och inte bara under kortare stunder. Jag har äntligen läst ut andra delen i "A Song of Ice and Fire", eller äntligen är nog fel ordval, för nu så vill jag kasta mig över tredje delen på en gång.

"A Clash of Kings" (Kungarnas krig) är precis lika underbar som "A Game of Thrones" och lyckas faktiskt vara ännu mörkare och deprimerande. Jag kan inte riktigt förklara den där känslan som uppstår när jag sitter där och läser om alla krig och problem som uppstått i Westeros. Det är som en stor blyklump i magen, men ändå så känns det så bra, fast jag måste mdge att jag ibland inte klarar av att läsa vissa kapitel, utan var tvungen att ta en paus och samla lite mod då jag förstod att något hemskt skulle hända. Då familjen Stark och deras Winterfell är smått heligt för mig så var detta inte en uppmuntrande bok då de bara sjunker djupare och djupare ner i mörkret och kylan.

Boken handlar om den kamp om järntronen som har uppstått efter Robert Baratheons död. I huvudstaden sitter hans "son" Joffrey och leker med folks liv som underhållning medan hans morbror Tyrion försöker att tygla honom och styra upp staden och ett försvar - allt medan Roberts yngre bröder Stannis och Renly samlar sina arméer för att ta tronen själv, då båda tycker sig vara den rättmäktiga arvtagaren. Samtidigt så drar Robb Stark ner med sina män för att slå ner huset Lannister och bryta loss Norden från the Seven Kingdom. Utanför the Wall så samlas vildingarna för att försöka ta sig in och på andra sidan havet försöker Daenerys hitta ett sätt att ta sig hem till Westeros och ta tillbaka järntronen. De sju kungarikerna har sju självutnämnda kungar och ingen av dem verkar kunna komma överens - och "Winter is coming".

I början så tyckte jag att kapiteluppdelningen, som jag hyllade så mycket i den förra boken, inte var riktigt så bra som jag mindes den. När man har ett krig med 7 parter inblandade och nästan ingen av berättarna befinner sig på samma ställe så blir det ganska splittrat, mer splittrat än om man jämför med "A Game of Thrones" där Ned, Arya och Sansa Stark trots allt befann sig på samma ställe - och Tyrion Lannister och Catelyn Stark följdes åt till stor del under berättandet. Då kändes det mer sammanhållet, medan det under de 200 första sidorna kändes som att det hoppades för mycket fram och tillbaka.

Detta blev dock bättre ju längre fram i boken man kom, så jag tror att en stor del av det hela kan bero på att man bara behövde få mer information och bli mer bevandrad i de olika stridande parterna för att ta det till sig. Eller så blev det bättre uppstrukturerat längre fram.

Annars så har jag ingenting att klaga på i denna bok. Riddarna under huset Lannister är lika vidriga som vanligt, men Jamie Lannister hade i alla fall den goda smaken att inte dyka upp irritera mig lika mycket under min läsning som i förra boken (förtydligande: bokserien skulle vara mycket sämre utan Jamie, men jag får klåda av honom) och Tyrion lyckas att dämpa mycket av min irritation med Joffrey.

Mina favoritpersoner i denna bok var Tyrion Lannister, Arya Stark, Jon Snow och Sansa Stark, som verkligen har utvecklats från första boken, hårdnat. Till min förvåning så har jag upptäckt att jag gillar Sandor Clegane, the Hound, riktigt mycket och hoppas att han kommer att fortsätta vara med.

Språk: 5
Handling: 5
Spänning: 5
Karaktärer: 5
Engagemang: 5
Summa: 5

Nu ska jag gå och fortsätta läsa "Cirkeln", som jag påbörjade igår. Hittills så är den precis så bra som alla säger.

Slutrapport: Castle säsong 1

Så har jag sett klart första säsongen av Castle - en helg var allt det tog. Dock så var det ingen maratontv-helg, nejdå. Jag har pluggat, varit ute och gjort en massa andra saker - bland annat läst 200 sidor i "A Clash of Kings". Första säsongen av Castle består nämligen bara av 10 avsnitt och 10 x 40 minuter resulterar inte i särskilt mycket tv-tittande, speciellt inte på en helg där jag har svårt att sova.

