Jag har firat Halloween hemma i min säng, framför TV:n, med världens bästa Buffy som sällskap. Vad passar bättre under dessa dagar än att se igenom alla Halloween-avsnitt av mina favorittv-serier? Ikväll så har jag sett "Halloween" (S02E06), "Fear Itself" (S0403) och "All the Way" (S06E06).
Imorgon så blir det dags för Supernatural och "It's the Great Pumpkin, Sam Winchester" (S04E07) samt lite fler avsnitt om jag bara kommer på några.
Någon som har ett tips på Halloween-avsnitt i följande serier: Veronica Mars, Gilmore Girls, Angel eller O.C? Jag känner mig som en dålig nörd då jag inte kommer på några. Kommer bara ihåg att Aaron Echolls får en hotfull pumpa i "An Echolls Family Christmas", men i det avsnittet är det ju ändå jul...
(När vi ändå är igång: Kan någon hjälpa mig att hitta alla julavsnitt? Buffy har ju "Amends", Supernatural har "A Very Supernatural Christmas" och Veronica Mars har som sagt "An Echolls Family Christmas", men utöver det? Jag vet att det finns flera julavsnitt i Gilmore Girls, men jag behöver hjälp att hitta dem...)
lördag 30 oktober 2010
The Magicians av Lev Grossman
Efter många om och men så har jag äntligen läst ut "The Magicians", en bok som varit ett riktigt huvudbry för mig. Förutom att jag helt enkelt inte kunde finna tid att läsa den, så har den gått upp och ner som en berg-och-dalbana för mig. Jag har älskat den bara för att i nästa stund inte vara lika förtjust - och sedan tillbaka igen. Om jag skulle rita upp ett diagram så skulle det se ut som en av de där otroligt jobbiga grafliknande-sakerna som hade med derivation att göra (Ma D) och gick upp och ner (like this ^^^)."The Magicians" är första delen i en fantasyserie av Lev Grossman och har beskrivits som en blandning av Narnia och Harry Potter för vuxna. Boken handlar om den, i början, 17-åriga Quentin Coldwater, en deprimerad Brooklynkille och A-student som är less på allt som hans liv har att ge. Hans föräldrar irriterar honom, hans bästa vän är tillsammans med flickan han älsar och framtiden på ett Ivy Leauge college är inte så spännande nu när han har den inom räckhåll. Så blir han plötsligt intagen på den hemliga magiskolan Brakesbill och ingenting blir sig likt igen. (Varför låter alla mina beskrivningar som B-klassade baksidetexter?).
En sak kan sägas om beskrivningen "Narnia och Harry Potter för vuxna" och det är att den är helt sann. Harry Potters komik saknas och är istället utbytt av ett mörker och smutsighet, en dysterhet och nakenhet som tar bort varje uns av "magi är för barn"-repliker. Det svärs, det sups, det manipuleras, det korpuleras och mänskliga, mindre vackra, men naturliga sidor visas. Ta bara följande mening:
"He took a long pent-up acid-yellow piss in the shower and watched it spiral down the drain."
När använder de tonåriga trollkarlarna och häxorna i Harry Potter någonsin toaletterna till något annat än att ha en plats att gråta, en plats att hålla på med olagliga trolldrycksbrygder eller slåss mot troll?
Och på tal om Narnia, vad är Fillory-böckerna och Fillory-världen om inte en twisted version av Narnia? Med Chatwin-syskonen som kommer till det magiska Fillory genom diverse möbler och hjälper djuren att övervinna olika fiender - och som tack blir utnämnda till kungar och drottningar av Fillory. Känner vi igenom det? Alla dessa små blinkningar till existerande böcker, till Sagan om Ringen (Josh försöker ta sig till Midgård), Narnia och Harry Potter får mig att bli överlycklig.
Dock var inte allting frid och fröjd. Jag älskade vissa kapitel, speciellt kapitlet med gässen och Antarktis, medan andra kapitel inte full mig alls i smaken. Ett tag så kändes det som att handlingen stod och trampade på samma ställe. Till skillnad från andra fantasyböcker, där man tidigt för veta vad som är bokens mål (i Harry Potter så vet man ju att Voldemort kommer att komma tillbaka redan i första kapitlet) så fanns det stunder där jag inte riktigt visst vad boken ville. Arbetade den mot ett mål eller skildrade den bara den tristess alla ungdomar utsätts för förr och senare? Som värst var det i början på Book II och det var där min läslust var minst. Där valde jag självmant bort "The Magicians", för det fanns inget som lockade mig att läsa vidare. Detta kan bero på att jag själv befinner mig i samma situation som Quentin, den där oerhörda tristessen som uppstår då skolan är slut och man inte vet vad man ska hitta med sitt liv.
Som tur är så lossade det snart och handlingen blev bättre och bättre och lagom till Book III så var det på topp igen.
Summa: 4,2
fredag 29 oktober 2010
The Trevor Project
Jag brukar inte skriva särskilt åsiktsfulla inlägg i den här bloggen som inte rör böcker, tv eller film, men nu så ska jag göra det, då detta är ett ämne som ligger mig nära om hjärtat.
Det gäller den uppmärksammade självmordsvågen bland trakasserade hbt-ungdomar i USA och just mobbning och intolerans är något som står högt upp på min hatlista och det gör mig så otroligt glad att se alla dessa videor med uppmuntrande budskap som kända hbt-personligheter och andra kändisar skickar ut till ungdomar som befinner sig i detta helvete som kallas high school.
Att kändisar så som Ellen Degeneres, Neil Patrick Harris, Chris Colfer (Kurt i "Glee") och Zachary Quinto (som hela tiden måste stå ut med rykten om att han är gay) och mångamånga fler tar och bryr sig, där så många andra har misslyckats. För trakasserier under tonåren är bland det osynligaste som finns och det går inte bara att räkna med att alla mobboffer där ute söker hjälp. För vilken hjälp finns det att få?
Som mobboffer light så vet jag själv hur det är. Man vill inte att de som trycker ner en ska bli tillsagda - för det hjälper inte. Hjärnan på unga tonårskillar i grupp, nu är jag hemskt generaliserande (men av personliga erfarenheter), verkar inte fungera så att om en vuxen säger åt dem så inser de att vad de gör är fel. Istället så verkar det genast sätta igång ett kugghjul som tuggar på att den man dagligen trycker ner försöker att trycka ner en tillbaka och så är man tillbaka i startrutan och det har blivit värre istället för bättre.
Mobbning är en rovdjursinstinkt, ett maktspel för att inte själv känna sig så hjälplös, ett sätt att trycka ner den som tror sig vara bättre än en själv, men som själv inte är stark nog för att vara ett hot. Om du kommer ut som homosexuell, då är du det svaga bytet - speciellt i små samhällen som mitt. Det finns ofta ytterst få som kommer ut, så det finns ingen samhörighet, ingen som har går igenom samma sak samtidigt som dig. Hur lätt är det inte då för andra, som kanske är rädda, kanske är osäkra på sin egen sexualitet och provoceras av att du vågar erkänna det, som kanske bara behöver någon att trycka ner, att göra just det - trycka ner en. Den enda killen som kommit ut under min tid på högstadiet/gymnasiet blev terroriserad på gympan och fick stenar kastade på sig en dag när han gick hem. Det satt nog effektivt stopp för alla andras försök att komma ut.
Om man är den enda, ensam, och ingen annan kan förstå hur man känner och vad man går igenom - då behövs dessa videos. De både visar att det finns vuxna som tagit sig igenom det och utöver det blivit framgångsrika och älskade och att det finns folk som bryr sig. Skådespelare har en stor makt. Om Kristen Bell skulle hålla ett tal om att det är dumt att åka bil i onödan, nog skulle jag bli mer skamsen än vad jag skulle bli om det stod i en tidningsartikel. För trots att de inte ser mig, inte känner mig, så vill jag längst in inte att mina favoritskådespelare skulle bli besvikna om de träffade mig. (Betyder ej att jag är t.ex. vegetarian bara för att KB är det, men ni förstår kanske vad jag menar?).
Nu har jag bara ordbajsar ett långt inlägg och är så trött att ögonen håller på att falla igen då jag precis har kommit hem från ett 8-timmars arbetspass.
Jag vill avsluta detta med en, i mina öron, otroligt gudomlig låt. Jag älskade den när jag var liten och gör det fortfarande och den måste ha en av de klokaste texterna någonsin. Plus att Ola Salo är nästintill Gud i mina ögon.
"Stuck in my brain, it kept me sane, for a couple of years, as it drenched my fears of becoming like the others, who become unhappy mothers and fathers of unhappy kids. And why is that? Because they forgotten how to play or maybe they're afraid to feel ashamed, to seem strange, to seem insane, to gain weight, to seem gay. I'll tell you this: that it takes a fool to remain sane."
Det gäller den uppmärksammade självmordsvågen bland trakasserade hbt-ungdomar i USA och just mobbning och intolerans är något som står högt upp på min hatlista och det gör mig så otroligt glad att se alla dessa videor med uppmuntrande budskap som kända hbt-personligheter och andra kändisar skickar ut till ungdomar som befinner sig i detta helvete som kallas high school.
Att kändisar så som Ellen Degeneres, Neil Patrick Harris, Chris Colfer (Kurt i "Glee") och Zachary Quinto (som hela tiden måste stå ut med rykten om att han är gay) och mångamånga fler tar och bryr sig, där så många andra har misslyckats. För trakasserier under tonåren är bland det osynligaste som finns och det går inte bara att räkna med att alla mobboffer där ute söker hjälp. För vilken hjälp finns det att få?
Som mobboffer light så vet jag själv hur det är. Man vill inte att de som trycker ner en ska bli tillsagda - för det hjälper inte. Hjärnan på unga tonårskillar i grupp, nu är jag hemskt generaliserande (men av personliga erfarenheter), verkar inte fungera så att om en vuxen säger åt dem så inser de att vad de gör är fel. Istället så verkar det genast sätta igång ett kugghjul som tuggar på att den man dagligen trycker ner försöker att trycka ner en tillbaka och så är man tillbaka i startrutan och det har blivit värre istället för bättre.
Mobbning är en rovdjursinstinkt, ett maktspel för att inte själv känna sig så hjälplös, ett sätt att trycka ner den som tror sig vara bättre än en själv, men som själv inte är stark nog för att vara ett hot. Om du kommer ut som homosexuell, då är du det svaga bytet - speciellt i små samhällen som mitt. Det finns ofta ytterst få som kommer ut, så det finns ingen samhörighet, ingen som har går igenom samma sak samtidigt som dig. Hur lätt är det inte då för andra, som kanske är rädda, kanske är osäkra på sin egen sexualitet och provoceras av att du vågar erkänna det, som kanske bara behöver någon att trycka ner, att göra just det - trycka ner en. Den enda killen som kommit ut under min tid på högstadiet/gymnasiet blev terroriserad på gympan och fick stenar kastade på sig en dag när han gick hem. Det satt nog effektivt stopp för alla andras försök att komma ut.
Om man är den enda, ensam, och ingen annan kan förstå hur man känner och vad man går igenom - då behövs dessa videos. De både visar att det finns vuxna som tagit sig igenom det och utöver det blivit framgångsrika och älskade och att det finns folk som bryr sig. Skådespelare har en stor makt. Om Kristen Bell skulle hålla ett tal om att det är dumt att åka bil i onödan, nog skulle jag bli mer skamsen än vad jag skulle bli om det stod i en tidningsartikel. För trots att de inte ser mig, inte känner mig, så vill jag längst in inte att mina favoritskådespelare skulle bli besvikna om de träffade mig. (Betyder ej att jag är t.ex. vegetarian bara för att KB är det, men ni förstår kanske vad jag menar?).
