Fallen av Lauren Kate (2009)

Jag har haft en långhelg hemma, så jag har inte haft tid att skriva på ett tag, därav bloggtorkan. Som bussläsning på vägen upp så valde jag inte "A Clash of Kings", som jag har sagt att jag ska läsa och tänkt läsa i över två månader nu, utan en YA-roman som har stått i min bokhylla sedan i höstas, nämligen "Fallen" av Lauren Kate. 

"Fallen" (ej utgiven på svenska) är första boken i en tetralogi om något så originellt som en high school-tjej som blir förälskad i en mystisk kille med övernaturliga krafter. I denna bok så heter tjejen Lucinda "Luce" Price och hon har precis börjat på en övervakad, anstaltskola för ungdomar med problem, Swords & Cross. Anledningen till detta är en incident som inträffade förra hösten där hennes pojkvän dog. Luce var närvarande, men har inga minnen av vad som hände - det enda hon kommer ihåg är skuggorna. Samma skuggor som har hemsökt henne sedan barndomen och som har fått hennes föräldrar att skicka iväg henne till fler psykologbesök än vad hon kan minnas. Och nu så har skuggorna landat henne på Swords & Cross. Dystert och grått, med ännu dystrare klasskamrater och kameror som ser allt, så verkar det inte som att det kommer att bli något intressant år. Det vill säga: innan Luce ser Daniel Grigori. Redan första gången hon ser honom så känner hon sig mystiskt dragen till honom och det känns som att hon känner igen honom från någonstans, men hon kan inte placera det. Det enda hon vet är att han är snygg, avvisande - och att han håller skuggorna borta. Det handlar förstås om fallna änglar. (Ingen spoiler. Den som inte fattar det när boken t.o.m heter Fallen och de spenderar typ hälften av alla lektioner om att läsa religion om änglar får skylla sig själv). 

Jag undrar om det finns något slags kompendium för stackars, förvirrade övernaturliga pojkar vid namn "Gillar du henne? - Avvisa henne!". Dock så verkar detta kompendium inte lära ut det mest elementära av allt: om du verkligen vill hålla henne borta, pendla då inte mellan att vara hot&cold, för då raserar du ju allt du redan kämpat för att uppbygga med din avisande attityd. Duh. Daniel Grigori är Edward Cullen all over again.

Eller nej, nu vill jag göra en liten rättning. Han beter sig inte som Edward, men de verkar ha samma plan för att uppnå sina mål och de misslyckas på samma sätt. Om jag ska vara ärlig så var faktiskt inte "Fallen" så dålig som jag kanske kommer att få den att låta - utan jag tyckte faktiskt att den var helt okej och är mycket mer pepp för dess uppföljare än vad jag är för att läsa uppföljaren till en annan bok i en tjejblirförälskadifallenängelserie, "Hush, Hush". Okej, boken innehåller alla YA-romans klyschor: en kärlekstriangel med två snygga killar, check. Övernaturlig kärlek där killen är rädd att skada henne, check. Något som verkligen vill skada henne, check.

Jag kan inte riktigt förklara vad det är som får mig att gilla "Fallen", kan inte sätta fingret på det. Jag upplevde språket bättre än både "Twilight" och "Hush, Hush", samt kärlekstriangeln mycket enklare att genomlida än Jacob-Bella-Edward. Dett finns en hel del logiska hål - ett av de som jag irriterade mig på mest var hur det kommer sig att studenterna på skolan får ha stilettklackar (!) på sig. Jag menar, det är ju ändå en anstalt för ungdomar med diverse psykiska problem och stilettklackar kan ju användas som ett mordvapen, det vet ju alla (speciellt om man har sett Bones).

Jag tror att vi snart får se "Fallen" i svensk översättning - och på film. Disney har redan köpt rättigheterna och har börjat fila på filmen. Själv så föll jag inte huvudstupa för någon av killarna, men underhållande var det då allt och jag kan se horder av tonåringar gråta sig till sömns över Daniel Grigori - som faktiskt är så mycket mänskligare och mindre stalkish än Edward Cullen.

Så summan av kardemumman: Intressant, klyschfylld YA-roman som faktiskt levererade, men ej är någon ny "The Hunger Games" direkt. (Jag veeeet, man ska inte jämföra böcker, men när det kommer till den är genren så är det störtt omöjligt).

Språk: 3
Engagemang: 4
Karaktärer: 4
Spänning: 4
Handling: 4
Summa: 3,8

Ärligt talat - det känns nästan som att jag måste läsa nästa del snart. Det är väl ett bra betyg, eller? (Det kan dock inte tas som ett tecken på en boks litterära kvalite då jag får samma känsla av "Sagan om Isfolket"-böckerna).

Update: Jag tror verkligen att "Fallen" borde översättas till svenska. Sedan jag skrev inlägget igår så har jag fått 10 läsare genom olika googlingar som alla har en gemensam nämnare: "lauren kate svenska", "vad heter fallen på svenska?" "fallen på svenska", "fallen svenska", "kate fallen svenska" - samt "daniel grigori film". Om man googlar på Daniel Grigori och kollar på bilderna så verkar det som att Alex Pettyfer är en favorit för rollen, i alla fall bland fansen. Och jag har ingenting emot det - hellre Daniel än Peeta säger jag bara! (alltså ang Alex, ej mina känslor för killarna). Han är ju rätt trevlig att titta på.