10 avsnitt känns väldigt lite måste jag säga, särskilt när det är en 40-minutersserie och inte en med 55-minuters avsnitt. Det kändes som att just när serien kom igång för mig - då tog säsongen slut och typiskt nog så slutade säsongen med den enda cliffhangern som har uppträtt hittills. Jag säger det än en gång: en del av mig avskyyyr cliffhangers i säsongsfinaler. Avskyyyr med tre Y. Trots att en del av mig tycker att det är ett bra stilknep så kan jag bara inte gilla det. Varför? Jo, eftersom jag har en förkärlek att se tv-serier på DVD - tycker ej att det är samma sak att se dem direkt på TV, på Internet eller nedladdat - så måste jag oftast antingen skramla ihop pengar för att kunna köpa nästa box eller, ännu värre, vänta på att den ska komma ut. Ni förstår säkert då varför jag tycker att det är irriterande då säsongen jag sett slutar med att Dean och Sam precis har varit med i en krock, Sookie upptäcker en död kropp i en bil eller - som i Castle - Rick sitter och läser i sin fil om mordet på Becketts mamma, kommer på något, åker till Beckett och allvarligt säger "I have something I to tell you... it's about your mother's murderer" - och de bryter. GAH!

(För övrigt ännu en likhet mellan Bones och Castle - de mördade mödrarna som anledning till varför deras döttrar valt de jobb de har valt)

Jag fick som jag önskade i alla fall. Både Rick Castle och Kate Beckett blev mer utav riktiga personer för mig, allt eftersom små saker började att läggas till. När Castle började att ta till sig allt han såg och oroa sig för Alexis - särskilt i avsnittet med den kidnappade flickan, där han kommer hem och kramar sin dotter hårt, var fint att se. Kate Beckett blev mer synlig i slutet av säsongen också, när hon slutade att bara vara den hårda polisen som stöter bort Castle och säger att han ska hålla sig ur vägen - och man faktiskt får se henne interagera med andra karaktärer som känner henne bättre.

Om jag bara kan få tag i andra säsongen snart nu, så kan jag fortsätta titta. För jag tror att det kan bli riktigt bra, bättre än vad det varit. Jag saknar dock ett stort gråtmoment. Jag har aldrig varit med om att jag inte har gråtit till en tv-serie jag gillar och jag brukar att komma ihåg det första stora gråtmomentet i en serie, för det är oftast där jag fastnar för den så där extra. Det kanske är det som behövs: lite tårar. Förmodligen så får man veta mer om huvudkaraktärerna i nästa säsong. 

På tal om ingenting

Varenda gång jag hör Set the Fire to the Third Bar med Snow Patrol & Martha Wainwright:



.... så tänker jag på Remembering Jenny från Buffy:



De är inte så lika egentligen, bara att varenda gång Set the Fire to the Third Bar kommer upp på spotify och börjar, då tror jag alltid att det är Remember Jenny, i alla fall under de första 2 sekunderna.

Topp 5: Om syskon

Bloggar medan jag har lunchpaus från pluggandet. Har dock bara 25 minuter på mig, då jag har beräknat att återuppta mina studier senast 13.25. Här är det väldigt schemalagt, varenda minut. Fick idéen från Enligt O.

1. Man kan ju inte göra en lista som handlar om böcker där syskon har en central roll utan att nämna den ultimata syskoneposen: "A Game of Thrones" av George R.R. Martin. Det är ju bara att se på de där filmklippen där de presenterar de olika husen som historien handlar om. Vi har tvillingarna Cersei och Jamie (eller som jag såg dem omnämnas på någon hemsida - "the icky Lannister twins") och deras bror Tyrion, vi har Daenerys och hennes ostabile bror Viserys, vi har hela syskonskaran Stark med oäktingen Jon Snow som liksom inte räknas, men ändå är en viktig stöttepelare för syskonen*. Och så kan det fortsätta - finns det någon karaktär i den boken som inte har en komplicerad syskonrelation? 

2. En av de finaste sakerna med "To Kill a Mockingbird" av Harper Lee tyckte jag var relationen mellan Scout och hennes storebror Jem. Jag kommer dock inte på något konkret exempel i skrivande stund, annat än slutet och det kan jag ju inte skriva här. 