Nu har jag bara ordbajsar ett långt inlägg och är så trött att ögonen håller på att falla igen då jag precis har kommit hem från ett 8-timmars arbetspass.
Jag vill avsluta detta med en, i mina öron, otroligt gudomlig låt. Jag älskade den när jag var liten och gör det fortfarande och den måste ha en av de klokaste texterna någonsin. Plus att Ola Salo är nästintill Gud i mina ögon.
"Stuck in my brain, it kept me sane, for a couple of years, as it drenched my fears of becoming like the others, who become unhappy mothers and fathers of unhappy kids. And why is that? Because they forgotten how to play or maybe they're afraid to feel ashamed, to seem strange, to seem insane, to gain weight, to seem gay. I'll tell you this: that it takes a fool to remain sane."
torsdag 28 oktober 2010
Vampyrer och wifeb-eaters
En liten tanke: Finns det någon typ av modeblogg eller moderiktlinjer för vampyrer? Jag tycker att en stor del av de manliga vampyrerna har anammat samma mode.
Vad är det med just wife-beaters? Vad är så attraktivt med dem? Jag föredrar en t-shirt före ett linne, men hey, det är ju bara jag. Angel, Eric och Stefan är några vampkillar som däremot tycker om att klä sig luftigt.
Jag tror att Angel var först med trenden och att de andra bara är copycats. Särskilt Stefan som inte bara nöjer sig med wifebeatern utan även härmar Angels rynkade panna, frisyr, övriga klädstil samt general mood.
Angel är den manliga vampyrvärldens Elin Kling eller Sofi Fahrman.
Vad är det med just wife-beaters? Vad är så attraktivt med dem? Jag föredrar en t-shirt före ett linne, men hey, det är ju bara jag. Angel, Eric och Stefan är några vampkillar som däremot tycker om att klä sig luftigt.
Angel är den manliga vampyrvärldens Elin Kling eller Sofi Fahrman.
"So Jesus made the first vampire?"
Jag har fyra avsnitt kvar av True Bloods andra säsong och jag tror aldrig att jag har uppskattat serien mer. De har kärlekstrianglar, sköna bikaraktärer, skön sydstatsdialekt och mentalitet - samt att varje avsnitt avslutas med en riktig cliff-hanger. HuJag kan till och med ha överseende med några av de mer irriterande elementen (hela Tara-Eggs-Maryann-Sam-delen är hur tråkig som helst).
Bäst av allt är ändå Jason Stackhouse, guds gåva till jorden enligt Sarah Newlin och även enligt denna Sara. För hur kan man inte älska honom? Killen som alltid ser lika frågande och IQ-befriad ut, oberoende situationen. Det spelar ingen roll om han har sex, slåss eller blir uppläxad - Jason ser alltid lika förvånad ut. Dessutom så är han den karaktär i serien som säger "fuck" oftast samt har alla de skönaste replikerna... för att inte tala om att han hittills har fått mitt att gråta två gånger, skratta ett otal gånger samt en-två gånger ge ifrån mig ett "iiih" (vilket översätts till: oh, nice).
Av alla karaktärer i serien så finns det nog ingen godare än Jason. Han är för dum och cuddly för att vara elak.
"Evil is makin' the pre-medicated choice to be a dick."
Bäst av allt är ändå Jason Stackhouse, guds gåva till jorden enligt Sarah Newlin och även enligt denna Sara. För hur kan man inte älska honom? Killen som alltid ser lika frågande och IQ-befriad ut, oberoende situationen. Det spelar ingen roll om han har sex, slåss eller blir uppläxad - Jason ser alltid lika förvånad ut. Dessutom så är han den karaktär i serien som säger "fuck" oftast samt har alla de skönaste replikerna... för att inte tala om att han hittills har fått mitt att gråta två gånger, skratta ett otal gånger samt en-två gånger ge ifrån mig ett "iiih" (vilket översätts till: oh, nice).
Av alla karaktärer i serien så finns det nog ingen godare än Jason. Han är för dum och cuddly för att vara elak.
"Evil is makin' the pre-medicated choice to be a dick."
tisdag 26 oktober 2010
Good job, Adlibris!
Idag så har jag fått mitt födelsedags-Adlibris-paket av mamma. Först: innehållet. Sen: en rolig anekdot om Adlibris klantighet.
Paketet innehöll fyra böcker, två engelska inbundna och två svenska pocket. De inbundna var "Wuthering Heights" och "Pride and Prejudice" (mitt tredje exemplar*), båda i min nya favoritomslagsserie från Penguin Classics - samma serie som jag har "Jane Eyre" och "The Picture of Dorian Gray". Paketet innehöll även "Det blödande hjärtat" av Andrew Taylor samt "Svart flicka, vit flicka" av Joyce Carol Oates. (Tror snart att jag äger alla JCO-böcker som i skrivande stund finns tillgängliga i svenska näthandlar på svenska). Jag blev extremt nöjd med utdelningen!
Mindre roligt:
Paketet skulle egentligen innehålla sju böcker och enligt fraktsedeln/fakturan så innehåller paketet inte fyra böcker, åh nej, det innehåller sju böcker. Men såvida inte jag och mamma är totalt blinda eller såvida inte böckerna är osynliga, så saknas de tre sista böckerna - trots att de står med både på leveransbeskedet och fakturan. "Still Alice" av Lisa Genova, "Sjöfararna" av Diana Gabaldon och "Den glömda trädgården" av Kate Morton are nowhere to be seen. Fast de hamnar ändå i min uppdaterade bokhylla-lista, då mamma skickade ett hemskt argt mail till Adlibriskundservice. De lär höra av sig.
* Äger sedan tidigar en inbunden på svenska och ett exemplar på engelska i andra sidan av Penguinspektrat - de horribla grönvita pocketböckerna där texten kladdas ut bara man ser på den.
Paketet innehöll fyra böcker, två engelska inbundna och två svenska pocket. De inbundna var "Wuthering Heights" och "Pride and Prejudice" (mitt tredje exemplar*), båda i min nya favoritomslagsserie från Penguin Classics - samma serie som jag har "Jane Eyre" och "The Picture of Dorian Gray". Paketet innehöll även "Det blödande hjärtat" av Andrew Taylor samt "Svart flicka, vit flicka" av Joyce Carol Oates. (Tror snart att jag äger alla JCO-böcker som i skrivande stund finns tillgängliga i svenska näthandlar på svenska). Jag blev extremt nöjd med utdelningen!
Mindre roligt:
Paketet skulle egentligen innehålla sju böcker och enligt fraktsedeln/fakturan så innehåller paketet inte fyra böcker, åh nej, det innehåller sju böcker. Men såvida inte jag och mamma är totalt blinda eller såvida inte böckerna är osynliga, så saknas de tre sista böckerna - trots att de står med både på leveransbeskedet och fakturan. "Still Alice" av Lisa Genova, "Sjöfararna" av Diana Gabaldon och "Den glömda trädgården" av Kate Morton are nowhere to be seen. Fast de hamnar ändå i min uppdaterade bokhylla-lista, då mamma skickade ett hemskt argt mail till Adlibriskundservice. De lär höra av sig.
* Äger sedan tidigar en inbunden på svenska och ett exemplar på engelska i andra sidan av Penguinspektrat - de horribla grönvita pocketböckerna där texten kladdas ut bara man ser på den.
söndag 24 oktober 2010
Till min bokvän
Jag har redan skrivit ett inlägg till min hemlige bokvän (hittas här), men när jag såg punkterna som En bok om dagen listat upp så bestämde jag mig för att utöka informationen lite.
Jag läser det mesta och besöker de flesta genrer - men har svårt för skräck, lyrik och BOATS (fast läser gärna böcker som handlar om historiska händelser). Är en stor historienörd och älskar allt som utspelar sig i en annan tidsperiod, speciellt dåtidens England. Gillar även det övernaturliga, stora känslor och "släktkrönikor" där man får följa en familj genom åren (tänk "Andarnas hus"). Gillar även fantasyböcker av alla sorter; både de som utspelar sig i en annan version av vår verklighet (Harry Potter, Neverwhere) och high fantasy (Sagan om ringen). Gillar det skruvade i Neil Gaiman och Jasper Fforde.
Har på sista tiden börjat vända ögonen från de övernaturliga romansböckerna och mer mot våra nutida klassiker. Gillar Joyce Carol Oates skarpt, men har läst alldeles för få böcker av henne.
Några andra författare som jag är nyfiken på är Isabel Allende, Haruki Murakami, Gabriel García Marques, Ken Follett, Cassandra Clare, Richelle Mead och Doris Lessing.
En lista på alla böcker jag äger hittas under "I min bokhylla". Den kan dock vara ganska missvisande när det gäller min boksmak då flera av böckerna är sådant jag har fått/köpt på rea och inte egentligen är intresserad av att läsa någongång i framtiden.
Jag saknar "Skuggan över stenbänken" av Maria Gripe, "Gamla synder" av Elizabeth George och "Belgarath Besvärjaren: Aldurs dal" av David och Leigh Eddings. Försöker även komplettera Diana Gabaldons "Främlingen"-serie, där jag äger de tre första böckerna, och Charlaine Harris "Sookie Stackhouse"-serie. Samlar även på Kathy Reichs böcker om Temperence Brennan.
Jag dricker varken kaffe eller te, så inga vuxenpoäng där.
Uppdaterar om hobby och liknande. Måste bara tänka över det. Skulle säga att historia, böcker och tv-serier är min hobby.
Jag läser det mesta och besöker de flesta genrer - men har svårt för skräck, lyrik och BOATS (fast läser gärna böcker som handlar om historiska händelser). Är en stor historienörd och älskar allt som utspelar sig i en annan tidsperiod, speciellt dåtidens England. Gillar även det övernaturliga, stora känslor och "släktkrönikor" där man får följa en familj genom åren (tänk "Andarnas hus"). Gillar även fantasyböcker av alla sorter; både de som utspelar sig i en annan version av vår verklighet (Harry Potter, Neverwhere) och high fantasy (Sagan om ringen). Gillar det skruvade i Neil Gaiman och Jasper Fforde.
Har på sista tiden börjat vända ögonen från de övernaturliga romansböckerna och mer mot våra nutida klassiker. Gillar Joyce Carol Oates skarpt, men har läst alldeles för få böcker av henne.
Några andra författare som jag är nyfiken på är Isabel Allende, Haruki Murakami, Gabriel García Marques, Ken Follett, Cassandra Clare, Richelle Mead och Doris Lessing.
En lista på alla böcker jag äger hittas under "I min bokhylla". Den kan dock vara ganska missvisande när det gäller min boksmak då flera av böckerna är sådant jag har fått/köpt på rea och inte egentligen är intresserad av att läsa någongång i framtiden.
Jag saknar "Skuggan över stenbänken" av Maria Gripe, "Gamla synder" av Elizabeth George och "Belgarath Besvärjaren: Aldurs dal" av David och Leigh Eddings. Försöker även komplettera Diana Gabaldons "Främlingen"-serie, där jag äger de tre första böckerna, och Charlaine Harris "Sookie Stackhouse"-serie. Samlar även på Kathy Reichs böcker om Temperence Brennan.
Jag dricker varken kaffe eller te, så inga vuxenpoäng där.
Uppdaterar om hobby och liknande. Måste bara tänka över det. Skulle säga att historia, böcker och tv-serier är min hobby.
