8 mars: Anne Boleyn, Drottning av England, Markisinna av Pembroke

Är någon förvånad över att jag skulle välja att skriva mitt första hyllningsinlägg om Anne Boleyn? I don't think so.  För visso kan det ju förvåna någon att hon ens platsar på den här hyllningslistan då hon faktiskt inte är det minsta fiktiv utan en verklig historisk person, men eftersom hon är en sådan prominent karaktär i så många filmer, böcker och tv-serier så får hon ändå vara med. Dock så måste jag säga att den "fiktiva" Anne, dvs. den Anne som dyker upp i bland annat "Den andra systern Boleyn" av historieinkompetenta Philippa Gregory har jag inte till övers för. Det jag gillar är min och Eric Ives syn på den verkliga Anne - samt The Tudors slightly dramatiserade Anne.
(Jag kan ju varna alla att det här kommer delvis vara en ripoff på min slutuppsats i Engelska C. Det kan finnas vissa meningskiljaktigheter även mellan historikerna, men här följer jag den bild som Eric Ives målat upp då han visar bäst historiskt bevis och har bäst argument mot skiljande bilder).

Natalie Dormer i The Tudors

Var ska man börja? Jag kan starta från början, hur jag fastnade för Anne och hennes historia och hur det utvecklades till den besatthet som det numera har börjat likna. Intresset vaknade redan på mellanstadiet då jag läste en artikel i KP om historiska skräckhistorier. Bland annat så berättades det om Elizabeth Bathory, som bada i unga kvinnors blod för att bevara sin ungdom, och om kung Henry VIII av England som hade sex hustrur och halshögg två av dem. Då var jag mest fascinerad av fenomenet Henry, men under högstadiet gled det mer över till hans fruar och sedan början av gymnasiet så har allt fokus hamnat på hustru nummer 2: Anne

Varför? Jo, för att hon har den för mig mest fascinerande livshistorien, vilket delvis kan ha att göra med hennes blodiga slut, för jag ska inte ljuga - det är onekligen mer spännande och dramatiskt att bli oskyldigt avrättad än att bli bort skickad till ett slott långt borta och sakta tyna bort i ensamhet (som Katherine of Aragon gjorde, även hon en kvinna jag känner djupt medlidande och beundran för). Det som skiljer Anne från de andra fruarna är att hon hade hela paketet: tragiskt slut, olycklig kärlek, en glöd som få andra hade, styrka och en intelligens och karisma som fick henne till toppen.

Jag skulle vilja reda ut några saker. Anne Boleyn var inte den ögonviftande fresterskan som hon ofta framställs på film och av Gregory. Inte kvinnan som hade ögonen på tronen från början och som hade som mål att få en gift man att förskjuta sin hustru. De som kallar Anne för en hora som fick smaka på sin egen medicin på IMDb och i kommentarfältet på youtubeklipp från The Tudors kan inte ha läst på särskilt mycket.

Genevieve Bujold
i "Anne of a Thousand Days"

Anne hade inget val. Anne var 26 år, ingen ung hovdam direkt, när Henry VIII började att intressera sig för henne. Då hade hon varit hemma från Frankrike i 5-6 år, varifrån hon blev hemkallad för att bli bortgift till en långväga släkting, James Butler, för att medla i en dispyt om ett stycke land som familjerna Boleyn och Butler grälade om. Förhandlingarna pågick under år och rann till slut i sanden. Då hade hon väntat flera år på att bli gift och det finns fakta som visar att Anne gärna ville bli gift, gärna med någon som hade inflytande.

Hur lätt tror ni att det kan ha varit att hitta en man när kungen vill ha en som älskarinna? Chanserna minskar avsevärt kan jag berätta. Henry VIII hade inom månader av sin uppvaktning av Anne skrämt Thomas Wyatt, en annan av hennes beundrare, på landsflykt och fått Anne att lämna hovet och åka till familjen Boleyns hem Hever Castle för att låta Henrys känslor svalna. Anne ville inte blir Henrys älskarinna - hon hade sett vad som hänt med hennes syster Mary och hennes anseende efter Marys affär med Henry och hört hur andra inom hovet kallat Mary för "The Great Prostitute".

En sak som verkligen får mig att tro att Anne verkligen inte ville ha något med Henry att göra är detta: han sände henne flera brev under hennes tid i Hever - men det dröjde nästan ett år innan han fick svar tillbaka. Jag tror att Anne till slut hade insett att Henry inte skulle backa så enkelt och det var då kraven på att han skulle gifta sig med henne innan han fick ligga med henne kom in i bilden. Är inte det ganska exemplariskt på den tiden? Följde ju Bibeln och allt.

Natalie Portman från
 "Den andra systern Boleyn"

Jag kan dock inte förneka att Anne Boleyn var lite utav... en bitch, men det är en av sakerna som jag gillar med henne. Hon var högljudd, envis och ville göra saker på sitt sätt på en tid där kvinnor inte hade något att säga till om i politiken, särskilt inte kvinnor från en sådan låg adelsfamilj som Boleyns. Tänk bara: genom att använda sitt inflytande över Henry VIII och med hjälp av The Boleyn Fraction (så kallades Anne, hennes bror  George, far Thomas och deras medhjälpare på vägen att få Anne som drottning och en reform: Thomas Cromwell, Thomas Cranmer, Francis Bryan mfl.) så ändrade hon landets religion. Henry letade överallt efter sätt att bli av med Katherine och det enda Anne gjorde var att ge dem till honom och placera rätt böcker i hans händer - och att förse honom med "rätt" personers råd.

Anne hade kunskaper inom konst, litteratur, musik, politik och religion och lyckades genom sin personlighet och sin vilja bli drottning av England, trots att det ansågs som i stort sätt omöjligt att en kung skulle gifta sig med sin undersåte: och ännu värre, med sin hustrus hovdam, i en tid då kungar gifte sig för att skapa allianser. Och det hon kämpat för så hårt blev hennes död. Katolikerna som såg det som hennes fel att reformen ägt rum, katolikerna som ansåg att det var hennes fel att Katherine hade blivit åsidosatt, de vars tår hon trampat på och så Cromwell, som hon hjälpt till att ta till makten, som hade andra åsikter än vad henne och snabbt gick från nära vän till dödsfiende.

Av de fiktiva Anne som jag har sett så tycker jag bäst om Natalie Dormers version i The Tudors. Hon har mer utav den där rätta bitchigheten och mindre utav den iskalla häxbitchigheten som bla. Gregorys Anne har. Dessutom så är jag förälskad i hennes utstrålning (eller så är det min förkärlek till hennes utseende som gör det. Någon sa att hon ser ut som en gris, men jag tycker att hon är jättevacker. Dynamiskt och inte lika Hollywood som andra skådespelerskor).







(I första klippet: "This is a book of prophecy"-scenen är en historisk händelse och de där sägs vara de ord Anne yttrade i verkligheten. Detsamma med hennes confession. Fast orden är tagna från hennes rättegång, men eftersom Anne inte hade en rättegång i tv-serien (synd det, för jag skulle gärna sett den. Hon ägde rättegången om man säger så och lyckades bemöta flera av anklagelserna utan att ens ha fått veta vad hon var anklagad för innan hon kom dit) så fick de hamna i hennes confession).