3. "Pride and Prejudice" av Jane Austen handlar ju inte bara om Elizabeth och Mr Darcys trippande runt varandra, utan även om familjen Bennet och dynamiken mellan de olika systrarna. 

4. "Allt för min syster" av Jodi Picoult är en annan bok som handlar om systerskap och det är en av de få filmatiseringarna som jag inte har brytt mig särskilt mycket om att de här ändrat (eller jo, jag var ursinning för att de ändrade slutet, men jag grät för mycket för att riktigt bry mig och uttrycka mina känslor). Anna och Kates problem, liv och leverne är lika fina på bok som på film, trots att jag föredrar boken. 

5. Okej, slå mig inte nu, men när man tänker på den här boken så kanske inte så många tänker på syskonrelationer, men jag gör det: Harry Potter-serien. Jag har en slags fixering av allt det där som inte riktigt berättas rätt ut, men som man ändå kan tyda där under alla bokstäver (samt som utvecklas i alltför många fan fictions), nämligen syskonrelationerna i den äldre generationen - och vilka tragiska relationer! Jag menar: Petunia Dursley och Lily Evans, Sirius och Regulus Black, Andromeda, Narcissa och Bellatrix? Tre syskonkullar som alla splittrats, vänts mot varandra, men ändå någonstans långt in bryr sig om vandra. Jag gillar melodrama, ja. 

Update: Just ja, annars så har vi ju hela Weasleykullen också! De glömde jag helt bort. 

En 9-minuters presentation av familjen Stark.

Finns mer lockande saker än att plugga

Jag har haft en jättetrevlig konversation med mina böcker idag. Jag ger er, i äkta "citat taget från IMDb"-form, min eftermiddag:

Jag: [kommer hem] Nu ska jag plugga så att jag klarar duggan på torsdag! [ser paket] Åh, vad kan det här vara? [öppnar, ser "Cirkeln"].
Cirkeln: Läs mig, läs mig, läs mig.
Jag: Nej, nu ska jag plugga. [lägger Cirkeln bredvid "A Clash of Kings"].
ACoK: Läs mig, läs mig, läs mig.
Jag: Nej, inte nu, kanske ikväll.... [tar upp "Molecular Biology of the Cell", röd 1300sidorsklump från helvetet]
Cirkeln och ACoK: Läs oss, läs oss, läs oss!
Jag: [lägger in dem i köksskåpet och låtsas att de inte existerar].

Efter duggan på torsdag - då jävlar! Då ska det bli att läsa!
(Och ja, jag brukar gå efter syns-de-inte-så-existerar-de-inte-principen)

Bokalfabetet 2.0: A

Jag tog mig ju aldrig längre än till G på första varianten, Bokfrågornas ABC, och jag ska försöka göra de missade 20 bokstäverna i framtiden, men det tar alltid så lång tid för mig att komma på ett passande svar på liknande enkäter och jag blir alltid så irriterad när det perfekta svaret alltid försvinner från mitt cerebrala arkiv när det behövs. Det är Enligt O som har kommit på även denna idé.

1. Först ut är fem ord på A slumpvis utvalda ur den eminenta SAOL. Kombinera ett eller fler ord och associera till en titel. Du får vara precis hur långsökt du vill, men förklara hur du tänker. Fem ord till en titel är målet antar jag, eller kanske behöver du fem titlar för att använda de fem orden, eller så skiter du i att använda dem alla. Gör som du vill, syftet är att tipsa om böcker eller hur?

Jag har svårt att sätta ihop alla orden till en bok, utan får istället göra mitt bästa att hitta en titel till varje ord. I "A Clash of Kings" som jag läser just nu så finns det alldeles för många självutnämnda kungar i the Seven Kingdom och de försöker allesammans avsätta varandra - eller i alla fall några av alla dessa kungar. Igår så såg jag filmatiseringen av "The Count of Monte Cristo" och i både filmen och bokens början så är Dantes analfabet och sitter och deppar i fängelse och tror att han aldrig ska få se sin fästmo Mercedes igen. Filmen följde inte boken, men var nästan bättre för det. En filmatisering som jag tycker om är "Pride and Prejudice"-filmatiseringen från 95 - avec Colin Firth.