Med en enkel tulipan
Jag har varit ett busy little bee den här helgen. Igår så skrev jag högskoleprovet för tredje gången och det visade sig att jag fortfarande inte har nått min övre gräns, höjde mig med 3 poäng från förra gången och håller tummarna för ett 1.8 denna gång (fast 1.7 duger bra det också och borde kunna ta mig in på läkare-via-intervju).
Idag så fyller jag år, hela 19 år, och ska fira dagen tillsammans med min familj. Har hittills blivit jättebortskämd av min pojkvän som gav mig en tur-och-retur-biljett till London i födelsedagspresent (samt en rejäl stunds ryggkliande). Tyvärr så har inte mammas present kommit fram än, men jag är inte chockad, beställer man engelska böcker från Adlibris och förväntar sig att de ska få upp den till Norrbotten - via Ånge - på fem vardagar så får man skylla sig själv. Av CDON så fick jag en rabattkod för gratis frakt och tänker utnyttja denna genom att beställa andra - och möjligtvis tredje - säsongen av Dexter.
(PS! Lovefilm verkar vara lite väl desperata. Jag har fått ett mail från dem där de erbjuder mig 25 % rabatt om jag återupptar deras tjänster. Så går det 12 timmar och vad får jag - om inte ett nytt mail där de erbjuder mig 50 % rabatt. Tror ni att de går upp till 75 % om jag fortsätter vänta?)
Idag så fyller jag år, hela 19 år, och ska fira dagen tillsammans med min familj. Har hittills blivit jättebortskämd av min pojkvän som gav mig en tur-och-retur-biljett till London i födelsedagspresent (samt en rejäl stunds ryggkliande). Tyvärr så har inte mammas present kommit fram än, men jag är inte chockad, beställer man engelska böcker från Adlibris och förväntar sig att de ska få upp den till Norrbotten - via Ånge - på fem vardagar så får man skylla sig själv. Av CDON så fick jag en rabattkod för gratis frakt och tänker utnyttja denna genom att beställa andra - och möjligtvis tredje - säsongen av Dexter.
(PS! Lovefilm verkar vara lite väl desperata. Jag har fått ett mail från dem där de erbjuder mig 25 % rabatt om jag återupptar deras tjänster. Så går det 12 timmar och vad får jag - om inte ett nytt mail där de erbjuder mig 50 % rabatt. Tror ni att de går upp till 75 % om jag fortsätter vänta?)
fredag 22 oktober 2010
IG i svenska?
Jag har upptäckt något intressant och välidgt ologiskt: Jag fattar fan inte vad Alexander Skarsgård säger när han pratar svenska i True Blood. Det kräver nästan inget arbete alls att urskilja vad Pam stakar fram, men ändå så måste jag lyssna på Alexs repliker fyra-fem-sex gånger innan jag lyckas tyda dem.
Konstigt.
Update:
Jag har precis sett VikingEric-scenen och efter tre-fyra repliker på svenska så förstod jag Alexander igen. Plötsligt var allt klockrent.
Konstigt.
Update:
Jag har precis sett VikingEric-scenen och efter tre-fyra repliker på svenska så förstod jag Alexander igen. Plötsligt var allt klockrent.
onsdag 20 oktober 2010
Från en blodig serie till en annan
Idag har jag haft ledigt, ett litet tack (eller ett sätt att hålla facket borta) för att jag jobbade under helgen, och jag har hunnit med en hel del: varit på massage och fått höra att jag måste sluta dra upp axlarna när jag sitter vid datorn (ser alltid ut som typ Quasimodo) då det gör att jag får knutar i skuldrorna och nacken, sett de tre sista avsnitten på första säsongen av Dexter samt tagit mig ett bad och läst ca 70-80 sidor av "The Magicians". Kunde ha läst lite mer, men jag var så fast i Dexter.
Några åsikter och synpunkter på första säsongen av Dexter:
- Jag älskar serien och ju längre det gick desto mer överseende hade jag med allt blod och att Dexter måste vara så jäkla creepy när han mördar (se tidigare inlägg om mitt hat mot utdragna mord).
- Jag har tidigare läst i en blogg att Deb anses vara en jobbig karaktär. Sker det i senare säsonger eller vad grundas det på? Jag tycker att Deb är hur skön som helst, hon och Dexter.
- Är det inte lite creepy att Jennifer Carpenter och Michael C Hall är gifta i verkligheten? Jag kan inte sluta se dem som syskon, för jag älskar deras syskonrelation. (Vad är det med mig och fiktiva syskon?!)
- Slutet var bara så bra, fast jag än en gång hade lyckats räkna ut vissa saker innan det skedde. Kan någon ha berättat det för mig för länge sedan eller är jag så bra på att tyda signaler? Jag måste erkänna att jag grät fem gånger under de tre sista avsnitten. Jag älskar TV som får mig att gråta.
- Det måste vara riiktigt irriterande för alla som inte förstår spanska när LaGuerta, Batista, Dexter och flera av de andra karaktärerna har hela konversationer på spanska - och undertexterna inte översätter vad de säger utan skriver ut det på spanska (de engelska, vet ej om det är samma på de svenska). Måstee kännas ungefär som när jag håller på att få psykbryt på "Jane Eyre" när Jane och Adéle börjar prata franska och man måste bläddra 300 sidor längre bak i boken för att få en översättning på vad de säger. Förutom att här finns det ingen översättning. (Själv är jag stolt över att jag förstod allt som sades)
Serien har även fått mycket beröm för dess "intro" (glömt det egentliga ordet), en hyllokör som jag kan stämma in i. Det är hemskt snyggt gjort, men jag har bara klarat av att se det en gång. Av någon anledning så blir jag äcklad av att se Dexters frukost. Jag måste vara riktigt överkänslig.
Nu så ska jag gå över till en annan blodig serie med ett snyggt intro: nämligen andra säsongen av True Blood.
Några åsikter och synpunkter på första säsongen av Dexter:
- Jag älskar serien och ju längre det gick desto mer överseende hade jag med allt blod och att Dexter måste vara så jäkla creepy när han mördar (se tidigare inlägg om mitt hat mot utdragna mord).
- Jag har tidigare läst i en blogg att Deb anses vara en jobbig karaktär. Sker det i senare säsonger eller vad grundas det på? Jag tycker att Deb är hur skön som helst, hon och Dexter.
- Är det inte lite creepy att Jennifer Carpenter och Michael C Hall är gifta i verkligheten? Jag kan inte sluta se dem som syskon, för jag älskar deras syskonrelation. (Vad är det med mig och fiktiva syskon?!)
- Slutet var bara så bra, fast jag än en gång hade lyckats räkna ut vissa saker innan det skedde. Kan någon ha berättat det för mig för länge sedan eller är jag så bra på att tyda signaler? Jag måste erkänna att jag grät fem gånger under de tre sista avsnitten. Jag älskar TV som får mig att gråta.
- Det måste vara riiktigt irriterande för alla som inte förstår spanska när LaGuerta, Batista, Dexter och flera av de andra karaktärerna har hela konversationer på spanska - och undertexterna inte översätter vad de säger utan skriver ut det på spanska (de engelska, vet ej om det är samma på de svenska). Måstee kännas ungefär som när jag håller på att få psykbryt på "Jane Eyre" när Jane och Adéle börjar prata franska och man måste bläddra 300 sidor längre bak i boken för att få en översättning på vad de säger. Förutom att här finns det ingen översättning. (Själv är jag stolt över att jag förstod allt som sades)
Serien har även fått mycket beröm för dess "intro" (glömt det egentliga ordet), en hyllokör som jag kan stämma in i. Det är hemskt snyggt gjort, men jag har bara klarat av att se det en gång. Av någon anledning så blir jag äcklad av att se Dexters frukost. Jag måste vara riktigt överkänslig.
Nu så ska jag gå över till en annan blodig serie med ett snyggt intro: nämligen andra säsongen av True Blood.
tisdag 19 oktober 2010
Ooops.
Förlåt mig fader, jag har syndat.
Jag bara råkades logga in på mammas Adlibris-konto och bara råkades kolla vilka böcker från min önskelista som jag kommer att få i födelsedagspresent. Dock så ångrade jag mig i samma sekund som jag öppnade länken och blundade, så jag har inte sett alla böcker. Däremot så vet jag att paketet kostade 525 kronor och att jag tror att jag kommer att bli väldigt nöjd då jag såg en viss titel på listan.
För att lugna mina Buffy-cravings så har jag suttit i en 30-40 minuter och kollat på Buffy-klipp på Youtube då jag inte "hade tid" att se ett avsnitt, men lika gärna kunde ha hunnit det då klippkollningen tog lika lång tid som ett avsnitt. Det här var guldkornet av alla fanvideos jag tittade på. Nu vill jag så gärna, så gärna se på Buffys High School år!
Hoppa över de 40 första sekunderna, är typ bara intro. Har förövrigt upptäckt att det finns hemskt många dåliga fanvideos på youtube.
Jag bara råkades logga in på mammas Adlibris-konto och bara råkades kolla vilka böcker från min önskelista som jag kommer att få i födelsedagspresent. Dock så ångrade jag mig i samma sekund som jag öppnade länken och blundade, så jag har inte sett alla böcker. Däremot så vet jag att paketet kostade 525 kronor och att jag tror att jag kommer att bli väldigt nöjd då jag såg en viss titel på listan.
För att lugna mina Buffy-cravings så har jag suttit i en 30-40 minuter och kollat på Buffy-klipp på Youtube då jag inte "hade tid" att se ett avsnitt, men lika gärna kunde ha hunnit det då klippkollningen tog lika lång tid som ett avsnitt. Det här var guldkornet av alla fanvideos jag tittade på. Nu vill jag så gärna, så gärna se på Buffys High School år!
Hoppa över de 40 första sekunderna, är typ bara intro. Har förövrigt upptäckt att det finns hemskt många dåliga fanvideos på youtube.
måndag 18 oktober 2010
Dexter lyckas inte lura mig
Jag gillar att bli överraskad när jag ser på TV. Riktigt "oh, shit, det där hade jag inte alls kunnat lista ut"-överraskad. Missförstå mig inte, jag talar inte om chockeffekter som ska få en att hoppa till och ge ifrån sig ett skrik - utan oförutsedda plot twists (vad är det svenska ordet?, som ska få en att se på en händelse eller en karaktär i ett helt nytt ljus.
Döm då min besvikelse då Dexter inte lyckades lura mig. Allt började med en minimal ledtråd eller en hunch och tog iväg den där överraskningen från mig. Spoiler följer efter bilden. Spoilern är för övrigt gjord ljusare för att minska risken för ofrivillig spoilerläsning. Markera den så syns den tydligare.
Seriöst? Skulle det vara en chock att Rudy Cooper är the Ice Truck Killer? Här har vi mannen som är fixerad av ben och armar, till den grad att efter att ha sex med Deb så säger han inte "du är så het" eller "du har så fina bröst" utan säger att han älskar hennes ben och armar. Who didn't see that one coming?
Döm då min besvikelse då Dexter inte lyckades lura mig. Allt började med en minimal ledtråd eller en hunch och tog iväg den där överraskningen från mig. Spoiler följer efter bilden. Spoilern är för övrigt gjord ljusare för att minska risken för ofrivillig spoilerläsning. Markera den så syns den tydligare.
