Rebel Angels av Libba Bray

Trots min frustration med "Rebel Angels" igårkväll så hade jag lugnat ner mig tillräckligt mycket under natten för att kunna läsa de sista kapitlena vid frukostbordet.

Då jag är riktigt lat och inte orkar skriva vad boken handlar om så klipper jag bara in den svenska baksidetexten:

Julen närmar sig och Gemma Doyle ser fram emot att få komma bort från Spence internatskola och spendera lovet i London tillsammans med sina vänner. Societetslivet lockar med glittrande baler, fjärran från flickskolans stränga regler och mörka salar. Mitt bland huvudstadens virvlande förströelser blir Gemmas syner allt starkare. Synerna som hon har sett som har visat vägen in i en ny dimension. Hon ser tre vitklädda unga kvinnor Något hemskt har hänt dem - något som bara går att finna svaret på i den andra dimensionen

Libba Brays trilogi om Gemma Doyle har på pappret alla förutsättningar att bli en storfavorit i min bokhylla: det viktorianska London, internetskolor, korsetter och klänningar, magi och en lättälskad hjältinna. Böckernas framsidor är ögongodis för mig och det smärtar mig att erkänna att jag faktiskt inte är så förtjus i böckernas innehåll som jag skulle vilja vara.

Jag gillar Gemma. Hon är smart, självständig och stark, men samtidigt alltför svag och lättstyrd när det gäller hennes vänner. En anledning till att jag har svårt för böckerna är Gemmas vänner. Varför inser hon inte själv att hon låter dem styra och ställa med henne, speciellt Felicity? Jag tål inte Felicity; bortskämd, barnslig och manipulerande, men hon är ändå bättre än Pippa. "Rebel Angels" var mycket bättre än "A Great and Terrible Beauty" just för att Pippa får mindre plats.

När jag läste "A Great and Terrible Beauty" för två år sedan så gillade jag inte alls vad jag läste. Eller: jag gillade språket och vissa delar av historien, men romanen grep inte tag i mig och jag tyckte att den oftast fokuserade på fel saker. Jag hade önskat att det var mer av livet på Spence och mindre av tjejernas äventyr i the Realms. För det är just där boken faller - när tjejerna besöker det magiska landet. Jag får inte något grepp om vilka regler som gäller i the Realms och upplever det magiska som väldigt... corny och inte alls fantastiskt.

Då är det sociala livet och alla regler mycket bättre. Den del jag gillade bäst i "Rebel Angels" var delarna som Gemma spenderar med sin familj; sin farmor, sin opiumberoende far och sin storebror, och interaktionen mellan Gemma och Kartik, vilken jag tycker är intressant, både i klassynvinkel, kolonialismsynvinkel och för att de har mycket mer kemi än Gemma och Simon Middleton någonsin kommer att få.

Handling: 3

Karaktärer: 2

Språk: 4

Engagemang: 3
Spänning: 3
Summa: 3

Nu så behöver jag nog si sådär 1-2 år innan jag är redo att läsa den sista boken i trilogin; "The Sweet Far Thing".