2. Fråga två handlar om att presentera en fiktiv karaktär från böckernas värld. För- eller efternamn på A gäller denna vecka.
Jag gör det lätt för mig och väljer att presentera Arya Stark från tidigare nämnda "A Clash of Kings". Arya var en av de första karaktärerna jag fastnade för i bokserien och jag gillar henne för hennes styrka, mod och målmedvetenhet. Arya är yngsta dottern i huset Stark och vill inte bli uppfostrad till en prydlig dam och drömmer inte om prinsar och riddare som hennes äldre syster Sansa gör - Arya vill själv lära sig att slåss så som hennes bröder får.
Bonus: 2 Alices som jag gillar väldigt mycket: Alice Blackwell i "American Wife" av Curtis Sittenfeld och Alice Howland i "Still Alice" av Lisa Genova. Två otroligt bra böcker.

Sista frågan om arbetarlitteratur hoppar jag över - då jag inte kommer på någon passande bok.

Bones vs Castle

(Eller: Lite kort om vad jag tyckte om fem säsonger av Bones och de två första avsnitten av Castle)

Jag finner det en aning ironiskt att jag, den självutnämnda deckarhataren som får utslag av CSI, ser fem säsonger av en tv-serie inom genren och sedan går vidare... till en annan deckarserie. Detta inlägg kan ses som ett försvarstal där jag försöker att förklara till mig själv varför jag helt plötsligt gillar deckare - för en del av mig har fortfarande svårt att förstå den plötsliga förändringen - samt en liten jämförelse mellan dessa två deckarserier. 

Vi börjar väl med Bones, eftersom jag trots allt har spenderat de 2-3 senaste månaderna med att se ett avsnitt i taget. Jag skrev ju ett hyllningsinlägg till Dr Temperance Brennan (Emily Deschanel) under min Internationella fiktiva kvinnomånad - som jag ska återuppta efter duggan, eller när jag kommer på något att skriva - och när jag skrev det inlägget så tror jag att jag hade sett ca 2-3 säsonger. Om man ska se tillbaka i backspegeln så måste jag säga att jag upplevde att de 3 första säsongerna var de bästa. Det tog ett tag innan jag riktigt kom in i första säsongen och utvecklade känslor för karaktärerna, men någonstans i mitten så fastnade jag för dem och började se på serien med andra ögon - de där rosaskimrande glasögonen som gör att jag gråter till saker som inte ens är sorgliga. Andra säsongen var en höjdare och retade mina tårkanaler flera gånger och med spännande avsnitt så som "Aliens in the Spaceship" (som inte handlar om utomjordingar) där Brennan och Hodgins blir kidnappade, "Judas on a Poole" där Brennans pappa återvänder och "The Man in the Cell" där seriemördaren Howard Epps leker katt och råtta med labbgänget och Booth. 

Om jag minns rätt så tyckte jag att tredje säsongen var bra, men inte lika bra som den andra - och sen, sen gick det utför. I fjärde säsongen, i alla fall i början, så kändes det som att manusförfattarna helt hade tappat greppet om serien, om dialogen och speciellt om karaktärerna. För om jag ska vara ärlig så ser jag ju inte serien för att jag tycker om brotten, morden, utredningarna. Nej, jag gör det ju för att jag gillar karaktärerna (samt för att vissa av de vetenskapliga sakerna får mig att känna mig duktig för att jag vet vad de faktiskt är för något). Så då förstår ni min frustration när jag helt plötsligt inte känner något för karaktärerna. De beter sig irrationellt, Booth och Brennans dialog blir överdriven då Brennan helt plötsligt går tillbaka i utvecklingen och blir ännu mer oförstående för andra känslor och tankesätt än vad hon var i pilotavsnittet och sedan dess så vet  ju alla som sett serien att hon har kommit en lång väg... och jag får lust att strypa Booth då han slår över från att vara "just på gränsen sexistisk - som kan ursäktas med att han är en machokaraktär skriven för amerikansk tv" till att bli "jag klarar inte av att höra på dig, sexistisk". Samt att mitt favoritpar helt plötsligt bara gör slut utan ens en logisk förklaring och en massa random kliché graduate students som alla är så quirky och speciella kommer in och gör Zachs jobb. Dessa nya assistenter blir verkliga karaktärer i mina ögon först i femte säsongen när de faktiskt får en tredje dimension.