Seriöst? Skulle det vara en chock att Rudy Cooper är the Ice Truck Killer? Här har vi mannen som är fixerad av ben och armar, till den grad att efter att ha sex med Deb så säger han inte "du är så het" eller "du har så fina bröst" utan säger att han älskar hennes ben och armar. Who didn't see that one coming?
lördag 16 oktober 2010
Enda bra reklamen någonsin
Sitter och ser eftersnacket från gårkvällens Idol på TV4 Play när det plötsligt blir reklampaus. Åh, vad jobbigt, tänker jag och blippar framåt i klippet och hamnar i något som jag först tror är en reklam för en skräckfilm. En tjej med kort hår kryper omkring på golvet, en man hukar sig över henne och säger "she is contained" ... klippt till hur han stirrar in i något som ser ut som en pistolpipa och man hör en tjej säga "contain this!". Vänta, det här känner jag igen.
Såklart! Det är ju reklam för TV 400s rerun av Buffy!
Och helt plötsligt sitter jag på jobbet med grava Buffy-cravings. Jag tror att jag får ta och se ett avsnitt när jag kommer hem.
Det är alltså tisdagar 20.00 man ska kolla på TV om man inte redan äger DVD-boxarna.
Såklart! Det är ju reklam för TV 400s rerun av Buffy!
Och helt plötsligt sitter jag på jobbet med grava Buffy-cravings. Jag tror att jag får ta och se ett avsnitt när jag kommer hem.
Det är alltså tisdagar 20.00 man ska kolla på TV om man inte redan äger DVD-boxarna.
Mysteriet med Dexters fosterfar
Jag har haft ett stort problem med Dexter. Varenda gång hans pappa kommer upp på tv-skärmen så utbrister en del av min hjärna "Åh, jag känner igen honom!" och jag lyckas aldrig identifiera den rackaren. När jag sedan har tillgång till en dator så glömmer jag att kolla upp var jag har sett mannen tidigare.
Nu så är dock problemet löst. I morse så såg jag avsnitt fyra av Dexter och hade sedan 25-30 minuter över innan jag var tvungen att kliva ur sängen och göra någonting annat som t.ex. ordna matlåda eller äta frukost (jag jobbar 13-20 idag). De där 25 minuterna är ju alldeles för lite tid för att hinna med ett 50-minuters Dexteravsnitt, men lagom för ett 23-minuters Sex and the City-avsnitt, så jag stoppade i en ny skiva och kröp ihop i sängen. Märk min förvåning då det första som kommer upp på skärmen är... Dexters fosterfar!
Nu är han identifierad. James Remar som spelar Harry Morgan spelar alltså även Richard Wright, Samanthas boyfriend. Då var det problemet löst.
Nu så är dock problemet löst. I morse så såg jag avsnitt fyra av Dexter och hade sedan 25-30 minuter över innan jag var tvungen att kliva ur sängen och göra någonting annat som t.ex. ordna matlåda eller äta frukost (jag jobbar 13-20 idag). De där 25 minuterna är ju alldeles för lite tid för att hinna med ett 50-minuters Dexteravsnitt, men lagom för ett 23-minuters Sex and the City-avsnitt, så jag stoppade i en ny skiva och kröp ihop i sängen. Märk min förvåning då det första som kommer upp på skärmen är... Dexters fosterfar!
Nu är han identifierad. James Remar som spelar Harry Morgan spelar alltså även Richard Wright, Samanthas boyfriend. Då var det problemet löst.
Fredagsenkät - bättre sent än aldrig
Enkäten hittas hos Bokstävlarna.
Senaste:
Boken du läste ut? Becca Fitzpatricks "Hush, Hush", som inte riktigt var så bra som jag hade önskat att den var.
Boken du påbörjade? Lev Grossmans "The Magicians" och trots att den är jättebra så har jag endast hunnit till sidan 168.
Filmen du såg? Även för mig så är det Simpson-filmen, kollade med ena ögat i torsdags.
Kulinariska upptäckten? Hur gott det är med jalapeños på rostat bröd. (Jag är smått beroende av jalapeños)
Tv-serien du började följa? Dexter. Har kommit till avsnitt fyra, då mitt tv-tittande verkar gå lika långsamt som min läsning för närvarande.
Klädesplagget du köpte? En svartvitlaxbensmönstrad vinterkappa som jag köpte på Zara i Palma, Mallorca.
Saken du skrattade åt? Min pojkvän, igår. För att han är så otroligt dumsöt ibland.
Senaste:
Boken du läste ut? Becca Fitzpatricks "Hush, Hush", som inte riktigt var så bra som jag hade önskat att den var.
Boken du påbörjade? Lev Grossmans "The Magicians" och trots att den är jättebra så har jag endast hunnit till sidan 168.
Filmen du såg? Även för mig så är det Simpson-filmen, kollade med ena ögat i torsdags.
Kulinariska upptäckten? Hur gott det är med jalapeños på rostat bröd. (Jag är smått beroende av jalapeños)
Tv-serien du började följa? Dexter. Har kommit till avsnitt fyra, då mitt tv-tittande verkar gå lika långsamt som min läsning för närvarande.
Klädesplagget du köpte? En svartvitlaxbensmönstrad vinterkappa som jag köpte på Zara i Palma, Mallorca.
Saken du skrattade åt? Min pojkvän, igår. För att han är så otroligt dumsöt ibland.
fredag 15 oktober 2010
I min bokhylla
Jag har nästan färdigställt fliken "I min bokhylla", hittas till höger och det väckte liv i tankesmedjan.
Några funderingar och insikter:
1. Jag äger riktigt bra böcker som har stått olästa och samlat damm i min bokhylla alldeles för länge. Exempelvis "Historikern", "Blonde" och "Nattvakten".
2. För att vara en JCO-novis så äger jag förvånandsvärt många böcker av Joyce Carol Oates. Hela 7 stycken, varav 5 är olästa. Det var lite utav en chock. "Älskade syster", "Dödgrävarens dotter" och "Blonde" visste jag att jag ägde, men hade helt glömt bort "Våld", "Älskad, saknad" och "Stor i käften", som jag till och med har läst!
3. Det finns böcker i min bokhylla som får mitt huvud att bli knallrött av genans. Min bokhylla går att dela upp i olika kategorier, där de tre lägsta är: böcker som jag brukade tycka om, böcker jag har köpt på bokrea endast för att de var billiga utan att tänka över om de är läsvärda och böcker jag har fått. Barbara och Stephanie Keatings "Idag, igår och imorgon" är en sådan bok. När köpte jag den och varför? Jag har aldrig ens känt mig det minsta sugen på att läsa den (kan även bero på att den står inklämd mellan en massa mer lockande böcker) och om jag känner mig själv rätt så kommer jag aldrig att läsa den.
4. Jag äger nästan alla Elizabeth George-böcker som har blivit publicerade, men har inte läst en enda. (Det beror förövrigt på att jag måste läsa dem i kronologisk ordning och har inte fått tag i "Gamla synder" än).
5. Mitt hat för Lian Hearns fjärde bok i "Sagan om klanen Otori" syns tydligt. Jag var helt galen i de böckerna och köpte in den, fastän jag redan hade läst dem på biblioteket. Dock så fick inte "Vid hägerns skarpa skri" joina sina kompisar, då jag tycker att den är fruktansvärt dålig. Då är del fem eller ett - beroende på hur man ser det - "Heaven's Net Is Wide" ("Och himlens vida väv") betydligt bättre. Fast det kan ju även bero på att den handlar om min favorit Shigerus liv.
6. Jag måste få tag i ett någorlunda fräscht exemplar av "Skuggan över stenbänken" så att jag kan läsa Skugg-serien.
Några funderingar och insikter:
1. Jag äger riktigt bra böcker som har stått olästa och samlat damm i min bokhylla alldeles för länge. Exempelvis "Historikern", "Blonde" och "Nattvakten".
2. För att vara en JCO-novis så äger jag förvånandsvärt många böcker av Joyce Carol Oates. Hela 7 stycken, varav 5 är olästa. Det var lite utav en chock. "Älskade syster", "Dödgrävarens dotter" och "Blonde" visste jag att jag ägde, men hade helt glömt bort "Våld", "Älskad, saknad" och "Stor i käften", som jag till och med har läst!
3. Det finns böcker i min bokhylla som får mitt huvud att bli knallrött av genans. Min bokhylla går att dela upp i olika kategorier, där de tre lägsta är: böcker som jag brukade tycka om, böcker jag har köpt på bokrea endast för att de var billiga utan att tänka över om de är läsvärda och böcker jag har fått. Barbara och Stephanie Keatings "Idag, igår och imorgon" är en sådan bok. När köpte jag den och varför? Jag har aldrig ens känt mig det minsta sugen på att läsa den (kan även bero på att den står inklämd mellan en massa mer lockande böcker) och om jag känner mig själv rätt så kommer jag aldrig att läsa den.
4. Jag äger nästan alla Elizabeth George-böcker som har blivit publicerade, men har inte läst en enda. (Det beror förövrigt på att jag måste läsa dem i kronologisk ordning och har inte fått tag i "Gamla synder" än).
5. Mitt hat för Lian Hearns fjärde bok i "Sagan om klanen Otori" syns tydligt. Jag var helt galen i de böckerna och köpte in den, fastän jag redan hade läst dem på biblioteket. Dock så fick inte "Vid hägerns skarpa skri" joina sina kompisar, då jag tycker att den är fruktansvärt dålig. Då är del fem eller ett - beroende på hur man ser det - "Heaven's Net Is Wide" ("Och himlens vida väv") betydligt bättre. Fast det kan ju även bero på att den handlar om min favorit Shigerus liv.
6. Jag måste få tag i ett någorlunda fräscht exemplar av "Skuggan över stenbänken" så att jag kan läsa Skugg-serien.
tisdag 12 oktober 2010
Google-fuskar
Det är roligt att kolla på vilka sökord som har lett till bloggen, för man märker snabbt vilka böcker som läses på gymnasie/högsstadieskolor runt om i landet. "To Kill a Mockingbird" och "The Picture of Dorian Gray" verkar vara två populära böcker, om man ser på alla djupa frågor som lett till min blogg. Tyvärr så lär de inte hittat svaret här.
Pocket & Prassel
Jag kommer att delta i den senaste omgången av Pocket & Prassel (4.0) och är riktigt nervös. Tänk om jag blir utvald som bokvän till någon riktigt litterär, någon som läst genus- och litteraturvetenskap på universitet, någon som gillar poesi och djupa böcker med en mening. Tänk om någon blir besviken?
Sedan så finns det en annan sida av mig som bara är jätteglad och ser fram emot utbytet extremt mycket!
För att hjälpa min blivande hemliga bokvän så ska jag stoppa ihop en liten lista över vad jag gillar och inte gillar, med ett lugnande ord om att vad du än skickar till mig - så kommer jag att gilla det. Finns ytterst få böcker som jag inte fastnar för och bara själva faktumet att ha ännu en bok i bokhyllan är nästan nog för mig.
Ett bra tips när det gäller min boksmak kan vara att besöka "sidoflikarna" uppe till höger. I skrivande stund så finns där en lista över alla böcker jag har läst och skrivit om under bloggens livstid, men vilken dag som helst så kommer där även finnas en lista över alla böcker i min bokhylla.
Jag läser på svenska, engelska och spanska (dock ytterst ytterst lite). Får gärna böcker på de två första språken, helst inte på det tredje. Jag ska försöka att sammanfatta min boksmak med några få ord och hörnstenar. Historia. Jag är en riktig historienörd och älskar historiska romaner från olika tider. TudorEngland och det viktorianska England är två favoritepoker. Övernaturligt. Jag har varit vampyrfrälst och är väl det fortfarande. Dock så får du gärna ge mig något som inte tillhör den genren.
Några författare som genast dyker upp i mitt bakhuvud är: J.K Rowling, Curtis Sittenfeld, Jane Austen, Charlotte Brontë, Agatha Christie, J.R.R Tolkien. Gillar även Joyce Carol Oates och Isabel Allende skarpt, men har läst för få böcker av dem för att uttala mig.
Gillar ej:
Jag är ingen hängiven poesiläsare, då jag brukar ha svårt att ta till mig läsrytmen i poesi (sonneter är undantaget) och då jag är språkblind så skulle poeten kunna ha ett gudomligt språkbruk utan att jag ens skulle märka det. Jag har även svårt för ren skräck (King t.ex.).
Gladast skulle jag nog ändå bli om du gav mig en bok som du själv tycker är oumbärlig. En bok som du tycker att alla måste läsa. Det skulle jag uppskatta mest av allt.
Jag är diabetiker och äter på grund av min sjukdom helst inte godis med socker i. Sockerfritt godis fungerar däremot utmärkt - och Fisherman's Friends (de gulgrönrandiga och lilarandiga är godast).
(Till er som inte vet vad Pocket&Prassel är, läs mer på En bok om dagen, P&Ps eminenta skapare. Och anmäl dig du med!)
Sedan så finns det en annan sida av mig som bara är jätteglad och ser fram emot utbytet extremt mycket!
För att hjälpa min blivande hemliga bokvän så ska jag stoppa ihop en liten lista över vad jag gillar och inte gillar, med ett lugnande ord om att vad du än skickar till mig - så kommer jag att gilla det. Finns ytterst få böcker som jag inte fastnar för och bara själva faktumet att ha ännu en bok i bokhyllan är nästan nog för mig.
Ett bra tips när det gäller min boksmak kan vara att besöka "sidoflikarna" uppe till höger. I skrivande stund så finns där en lista över alla böcker jag har läst och skrivit om under bloggens livstid, men vilken dag som helst så kommer där även finnas en lista över alla böcker i min bokhylla.
Jag läser på svenska, engelska och spanska (dock ytterst ytterst lite). Får gärna böcker på de två första språken, helst inte på det tredje. Jag ska försöka att sammanfatta min boksmak med några få ord och hörnstenar. Historia. Jag är en riktig historienörd och älskar historiska romaner från olika tider. TudorEngland och det viktorianska England är två favoritepoker. Övernaturligt. Jag har varit vampyrfrälst och är väl det fortfarande. Dock så får du gärna ge mig något som inte tillhör den genren.
Några författare som genast dyker upp i mitt bakhuvud är: J.K Rowling, Curtis Sittenfeld, Jane Austen, Charlotte Brontë, Agatha Christie, J.R.R Tolkien. Gillar även Joyce Carol Oates och Isabel Allende skarpt, men har läst för få böcker av dem för att uttala mig.
Gillar ej:
Jag är ingen hängiven poesiläsare, då jag brukar ha svårt att ta till mig läsrytmen i poesi (sonneter är undantaget) och då jag är språkblind så skulle poeten kunna ha ett gudomligt språkbruk utan att jag ens skulle märka det. Jag har även svårt för ren skräck (King t.ex.).
Gladast skulle jag nog ändå bli om du gav mig en bok som du själv tycker är oumbärlig. En bok som du tycker att alla måste läsa. Det skulle jag uppskatta mest av allt.
Jag är diabetiker och äter på grund av min sjukdom helst inte godis med socker i. Sockerfritt godis fungerar däremot utmärkt - och Fisherman's Friends (de gulgrönrandiga och lilarandiga är godast).
(Till er som inte vet vad Pocket&Prassel är, läs mer på En bok om dagen, P&Ps eminenta skapare. Och anmäl dig du med!)
måndag 11 oktober 2010
"Welcome to the Nancy Tribe"
Den som orkar ta sig igenom en hel hös med dravel kommer till slut att förstå inläggets titel. Den är selected randomly.
Jag ser igenom Sex and the City, slötittar. När jag inte orkar se på TV, inte orkar tänka och inte orkar engagera mig i en ny serie - det är faktiskt jobbigt att följa en ny serie då man måste tänka - då kollar jag på gamla avsnitt av Sex and the City. De är sådär lagom utslitna. Jag vet vad som kommer att hända, vem som kommer att gå hem med vem och vad avsnittets sensmoral kommer att vara. Jag kan se utan att tänka - och det krävs inte att jag investerar alltför mycket känslor i serien, som det gör i bland annat Supernatural, Veronica Mars och Buffy. Det finns endast två avsnitt som jag gråter till - och ett av dem är sista avsnittet där tjejerna ber Big hämta hem Carrie från Paris.
Tillbaka till min upptäckt. Det finns ytterst få killar i Sex and the City som väcker den där åh-vad-han-är-het-om-han-var-verklig-så-skulle-jag-genast-vilja-ligga-(eller-iallafall-hångla-lite)-med honom-känslan. Ingen Spike, ingen Logan, ingen Lamb, ingen Dean. Jag skulle vilja ha Steve som kille, ja, men alla andra tvålfagra, manliga män lämnar mig helst oberörd, en gäspning.
Till han kommer in.
Det är avsnitt 14, fjärde säsongen, och Carrie och tjejerna är på en gay klubb och plötsligt står han där. En het, man... med en dialekt! Vad är det med engelska och australiensiska dialekter som är gör dem så otroligt irresistible? Varför blir en kille fyra gånger hetare om han har en brittisk dialekt?
Det är livets stora fråga.
Jag ska ta och fundera på den och återgå till att kolla på den brittiska semi-homosexuella killen.
(Och en extra guldstjärna till den som först gissar rätt på var inläggets titel kommer ifrån. Pluspoäng om ni kan nämna avsnitt och vem det är som yttrar meningen)
Jag ser igenom Sex and the City, slötittar. När jag inte orkar se på TV, inte orkar tänka och inte orkar engagera mig i en ny serie - det är faktiskt jobbigt att följa en ny serie då man måste tänka - då kollar jag på gamla avsnitt av Sex and the City. De är sådär lagom utslitna. Jag vet vad som kommer att hända, vem som kommer att gå hem med vem och vad avsnittets sensmoral kommer att vara. Jag kan se utan att tänka - och det krävs inte att jag investerar alltför mycket känslor i serien, som det gör i bland annat Supernatural, Veronica Mars och Buffy. Det finns endast två avsnitt som jag gråter till - och ett av dem är sista avsnittet där tjejerna ber Big hämta hem Carrie från Paris.
Tillbaka till min upptäckt. Det finns ytterst få killar i Sex and the City som väcker den där åh-vad-han-är-het-om-han-var-verklig-så-skulle-jag-genast-vilja-ligga-(eller-iallafall-hångla-lite)-med honom-känslan. Ingen Spike, ingen Logan, ingen Lamb, ingen Dean. Jag skulle vilja ha Steve som kille, ja, men alla andra tvålfagra, manliga män lämnar mig helst oberörd, en gäspning.
Till han kommer in.
Det är avsnitt 14, fjärde säsongen, och Carrie och tjejerna är på en gay klubb och plötsligt står han där. En het, man... med en dialekt! Vad är det med engelska och australiensiska dialekter som är gör dem så otroligt irresistible? Varför blir en kille fyra gånger hetare om han har en brittisk dialekt?
Det är livets stora fråga.
Jag ska ta och fundera på den och återgå till att kolla på den brittiska semi-homosexuella killen.
(Och en extra guldstjärna till den som först gissar rätt på var inläggets titel kommer ifrån. Pluspoäng om ni kan nämna avsnitt och vem det är som yttrar meningen)
Katt
Jag har plötsligt fått för mig att jag vill skaffa en katt. Tänk vad mysigt det skulle vara med en spinnande katt att ha i knäet och gosa med när man ser på TV. Tänk vad trevligt med lite sällskap när jag flyttar hemifrån och kommer att bo själv. Dessutom så har jag fått för mig att katter kostar mindre än hundar och inte krävar lika mycket. Jag skulle aldrig ha råd eller tid att ha en hund när jag ska plugga och kommer att vara borta mycket på dagarna. Eller, jag kanske måste läsa på lite om katter. Kan katter vara hemma själv på dagarna? Är de som hundvalpar som inte kan vara hemma själv längre stunder det första året? Kan en katt klara sig ensam hemma mellan, säg 10.00-17.00.
Hm, det här måste jag kolla upp.
(Vill bara försvara mig själv: När jag säger att de tar mindre tid så menar jag inte att jag vill skaffa ett djur och sedan strunta i det. Det betyder bara att jag har haft hundvalp och vet hur mycket tid det tar att ha en hund och att de tar lika mycket tid under hela dess första år (och därefter). Jag har bara inte tid att uppfostra en hund, gå på promenad med den några gånger om dagen, plugga och sköta ett hushåll själv).
Hm, det här måste jag kolla upp.
(Vill bara försvara mig själv: När jag säger att de tar mindre tid så menar jag inte att jag vill skaffa ett djur och sedan strunta i det. Det betyder bara att jag har haft hundvalp och vet hur mycket tid det tar att ha en hund och att de tar lika mycket tid under hela dess första år (och därefter). Jag har bara inte tid att uppfostra en hund, gå på promenad med den några gånger om dagen, plugga och sköta ett hushåll själv).
söndag 10 oktober 2010
Bokfrågornas ABC - G
Nu har jag kommit igång med Bokfrågornas ABC och lär beta av några bokstäver idag på jobbet. Ringer fortfarande lite för mycket för att jag ska kunna läsa. Nästa bokstav på tur är G och jag kan säga att den sista frågan var riktigt, riktigt klurig.
1. Tantsnusk har väl alla hört talas om, men har du läst någon bok som skulle kunna kallas gubbsnusk?
Jag är bättre bevandrad i genren tantsnusk, i och med alla paranormal romance-böcker och "Sagan om Isfolket", och vet inte riktigt hur jag ska definiera gubbsnusk. Tantsnusk är för mig romantiska böcker med passionerad kärlek, full av manliga (oftast mörka och muskulösa) män med lite machosyndrom och sexscener. Är gubbsnusk då böcker fyllda av kurviga kvinnor och sex? Är gubbsnusk samma som gubbslem? Har läst ytterst lite, om än något, i båda kategorierna.
2. Berätta om en bok som fick dig att gråta! Händer det ofta att du gråter av böcker?
Jag gråter till allt! Jag är en sådan där människa som tycker att det är skönt att gråta, att få utlopp för lite känslor, och när man gör det till en fiktiv smärta istället för sin egen så blir det dubbelt så skönt och man känner sig lugnare och mer avslappnad efteråt. En bok jag alltid gråter till är "Harry Potter and the Deathly Hallows", för den spelar mina tårkanaler rätt i händerna. Vänner som ställer upp för varandra, vänner som dör och så återkomsten och pep-talket av de döda föräldragestalterna. Kan mina tårkanaler bli gladare? Från och med att McGonagall ser att Harry har kommit tillbaka till Hogwarts till och med sista sidan så går mina tårkanaler i ett.
3. Berätta om en gammal favoritbok som du ofta återkommer till!
Se svaret ovan. Harry Potter är en gammal trotjänare och jag läser om böckerna varje sommar. Den här sommaren har jag inte hunnit med det pga pojkvän och jobb, men jag ska ta igen det till hösten - eller möjligtvis som tröst då jag flyttar hemifrån i januari.
4. I programmet Go´kväll brukar någon känd person bjuda in fyra gäster till en fiktiv middag. Vilka fyra författare, levande eller döda, skulle du bjuda och vad tror du att ni skulle prata om?