Dock så måste jag säga att det finns en del bra avsnitt i fjärde och femte säsongen och de avsnitt som är bra är de där Booth och Brennan faktiskt beter sig som de ska bete sig och man känner att manusförfattarna har fått det rätt. Rätt dialog, rätt stämning och rätt sentimentala delar. Bästa repliken, största gråtmomentet, i hela femte säsongen måste nog ändå vara Brennans "please don't look so sad" efter att hon har krossat Booths hjärta. Lågmält melodrama, som slutar extra bitterljuvt när de ändå går därifrån, som vanligt, fast man vet att båda två egentligen vill något helt annat. Femte säsongsfinalen skulle kunna vara en perfekt seriefinal - med Booth och Brennan som skiljs åt och står och kollar längtansfullt efter varandra, men lovar att ses igen i en snar framtid, vid en bestämd tidpunkt, vid en bestämd plats. Det är nästan så att jag önskar att det inte fanns en sjätte säsong. 

Vad tycker jag om Castle då? Jag vet faktiskt inte. Jag har inte hunnit forma mig en åsikt om serien ännu, utan det är mest lösa bitar som flyter omkring i min hjärna och väntar på att en bild ska formas. Som jag tidigare sagt så börjar jag uppskatta serier först när jag börja känna något för karaktärerna och efter två avsnitt så är den enda karaktären som har hittat vägen till mitt hjärta Alexis Castle, Rick Castles dotter som har så vackert rött hår, vilket får mig att sucka av avundsjuka. 

Jag tror att det är svårt att bara kliva ur 3 månader av Bones-tittande, ta av sig de där speciella glasögonen och gå vidare till nästa deckarserie utan att jämföra - och det finns mycket att jämföra och dra paralleller mellan. Ta bara det faktum att det är en kvinna och man som jobbar tillsammans för att lösa brott - trots att de egentligen inte vill det (så som Booth och Brennan i första avsnittet). Här rör det sig om Rick Castle (Nathan Fillon - kvinnohatande prästen Caleb från Buffy, ni vet), deckarförfattare som alltid har varit lite utav en strulpelle och som ni bor ensam tillsammans med sin tonåriga dotter som verkar ha Rory Gilmore-syndrom* samt sin galna, skådespelande mamma. Han har skrivkramp och deadlinen på hans nya roman närmar sig, så när Detective Kate Beckett (Stana Katic) knackar på dörren så ser han det som en chans att göra lite research och få idéer till den nya boken. Och här har vi Bones-parallell nummer 2 (eller 3, om man räknar med att Castle, liksom Bones, är en deckarförfattare): anledningen till att NYPD vill prata med honom är för att han har en copy-cat som kopierar morden i hans böcker - liksom Brennan hade i ett avsnitt av andra säsongen. 

Mitt största problem med serien så här långt är att jag inte får Rick Castle att gå ihop. Jag avskyr den där förvuxna badboy-typen som tror att han är så cool - såvida vi inte pratar om Dean Winchester som faktiskt är cool. Ni vet typen: partyn, självförtroende, uppblåst ego, flörtar med allt och alla. Det är en sak med en kärlekshistoria mellan Booth och Brennan, för det som krokar fast mig i deras relation är att de är de enda personerna i hela serien som inte fattar att de är förälskade i varandra, men en kärlekshistoria mellan Castle och Beckett? Nej, jag tror inte det. Inte om Castle fortsätter så där. Jag skulle gärna vilja se lite karaktärsstudier i nästa avsnitt. Lite mer dimensioner, något som gör att jag kommer att börja känna för karaktärerna. 

För det är vad som behövs om jag ska klara av att se på en deckarserie: karaktärer jag faktiskt intresserar mig för på ett djupare plan - men jag ger inte upp än. Tror att det här kan bli riktigt bra. 

14 första minuterna av A Game of Thrones!

Varför har jag inte fått veta att de har lagt ut en sneak-peak på de första 14 minuterna av det första avsnittet av A Game of Thrones? Snubblade över det här för någon minut sedan. Det blir nog ingen pluggning just nu - får läsa om membrantrafik senare. Nu ska jag till Westeros.