Först så tänkte jag köra en liten sammankomst med mina engelska favoritfantasyförfattare; Neil, J.K, J.RR och Joss (Whedon, som varken är engelsk eller fantasyförfatter, men ändå!). Sedan så ändrade jag mig, allt på grund av att en liten skadeglad sida i mig gärna skulle vilja se det här upplägget. Jag skulle vilja bjuda in Philippa Gregory, Eric Ives, Hilary Mantel och Thomas Wyatt för en liten sittning.
Philippa Gregory är mest känd för sin bokserie om Henry VIIIs fruar och döttrar, där kronan i verket är "Den andra systern Boleyn" (vageln i mitt öga) om Anne och Mary Boleyn, som blivit film med Natalie Portman och Scarlett Johansson i huvudrollerna. Eric Ives är hyllad historiker som skrivit "The Life and Death of Anne Boleyn: The Most Happy", 400 sidors-kolossen till biografi, och är den historiker som jag litar på mest när det kommer till ämnet Anne Boleyn. Hilary Mantel har skrivit "Wolf Hall" om Thomas Cromwells liv (oläst) och Thomas Wyatt är Tudorpoeten som själv var involverad i allt som de övriga tre skrivit om.
Samtalsämne? TudorEngland. Det skulle nog inte bli en alltför lugn middagsbjudning då Philippa Gregory nog skulle bli ganska överkörd... och jag skulle inte alls bli skadeglad.
1. Tantsnusk har väl alla hört talas om, men har du läst någon bok som skulle kunna kallas gubbsnusk?
Jag är bättre bevandrad i genren tantsnusk, i och med alla paranormal romance-böcker och "Sagan om Isfolket", och vet inte riktigt hur jag ska definiera gubbsnusk. Tantsnusk är för mig romantiska böcker med passionerad kärlek, full av manliga (oftast mörka och muskulösa) män med lite machosyndrom och sexscener. Är gubbsnusk då böcker fyllda av kurviga kvinnor och sex? Är gubbsnusk samma som gubbslem? Har läst ytterst lite, om än något, i båda kategorierna.
2. Berätta om en bok som fick dig att gråta! Händer det ofta att du gråter av böcker?
Jag gråter till allt! Jag är en sådan där människa som tycker att det är skönt att gråta, att få utlopp för lite känslor, och när man gör det till en fiktiv smärta istället för sin egen så blir det dubbelt så skönt och man känner sig lugnare och mer avslappnad efteråt. En bok jag alltid gråter till är "Harry Potter and the Deathly Hallows", för den spelar mina tårkanaler rätt i händerna. Vänner som ställer upp för varandra, vänner som dör och så återkomsten och pep-talket av de döda föräldragestalterna. Kan mina tårkanaler bli gladare? Från och med att McGonagall ser att Harry har kommit tillbaka till Hogwarts till och med sista sidan så går mina tårkanaler i ett.
3. Berätta om en gammal favoritbok som du ofta återkommer till!
Se svaret ovan. Harry Potter är en gammal trotjänare och jag läser om böckerna varje sommar. Den här sommaren har jag inte hunnit med det pga pojkvän och jobb, men jag ska ta igen det till hösten - eller möjligtvis som tröst då jag flyttar hemifrån i januari.
4. I programmet Go´kväll brukar någon känd person bjuda in fyra gäster till en fiktiv middag. Vilka fyra författare, levande eller döda, skulle du bjuda och vad tror du att ni skulle prata om?
Först så tänkte jag köra en liten sammankomst med mina engelska favoritfantasyförfattare; Neil, J.K, J.RR och Joss (Whedon, som varken är engelsk eller fantasyförfatter, men ändå!). Sedan så ändrade jag mig, allt på grund av att en liten skadeglad sida i mig gärna skulle vilja se det här upplägget. Jag skulle vilja bjuda in Philippa Gregory, Eric Ives, Hilary Mantel och Thomas Wyatt för en liten sittning.
Philippa Gregory är mest känd för sin bokserie om Henry VIIIs fruar och döttrar, där kronan i verket är "Den andra systern Boleyn" (vageln i mitt öga) om Anne och Mary Boleyn, som blivit film med Natalie Portman och Scarlett Johansson i huvudrollerna. Eric Ives är hyllad historiker som skrivit "The Life and Death of Anne Boleyn: The Most Happy", 400 sidors-kolossen till biografi, och är den historiker som jag litar på mest när det kommer till ämnet Anne Boleyn. Hilary Mantel har skrivit "Wolf Hall" om Thomas Cromwells liv (oläst) och Thomas Wyatt är Tudorpoeten som själv var involverad i allt som de övriga tre skrivit om.
Samtalsämne? TudorEngland. Det skulle nog inte bli en alltför lugn middagsbjudning då Philippa Gregory nog skulle bli ganska överkörd... och jag skulle inte alls bli skadeglad.
The Magicians Curse
Jag har dåligt samvete. Jag har hållt på med "The Magicians" i flera dagar nu och har endast kommit 20 sidor in i boken, trots att den verkar lovande och jag älskade den från första sidan. Problemet är att varje gång jag plockar upp boken så händer något. Jag kan ha suttit i 20 minuter, helt själv, och ingenting har hänt. Det är som att tiden står stilla. Så tar jag upp "The Magicians" och plötsligt så ringer en av mina kompisar, plötsligt så kommer min pojkvän och överraskar mig, plötsligt så kommer mamma hem och behöver hjälp.
Det är som att det är en förbannelse på "The Magicians", att jag stoppas från att läsa den. Fast jag ska övervinna den här trenden. Jag jobbar idag till 19.00 - och då det knappt ringer någonting alls på söndagar, speciellt inte efter kl 15-16, så tänker jag spendera hela eftermiddagen läsandes mellan samtalen.
Det är som att det är en förbannelse på "The Magicians", att jag stoppas från att läsa den. Fast jag ska övervinna den här trenden. Jag jobbar idag till 19.00 - och då det knappt ringer någonting alls på söndagar, speciellt inte efter kl 15-16, så tänker jag spendera hela eftermiddagen läsandes mellan samtalen.
fredag 8 oktober 2010
Bokfrågornas ABC: F
Jag vet. Jag har än en gång lyckas hamna hemskt mycket efter. När de andra numera är på bokstaven O så har jag hängt kvar på F i jag-vet-inte-hur-många veckor. Det är bara att konstatera: jag är extremt dålig på att komma ihåg att göra saker.
1. Frihet är viktigt och böcker handlar inte sällan om längtan efter detsamma. Berätta om en bok som du tycker handlar om frihet!
Det finns böcker som handlar om önskan att få leva ett friare liv (eller viljan att leva friare). Det finns böcker som handlar om fängslade människor och förtryck och det finns böcker som handlar om att bli fri från misstanke. Kort sagt: de flesta böcker innehåller något korn av frihet, i någon kontext. Med det så ökar även mitt dilemma. Vilken bok ska jag välja? Som alltid när min hjärna blir överhopad av passande titlar så blir det svårt att se någon klart.
Efter många om och men så väljer jag "Romeo and Juliet", som ju inte är en roman men ändå kvalar in under termen "bok" för mig. För mig handlar den delvis om strävan efter friheten att välja själv och att kunna vara sig själv, oavsett vad ens familj säger. Romeo och Juliet om några är ju färgade av sina familjenamn och det är Montague och Capulet som de måste bryta sig fria från för att kunna leva tillsammans.
2. Böcker blir ofta film. Vad gör du helst och oftast först, ser filmen eller läser boken? Brukar du se filmatiseringar av böcker du läst?
Jag läser helst boken först. Då får jag ha mina egna bilder av personerna, skapa min egen bild av miljön och det är någonting speciellt med den där känslan av skräck, spänning och iver som griper tag i en första gången man läser en bok, bladvändarivern, och den fattas för mig när jag har sett filmen före boken. I filmen så spelar det ingen roll, där finns spänningen kvar även fast man vet vad som kommer att hända.
Om det kommer ut en filmatisering av en bok jag har läst så brukar jag vilja se den, för att kunna jämföra och se om de har fångat bokens väsen och om skådespelarna var rätt valda. Det finns bara ett undantag till det, en filmatisering jag vägrar att se: Harry Potter-filmerna. Jag har inte sett Harry Potter and the Half-Blood Prince än och jag tänker absolut inte se Harry Potter and the Deathly Hallows (har hittills vägrat se trailern också). Där har vi en filmatisering där de absolut inte har fångat böckernas väsen och stämning...
3. Berätta om en riktigt bra filmatisering av en bok!
En av de ultimata bokfilmatiseringarna måste ju ändå vara Bridget Jones dagbok. Vi har en inte-så-bra bok som blivit en underbar, otroligt rolig film, utan att ändra på särskilt mycket. En annan lyckad filmatisering är Stand By Me, efter Stephen Kings novell "The Body".
4. Jag vill att du uppmärksammar en författare som du tycker får på tok för lite utrymme.
Då jag oftast läser författare som fått mycket utrymme - antingen för att de har skrivit nutida/dåtida/samtida klassiker eller för att jag hittat dem genom bokbloggar - så tycker jag att de flesta författare jag läst har fått sin del av uppmärksamheten i olika forum. Kommer inte på någon just nu.
1. Frihet är viktigt och böcker handlar inte sällan om längtan efter detsamma. Berätta om en bok som du tycker handlar om frihet!
Det finns böcker som handlar om önskan att få leva ett friare liv (eller viljan att leva friare). Det finns böcker som handlar om fängslade människor och förtryck och det finns böcker som handlar om att bli fri från misstanke. Kort sagt: de flesta böcker innehåller något korn av frihet, i någon kontext. Med det så ökar även mitt dilemma. Vilken bok ska jag välja? Som alltid när min hjärna blir överhopad av passande titlar så blir det svårt att se någon klart.
Efter många om och men så väljer jag "Romeo and Juliet", som ju inte är en roman men ändå kvalar in under termen "bok" för mig. För mig handlar den delvis om strävan efter friheten att välja själv och att kunna vara sig själv, oavsett vad ens familj säger. Romeo och Juliet om några är ju färgade av sina familjenamn och det är Montague och Capulet som de måste bryta sig fria från för att kunna leva tillsammans.
2. Böcker blir ofta film. Vad gör du helst och oftast först, ser filmen eller läser boken? Brukar du se filmatiseringar av böcker du läst?
Jag läser helst boken först. Då får jag ha mina egna bilder av personerna, skapa min egen bild av miljön och det är någonting speciellt med den där känslan av skräck, spänning och iver som griper tag i en första gången man läser en bok, bladvändarivern, och den fattas för mig när jag har sett filmen före boken. I filmen så spelar det ingen roll, där finns spänningen kvar även fast man vet vad som kommer att hända.
Om det kommer ut en filmatisering av en bok jag har läst så brukar jag vilja se den, för att kunna jämföra och se om de har fångat bokens väsen och om skådespelarna var rätt valda. Det finns bara ett undantag till det, en filmatisering jag vägrar att se: Harry Potter-filmerna. Jag har inte sett Harry Potter and the Half-Blood Prince än och jag tänker absolut inte se Harry Potter and the Deathly Hallows (har hittills vägrat se trailern också). Där har vi en filmatisering där de absolut inte har fångat böckernas väsen och stämning...
3. Berätta om en riktigt bra filmatisering av en bok!
En av de ultimata bokfilmatiseringarna måste ju ändå vara Bridget Jones dagbok. Vi har en inte-så-bra bok som blivit en underbar, otroligt rolig film, utan att ändra på särskilt mycket. En annan lyckad filmatisering är Stand By Me, efter Stephen Kings novell "The Body".
4. Jag vill att du uppmärksammar en författare som du tycker får på tok för lite utrymme.
Då jag oftast läser författare som fått mycket utrymme - antingen för att de har skrivit nutida/dåtida/samtida klassiker eller för att jag hittat dem genom bokbloggar - så tycker jag att de flesta författare jag läst har fått sin del av uppmärksamheten i olika forum. Kommer inte på någon just nu.
torsdag 7 oktober 2010
Jag och Tudorpoeterna (I)
Jag har börjat att läsa "The Complete Sonnets" där man har samlat alla Shakespeares sonetter och lade ifrån mig boken vid sonnet 21. Jag hann med att läsa flera väldigt Dorian Gray-esquea sonneter om vittrande skönhet, arvingar och att leva vidare efter döden i och med att minnet av en lever kvar. I och med detta så tänkte jag ta och presentera några av mina favoritsonneter och vi börjar med den som just nu ligger mig närmast.
Jag kanske bör ta och förklara att jag oftast brukar ha ett eller två Shakespeare-stycken som jag är extra förtjust i och går och reciterar då och då för mig själv. Det har varit inledningen till "Romeo and Juliet", Romeos tal när han får se Juliet för första gången ("O, she doth teaches the torches to burn bright!...") och Olivias kärlekstal till Viola/Cesario ("A murderous guilt shows no itself more soon...").
Just nu så är min favorit ingenting av Shakespeare, utan av Sir Thomas Wyatt d.ä. Och ja, en av anledningarna till att jag älskar sonneten är för att den (mest troligt) handlar om Anne Boleyn.
Jag ger er: "Whoso list to hunt" av Sir Thomas Wyatt.
Whoso list to hunt, I know where is an hind,
But as for me, hélas, I may no more.
The vain travail hath wearied me so sore,
I am of them that farthest cometh behind.
Yet may I by no means my wearied mind
Draw from the deer, but as she fleeth afore
Fainting I follow. I leave off therefore,
Sithens in a net I seek to hold the wind.
Who list her hunt, I put him out of doubt,
As well as I may spend his time in vain.
And graven with diamonds in letters plain
There is written, her fair neck round about:
Noli me tangere, for Caesar's I am,
And wild for to hold, though I seem tame.
Jag kanske bör ta och förklara att jag oftast brukar ha ett eller två Shakespeare-stycken som jag är extra förtjust i och går och reciterar då och då för mig själv. Det har varit inledningen till "Romeo and Juliet", Romeos tal när han får se Juliet för första gången ("O, she doth teaches the torches to burn bright!...") och Olivias kärlekstal till Viola/Cesario ("A murderous guilt shows no itself more soon...").
Just nu så är min favorit ingenting av Shakespeare, utan av Sir Thomas Wyatt d.ä. Och ja, en av anledningarna till att jag älskar sonneten är för att den (mest troligt) handlar om Anne Boleyn.
Jag ger er: "Whoso list to hunt" av Sir Thomas Wyatt.
Whoso list to hunt, I know where is an hind,
But as for me, hélas, I may no more.
The vain travail hath wearied me so sore,
I am of them that farthest cometh behind.
Yet may I by no means my wearied mind
Draw from the deer, but as she fleeth afore
Fainting I follow. I leave off therefore,
Sithens in a net I seek to hold the wind.
Who list her hunt, I put him out of doubt,
As well as I may spend his time in vain.
And graven with diamonds in letters plain
There is written, her fair neck round about:
Noli me tangere, for Caesar's I am,
And wild for to hold, though I seem tame.
Nobelprisspekulationer
På nästan alla bokbloggar spekuleras det om vem som kommer att kamma hem nobelpriset i litteratur idag. Jag tänker inte spekulera, mest för att jag aldrig har hört talas om hälften av namnen och inte är insatt: varken i hur de skriver eller vad de skriver.
En liten del av mig önskar dock att Joyce Carol Oates vinner, då hon är den enda av de spekulerade pristagarna som jag har läst någonting av - och för att det gör det lite enklare för mig att leva upp till mitt överilade löfte från 2008: att läsa samtliga nobelpristagare. Om JCO vinner så står jag på plus minus noll och bördan ökas inte på. Då har jag bara 97 nobelpristagare att läsa, inte 98.
Update:
Jag har under dagen kollat upp hur många böcker det finns på svenska av de olika possibla pristagarna. Mario Vargas Llosa som vann har EN bok tillgänlig på marknaden på svenska och jag slår vad om en 100-lapp att den kommer att vara slutsåld innan eftermiddagen är över.
Måste säga att jag blev väldigt förvånad när Vargas Llosa fick nobelpriset... då jag var 100 procent säker på att han redan hade fått det. Vi har jobbat med los nobel premios literarios castellanos (eller vad de nu hette) på spanskan och jag kan nästan svära på att vi läste om Vargas Llosa... eller så kanske bara min lärare tipsade om honom.
Update II:
Jag kollade Adlibris 13:33. Då var "Den stygga flickans rackartyg" slutsåld. Jag lovar högtidligt att den redan är utlånad på de flesta apotek.
En liten del av mig önskar dock att Joyce Carol Oates vinner, då hon är den enda av de spekulerade pristagarna som jag har läst någonting av - och för att det gör det lite enklare för mig att leva upp till mitt överilade löfte från 2008: att läsa samtliga nobelpristagare. Om JCO vinner så står jag på plus minus noll och bördan ökas inte på. Då har jag bara 97 nobelpristagare att läsa, inte 98.
Update:
Jag har under dagen kollat upp hur många böcker det finns på svenska av de olika possibla pristagarna. Mario Vargas Llosa som vann har EN bok tillgänlig på marknaden på svenska och jag slår vad om en 100-lapp att den kommer att vara slutsåld innan eftermiddagen är över.
Måste säga att jag blev väldigt förvånad när Vargas Llosa fick nobelpriset... då jag var 100 procent säker på att han redan hade fått det. Vi har jobbat med los nobel premios literarios castellanos (eller vad de nu hette) på spanskan och jag kan nästan svära på att vi läste om Vargas Llosa... eller så kanske bara min lärare tipsade om honom.
Update II:
Jag kollade Adlibris 13:33. Då var "Den stygga flickans rackartyg" slutsåld. Jag lovar högtidligt att den redan är utlånad på de flesta apotek.
onsdag 6 oktober 2010
Hush, Hush av Becca Fitzpatrick
Jag har länge känt ett sug efter en ny ungdomsserie som kan ta andan ur mig och få mig ned på knä, sådär som "Twilight" gjorde för tre år sedan. En kärlekshistoria med övernaturliga varelser, en berättelse om längtan, attraktion, liv och död. En historia som kan väcka de där hormonerna, tonårshormonerna som inte helt har slumrat i mig, och få fram den där pirriga nykärkänslan.
Och jag verkar ha hittat den historien, nästan... Jag har förvirrande, mixade känslor. En del av mig var inte så imponerad av boken, medan en annan del myste sig igenom den.
"Hush, Hush" (Fallen ängel) är första delen i en ny ungdomsserie av Becca Fitzpatrick och handlar om den 16-åriga Nora Grey. En helt vanlig tjej; lugn och pålitlig med bra betyg, ett självförtroende som skulle behöva en liten push samt en högljudd, färgstark bästis.
Under en biologilektion så chockar läraren klassen genom att tvinga dem att bryta upp från sina trygga, välkända bänkgrannar och sätta sig bredvid någon de inte känner lika bra. Nora hamnar bredvid den nya killen, Patch: mörk, snygg, mystisk och skrämmande. Han verkar veta en hel del om Nora, om vad hon tänker och känner, utan att någonsin ha pratat med henne och hon är inte helt bekväm i hans sällskap eller med hans inviter. Trots det så börjar hon känna sig mer och mer attraherad av honom.
Patch börjar dyka upp i hennes närhet mer och mer, men riktigt skrämmande blir det inte förrän Nora börjar bli förföljd av en svartklädd person med rånarluva, som mystiskt försvinner när någon annan kommer. Är det Patch... eller någon annan?
Under det första kapitlet i "Hush, Hush" så hade jag bara en tanke i huvudet: "Det här är ju Twilight!". Känner vi inte igen scenariot? Tjejen som får den mystiska killen, som är känd för att vara tystlåten, som biologipartner. Den mystiska killen som beter sig konstigt och till en början irriterar tjejen. Den mystiska, snygga killen som verkar vara mer än vad ögat ser? Byt ut Patch mot mer klassiska Edward och vi har inledningskapitlet i "Twilight" där Bella och Edward träffas.
Det var min första tanke, men sedan så visade det sig att jag hade fel. Patch är inte alls som Edward. Där Edward är moralisk, självömkande och lillgammal (vilket han har rätt att vara, han är ju trots allt 104 år), så är Patch the Good Bad Guy* (eller the Bad Good Guy, beroende på hur man ser det). Där Edward ägnade sig åt att berätta för Bella hur farlig han är och hur hon borde hålla sig borta från honom så lockar Patch med hur roligt det farliga är och att Nora borde hålla sig till honom. Där Edward kyskt försöker låta bli att kyssa Bella i en hel bok för att inte skada henne så försöker Patch från början att få en kyss. Det är där skillnaden ligger.
Patch är mer... ja, sex, ingen man egentligen vill bli förälskad i på riktigt, där Edward en gång sågs som idealpojkvännen som beskyddar en och gång på gång säger hur mycket han älskar en. Jag tycker att det är en frisk fläkt att Nora känner obehag när hon tror att Patch förföljer henne, då stalkerigheten är något Edward borde jobba med.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken. På ett sätt så var den så där tonårspirrig som "Twilight" var de två-tre första gångerna jag läste boken, men samtidigt så kändes boken lite spretig. Det var inte förrän på de 100 sista sidorna man fick förklaringen och där kändes det som att man fick för mycket på en gång. Boken hade mått bra om Patchs hemlighet hade avslöjats tidigare och om de hade kunnat "prata ut" om det, istället för att direkt kastas in i en actionsekvens.
Ändå så blev jag riktigt indragen i handlingen. Jag började läsa "Hush, Hush" en morgon vid frukostbordet och trots att jag endast hann med att läsa 25-30 sidor så satt jag där på jobbet och var jättespänd och tänkte "kan jag inte få sluta nu så att jag kan läsa?". Det där pirret, suget, tonade ner sig efter några 100 sidor. Kanske blev jag van, kanske blev jag less på att Patch var så himla provocerande men aldrig gjorde något. Jag har svårt att tro att bokserien kommer att kunna hålla kvar den där suggestiva känslan om inte något utvecklas till nästa del.
"Hush, Hush" är underhållande läsning, perfekt tonårspirr, och jag har tipsat min syster att läsa boken. Själv så kommer jag att läsa uppföljaren "Crescendo" som kommer ut någon gång under oktobermånad. Dock så tänker jag vänta tills den kommer som häftad - för den här serien är inte hardcovernivå.
Handling: 3
Språk: 3 (bättre än Meyers)
Karaktärer: 4 (förlåt, jag gillar Patch trots allt)
Engagemang: 4
Spänning: 4
Summa: 3,6
* The Good Bad Guy (GBG) är den "onda" killen som visar sig ha ett hjärta (eller som helt enkelt är mindre ond än de andra black hatsen), exempelvis vampyrkillarna Eric, Damon och Spike - innan Spike blev The Bad Good Guy (BGG), vilket är raka motsatsen. Det är den goda killen som har en lite mer edgy sida, som har en liten annan moralisk syn än de andra white hatsen.