Game of Thrones Exclusive Preview

Jag gillar verkligen kostymdesignen måste jag säga! Kläderna verkar som så... praktiska. Jag menar, att istället för att klä dem "vackert" och "majestätiskt", så verkar Starkarna fått vara precis så där grå: ylle och pälsiga som de borde vara uppe i Winterfell. Åh... varför är det så lång tid kvar tills de övriga 45 minuterna kommer ut? 

Internet hatar mig

De senaste dagarna har jag fått det ena tekniska problemet efter det andra och jag, som är världens säkert mest otekniska människa, håller på att koka över av irritation - för jag vet ju inte hur jag ska lösa allting. Vill ni ha några exempel?

1. Det har blivit något trassel med mitt virusskydd (eller dylikt) för hotmail har blivit spärrat. Om jag försöker att gå in genom Google Chrome så kommer sidan aldrig upp och det kommer upp ett rött kryss bredvid adressen i adressfältet. Om jag då försöker att gå in genom Internet Explorer så kommer det bara upp en varning och om jag försöker gå förbi varningen så händer ingenting. Så jag kan alltså inte kolla min mail. Varken min vanliga mail, bloggmailen eller skolmailen. Inte så nice.

2. Det har även blivit något fel med Blogger. Jag kan inte kommentera på vissa bloggar - de som har att man måste klicka upp kommentarfältet. För när jag klickar på "skriv en kommentar" så får jag veta att oops, det blev något fel på Blogger och att jag måste avaktivera Java, bla bla bla, något om Cookies. Men jag kan kommentera på alla bloggar som INTE har pop up-fönster av någon konstig anledning.

3. Min Blu-Ray har börjat hoppa. Eller inte hoppa, men det är som att bilden flimrar och fladdrar mellan olika färginställningar. Så ibland så är det större bild och mer rött och sedan så blir bilden kallare och mindre och sen så kan den bli gul och stor och så går det så där fram och tillbaka, vilket gör det jättejobbigt att kolla. Tror att det kan bero på att det är glappt i någon sladd, men har försökt trycka in alla.

Någon som vet hur något av ovanstående problem kan lösas?

100 böcker att läsa innan man dör

Jag får alltid så dåligt samvete när jag hittar sådana här listor - varför kommer ni att få se. Jag känner mig alltid som en sådan dålig läsare när jag har missat sådana klassiker och måste-ha-läst-romaner. Listan hittades på Boktagen.

Böcker i fet stil har jag läst
Böcker i kursiv stil har jag i bokhyllan
Författare i fet stil betyder att jag har läst något av den författaren, men inte just den boken

1. The Hobbit – J. R. R. Tolkien
2. The Road Less Traveled – Dr. Scott M. Peck
3. Catcher in the Rye – J. D. Salinger
4. In Cold Blood – Truman Capote
5. To Kill a Mockingbird – Harper Lee
6. War and Peace – Leo Tolstoy
7. The Great Gatsby – F. Scott Fitzgerald
8. The Three Musketeers – Alexandre Dumas
9. Les Miserables – Victor Hugo
10. World War Z – Max Brooks
11. Education of a Wandering Man – Louis L’Amour
12. Watership Down – Richard Adams
13. The Iliad – Homer
14. The Little Prince – Antoine De Saint-Exupery
15. The Color Purple – Alice Walker
16. Atlas Shrugged – Ayn Rand
17. Paradise Lost – John Milton
18. Ulysses – James Joyce
19. Dracula – Bram Stoker
20. Pride and Prejudice – Jane Austen
21. A Tale of Two Cities – Charles Dickens
22. Brave New World – Aldous Huxley
23. 1984 – George Orwell
24. Of Mice and Men – John Steinbeck
25. Gone With the Wind – Margaret Mitchell
26. Shogun – James Clavell
27. For Whom the Bell Tolls – Ernest Hemingway
28. The Stand – Stephen King
29. Lady Chatterley’s Lover – D. H. Lawrence
30. Heart of Darkness – Joseph Conrad
31. The Picture of Dorian Gray – Oscar Wilde
32. War of the Worlds – H. G. Wells
33. A Clockwork Orange – Anthony Burgess
34. The Prince – Niccolo Machiavelli
35. The Art of War – Sun Tzu
36. The Scarlet Letter – Nathaniel Hawthorne
37. Treasure Island – Robert Louis Stevenson
38. Something Wicked This Way Comes – Ray Bradbury
39. Starship Troopers – Robert A. Heinlein
40. Deliverance – James Dickey
41. Lord of the Flies – William Golding
42. The Dark Knight Returns – Frank Miller
43. Season of Mists – Neil Gaiman
44. The Princess Bride – William Goldman
45. Eaters of the Dead – Michael Crichton
46. The Pillars of the Earth – Ken Follett
47. Night – Eli Wiesel
48. Exodus – Leon Uris
49. Contact – Carl Sagan
50. You Can’t Go Home Again – Thomas Wolfe
51. On the Road – Jack Kerouac
52. Blubber – Judy Blume
53. Foundation – Isaac Asimov
54. The Stranger – Albert Camus
55. The Trial – Franz Kafka
56. Rabbit, Run – John Updike
57. Crime and Punishment – Fyodor Dostoevsky
58. The Lion, The Witch and The Wardrobe – C. S. Lewis
59. The Long Goodbye – Raymond Chandler
60. Absalom, Absalom! – William Faulkner
61. Grendel – John Gardner
62. Hour of the Dragon – Robert E. Howard
63. The Executioner’s Song – Norman Mailer
64. Cop Hater – Ed McBain
65. Moby Dick – Herman Melville
66. A Connecticut Yankee in King Arthur’s Court – Mark Twain
67. McTeague – Frank Norris
68. A Game of Thrones – George R. R. Martin
69. Fight Club – Chuck Palahniuk
70. Titus Groan – Mervyn Peake
71. Slaughterhouse-Five – Kurt Vonnegut
72. Twenty Thousand Leagues Under the Sea – Jules Verne
73. The Divine Comedy – Dante
74. Don Quixote – Miguel De Cervantes
75. Robinson Crusoe – Daniel Defoe
76. Wuthering Heights – Emily Bronte
77. The Wind in the Willows – Kenneth Grahame
78. Charlotte’s Web – E. B. White
79. One Hundred Years of Solitude – Gabriel Garcia Marquez
80. The Magus – John Fowles
81. Foucault’s Pendulum – Umberto Eco
82. Middlemarch – George Eliot
83. Frankenstein – Mary Shelley
84. The Complete Sherlock Holmes – Sir Arthur Conan Doyle
85. The Complete Shakespeare – William Shakespeare (Gills det om jag har läst 60 sonetter och 7 pjäser, men inte alla?)
86. Rosemary’s Baby – Ira Levin
87. I Am Legend – Richard Matheson
88. The Compete Plays of Aristophanes 
89. The Science of God – Gerald L. Schroeder
90. The Maltese Falcon – Dashiell Hammett
91. No Exit – Jean-Paul Sartre
92. Alexander of Macedon – Harold Lamb
93. Battle Royale – Koushun Takami
94. We Have Always Lived in the Castle – Shirley Jackson
95. Band of Brothers – Stephen Ambrose
96. Ancient Inventions – Peter James and Nick Thorpe
97. The Telltale Heart and Other Writings – Edgar Allan Poe
98. The Call of the Wild – Jack London
99. The Wonderful Wizard of Oz – Frank Baum
100. The Canterbury Tales – Geoffrey Chaucer
     
     
     Jag skäms verkligen! Jag tror inte ens att jag har läst en femtedel av alla de där böckerna, men ca 80 % av dem var böcker som jag har tänkt läsa hur länge som helst, men aldrig kommit mig för att göra. Får försöka att läsa i alla fall några av dem under sommaren. Fast - hur ska man egentligen räkna? Jag äger ju volymer med Arthur Conan Doyles kompletta Sherlock-verk och har inte läst något ur just DE böckerna, men jag har ju läst noveller och novellas tidigare. Samma sak med Shakespeare - jag skulle absolut inte säga mig ha läst hans kompletta verk, men jag har ju trots allt kommit igenom nästan halva sonettsamlingen samt läst "Romeo and Juliet", "Hamlet", "Twelfth Night", "The Tempest" samt "Othello" och "En midsommarnattsdröm" i barnversion. Det borde väl räknas till något i alla fall? Nu när jag tänker efter så har jag ju faktiskt läst ett ganska stort utdrag från "The Canterbury Tales" också. ¨
     
     
     Jag är även extremt glad att finna kära George R.R Martin på denna lista. Där förtjänar han att vara. 

Sommarblandning: Vampyrer, änglar, häxor och varulvar

Jag har räknat ihop och insett att jag faktiskt kommer att ha en del pengar över den här månaden, mer än det jag vanligtvis har över (som faktiskt är förvånandsvärt mycket, förra månaden så sparade jag 1200 kr!) i och med att jag kommer att spendera två veckor hemma och slippa betala mat. Sedan så kommer ju skatteåterbetalningen också, så jag behöver inte hamstra pengarna för att ha något att röra mig med i sommar innan första lönen kommer i slutet av juni.

Så - vad är det första jag gör när jag inser att jag har pengar över? Jo, jag köper fler böcker, trots att jag vet att jag inte har tid att läsa dem! Det blev ett litet fint ihopsatt YA-paket på 500 kr.

• "The Moth Diaries" av Rachel Klein
• "Mockingjay" av Suzanne Collins
• "Torment" av Lauren Kate
• "Att kyssa eller att inte kyssa Jake Matthews" av Luisa Plaja
• "Shiver" av Maggie Stiefvater
• och sist, men inte minst, the world-renown "Cirkeln" av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

En dos vampyrer, en dos änglar, en dos varulvar och en dos häxor - samt lite revolutioner och highschooldrama. Kan det bli bättre?
Nu har jag ju verkligen något att läsa efter tentan!

Prisa gud! Här kommer skatteåterbäringen

Idag så kom jag hem och hittade ett kuvert från Skatteverket i min brevlåda. Deklarationspapper - kul! Not so much. Däremot så blev allt mycket roligare när jag kom fram till återbetalningsraden och insåg att jag ska få 7000 kr tillbaka på skatten. 

Då är bara frågan - vad ska jag göra med dessa pengar? (Förutom att betala hyran i juni då jag inte får tillräckligt mycket studiebidrag + lån för att det ens ska räcka till en hyra). Kanske blir ett fint paket, några böcker eller lite kläder. Får se - lär inte bli svårt att spendera pengarna direkt. 

Lite tankar om A Clash of Kings

Jag har bara kommit 170 sidor in i "A Clash of Kings", men jag önskar att jag ska hitta mer lästid snart, för boken är precis så bra som jag trodde att den skulle vara. Jag gillar verkligen hur George R.R. Martin plötsligt får alla kungaaspiranter och sidor att se dåliga ut. Alla presenterade sidor har personer jag inte känner särskilt mycket för och personer jag faktiskt gillar. Ta till exempel Tyrion Lannister - den enda någorlunda normala Lannistern i hela boken. Jag skulle nästan, men bara nästan, kunna se en lannisterisk triumf bara på grund av honom. Hans bror har även förgyllt boken med sin frånvaro - i alla fall så långt som jag har kommit. För er som har glömt så har jag satt upp Jaime Lannister på min fiktiva death list.

En annan sak jag gillar är likheterna mellan de två "kungamödrarnas" situation har förändrats sedan sonen blivit krönt. Spoiler: Både Catelyn och Cersei bemöts ju mycket sämre och med mindre respekt av sina söner nu och jag tycker mig skåda en liknande ignorans och självsäkerhet hos båda pojkarna - om man nu bortser från det faktum att Jeoffrey mest verkar vara en blodtörstig psykopat (resultatet av alldeles, alldeles för nära inavel) och Robb är mer... normal och level-headed.

När jag var ett vårtsvinsbarn...

Jag slösade bort en stor del av min lediga tid igårkväll med att sitta och se på klipp med Disneysånger på youtube igår. Börjar nästan sakna min Disneyfilmssamling och den där tiden då jag kunde många filmer utantill. Stötte på detta, ett av mina absoluta favoritklipp från Lejonkungen:



Det är nästan lite pinsamt, men jag kollade upp en lista över tecknade Disneyfilmer på Wikipedia och insåg precis att jag inte har sett någon som blivit utgiven efter Mulan... som kom ut 1998...
Kanske dags att se Tangled?