Enligt min teori så gillar tjejer mer the BGG/the GBG än vad vi gillar The Good Good Guys (GGG). Jag menar; av alla Supernatural-nördar jag har pratat med så har ingen gillat Sam (the GGG) mer än Dean (the BGG).
Och jag verkar ha hittat den historien, nästan... Jag har förvirrande, mixade känslor. En del av mig var inte så imponerad av boken, medan en annan del myste sig igenom den.
"Hush, Hush" (Fallen ängel) är första delen i en ny ungdomsserie av Becca Fitzpatrick och handlar om den 16-åriga Nora Grey. En helt vanlig tjej; lugn och pålitlig med bra betyg, ett självförtroende som skulle behöva en liten push samt en högljudd, färgstark bästis.Under en biologilektion så chockar läraren klassen genom att tvinga dem att bryta upp från sina trygga, välkända bänkgrannar och sätta sig bredvid någon de inte känner lika bra. Nora hamnar bredvid den nya killen, Patch: mörk, snygg, mystisk och skrämmande. Han verkar veta en hel del om Nora, om vad hon tänker och känner, utan att någonsin ha pratat med henne och hon är inte helt bekväm i hans sällskap eller med hans inviter. Trots det så börjar hon känna sig mer och mer attraherad av honom.
Patch börjar dyka upp i hennes närhet mer och mer, men riktigt skrämmande blir det inte förrän Nora börjar bli förföljd av en svartklädd person med rånarluva, som mystiskt försvinner när någon annan kommer. Är det Patch... eller någon annan?
Under det första kapitlet i "Hush, Hush" så hade jag bara en tanke i huvudet: "Det här är ju Twilight!". Känner vi inte igen scenariot? Tjejen som får den mystiska killen, som är känd för att vara tystlåten, som biologipartner. Den mystiska killen som beter sig konstigt och till en början irriterar tjejen. Den mystiska, snygga killen som verkar vara mer än vad ögat ser? Byt ut Patch mot mer klassiska Edward och vi har inledningskapitlet i "Twilight" där Bella och Edward träffas.
Det var min första tanke, men sedan så visade det sig att jag hade fel. Patch är inte alls som Edward. Där Edward är moralisk, självömkande och lillgammal (vilket han har rätt att vara, han är ju trots allt 104 år), så är Patch the Good Bad Guy* (eller the Bad Good Guy, beroende på hur man ser det). Där Edward ägnade sig åt att berätta för Bella hur farlig han är och hur hon borde hålla sig borta från honom så lockar Patch med hur roligt det farliga är och att Nora borde hålla sig till honom. Där Edward kyskt försöker låta bli att kyssa Bella i en hel bok för att inte skada henne så försöker Patch från början att få en kyss. Det är där skillnaden ligger.
Patch är mer... ja, sex, ingen man egentligen vill bli förälskad i på riktigt, där Edward en gång sågs som idealpojkvännen som beskyddar en och gång på gång säger hur mycket han älskar en. Jag tycker att det är en frisk fläkt att Nora känner obehag när hon tror att Patch förföljer henne, då stalkerigheten är något Edward borde jobba med.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken. På ett sätt så var den så där tonårspirrig som "Twilight" var de två-tre första gångerna jag läste boken, men samtidigt så kändes boken lite spretig. Det var inte förrän på de 100 sista sidorna man fick förklaringen och där kändes det som att man fick för mycket på en gång. Boken hade mått bra om Patchs hemlighet hade avslöjats tidigare och om de hade kunnat "prata ut" om det, istället för att direkt kastas in i en actionsekvens.
Ändå så blev jag riktigt indragen i handlingen. Jag började läsa "Hush, Hush" en morgon vid frukostbordet och trots att jag endast hann med att läsa 25-30 sidor så satt jag där på jobbet och var jättespänd och tänkte "kan jag inte få sluta nu så att jag kan läsa?". Det där pirret, suget, tonade ner sig efter några 100 sidor. Kanske blev jag van, kanske blev jag less på att Patch var så himla provocerande men aldrig gjorde något. Jag har svårt att tro att bokserien kommer att kunna hålla kvar den där suggestiva känslan om inte något utvecklas till nästa del.
"Hush, Hush" är underhållande läsning, perfekt tonårspirr, och jag har tipsat min syster att läsa boken. Själv så kommer jag att läsa uppföljaren "Crescendo" som kommer ut någon gång under oktobermånad. Dock så tänker jag vänta tills den kommer som häftad - för den här serien är inte hardcovernivå.
Handling: 3
Språk: 3 (bättre än Meyers)
Karaktärer: 4 (förlåt, jag gillar Patch trots allt)
Engagemang: 4
Spänning: 4
Summa: 3,6
* The Good Bad Guy (GBG) är den "onda" killen som visar sig ha ett hjärta (eller som helt enkelt är mindre ond än de andra black hatsen), exempelvis vampyrkillarna Eric, Damon och Spike - innan Spike blev The Bad Good Guy (BGG), vilket är raka motsatsen. Det är den goda killen som har en lite mer edgy sida, som har en liten annan moralisk syn än de andra white hatsen.
Enligt min teori så gillar tjejer mer the BGG/the GBG än vad vi gillar The Good Good Guys (GGG). Jag menar; av alla Supernatural-nördar jag har pratat med så har ingen gillat Sam (the GGG) mer än Dean (the BGG).
måndag 4 oktober 2010
"Normal people are so hostile"
Jag har precis sett första avsnittet av Dexter. Några tankar så här efter mina första 48 minuter bekantskap med Dexter Morgan:
- Dexter är precis den slags mördare som jag avskyr i filmer. Den utstuderade mördaren. Har ingenting emot en fiktiv quick-and-clean-mördare, ett knivhugg där och så är saken är världen, men jag gillar inte de som ska hålla på att bedöva sina offer först och sedan knyta fast dem och använda en massa olika knivar. Så det är mitt stoora minus med serien, att Dexter är så utstuderad.
- Dexters personlighet är däremot klockren. Jag älskar hur dysfunktionell han är, nästan lite som min (felaktiga) bild av aspergers. Nu menar jag inte att de med Asperger är känslokalla mördare utan syftar mer på Dexters svårigheter att tolka sociala signaler. Den näst sista scenen med den obekväma Dexter och de sexuella inviterna var både pinsamt och underligt tillfredställande.
- Jag älskar Dexters voice-overs, mycket tack vare det jag tidigare har nämnt. En favorit är den helt random: "The problem with eating and driving, which I love to do, is not being able to have my hands on the wheel at the 10 and 2 position".
Undra om det hade varit smartare att läsa boken först?
- Dexter är precis den slags mördare som jag avskyr i filmer. Den utstuderade mördaren. Har ingenting emot en fiktiv quick-and-clean-mördare, ett knivhugg där och så är saken är världen, men jag gillar inte de som ska hålla på att bedöva sina offer först och sedan knyta fast dem och använda en massa olika knivar. Så det är mitt stoora minus med serien, att Dexter är så utstuderad.
- Dexters personlighet är däremot klockren. Jag älskar hur dysfunktionell han är, nästan lite som min (felaktiga) bild av aspergers. Nu menar jag inte att de med Asperger är känslokalla mördare utan syftar mer på Dexters svårigheter att tolka sociala signaler. Den näst sista scenen med den obekväma Dexter och de sexuella inviterna var både pinsamt och underligt tillfredställande.
- Jag älskar Dexters voice-overs, mycket tack vare det jag tidigare har nämnt. En favorit är den helt random: "The problem with eating and driving, which I love to do, is not being able to have my hands on the wheel at the 10 and 2 position".
Undra om det hade varit smartare att läsa boken först?
Lästa böcker: Juli - September
Årets tredje kvartal i statistik.
Som man kan se här under så har min läshastighet ökat markant ju längre året har gått. Till årsskiftet så räknar jag med att läsa i min vanliga takt igen.
Juli:
"Patient 67" av Dennis Lehane
"Dödgrävarens dotter" av Joyce Carol Oates
"Feber i blodet" av Margit Sandemo
Augusti:
"Satans fotspår" av Margit Sandemo
"Den siste riddaren" av Margit Sandemo
"Vinden från Öster" av Margit Sandemo
"American Wife" av Curtis Sittenfeld
September:
"Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson
"Slända i bärnsten" av Diana Gabaldon
"19 minuter" av Jodi Picoult
"Percy Jackson and the Lightning Thief" av Rick Riordan
"Vindens skugga" av Carlos Ruiz Záfon
"The Tenth Circle" av Jodi Picoult
"To Kill a Mockingbird" av Harper Lee
"Boktjuven" av Markus Zusak
Antal böcker: 15 st
- på engelska: 4 st
- på svenska: 11 st
- av kvinnliga författare: 10 st
- av manliga författare: 5 st
Bäst: "To Kill a Mockingbird", "American Wife", "Dödgrävarens dotter" och "Boktjuven".
Fast den bästa läsupplevelsen var ändå "Slända i bärnsten", då den spelade på alla mina strängar samtidigt (historia, magi, Skottland, kärlek, krig, heder).
Medelbetyg på alla böcker under kvartal 3*: 3,94.
* Har bara använt mitt betygsystem på 9 av 15 böcker, så det är endast dessa betyg som räknas in.
Som man kan se här under så har min läshastighet ökat markant ju längre året har gått. Till årsskiftet så räknar jag med att läsa i min vanliga takt igen.
Juli:
"Patient 67" av Dennis Lehane
"Dödgrävarens dotter" av Joyce Carol Oates
"Feber i blodet" av Margit Sandemo
Augusti:
"Satans fotspår" av Margit Sandemo
"Den siste riddaren" av Margit Sandemo
"Vinden från Öster" av Margit Sandemo
"American Wife" av Curtis Sittenfeld
September:
"Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson
"Slända i bärnsten" av Diana Gabaldon
"19 minuter" av Jodi Picoult
"Percy Jackson and the Lightning Thief" av Rick Riordan
"Vindens skugga" av Carlos Ruiz Záfon
"The Tenth Circle" av Jodi Picoult
"To Kill a Mockingbird" av Harper Lee
"Boktjuven" av Markus Zusak
Antal böcker: 15 st
- på engelska: 4 st
- på svenska: 11 st
- av kvinnliga författare: 10 st
- av manliga författare: 5 st
Bäst: "To Kill a Mockingbird", "American Wife", "Dödgrävarens dotter" och "Boktjuven".
Fast den bästa läsupplevelsen var ändå "Slända i bärnsten", då den spelade på alla mina strängar samtidigt (historia, magi, Skottland, kärlek, krig, heder).
Medelbetyg på alla böcker under kvartal 3*: 3,94.
* Har bara använt mitt betygsystem på 9 av 15 böcker, så det är endast dessa betyg som räknas in.
Säsongens lilla svarta: änglar.
Jag har precis börjat att läsa Becca Fitzpatricks "Hush, Hush", som jag har fått beskriven för mig som 'Twilight, fast med änglar' (något jag kan hålla med om, då boken 25 sidor in påminner en hel del om Twilight. Jag menar, de träffas då de blir biologipartners!) och har precis upptäckt 1-2 andra supernaturalromance-serier på Adlibris innehållande änglar.
På TV så är inte änglarna så välrepresenterade - än så länge. Hittills så vet jag bara om Supernatural, där änglarna dyker upp som motbalans till demonerna, eller de är nästan lika jävliga som dem och mycket mer irriterande. Uriel någon? Den som fått störst plats är Winchester-brödernas nya side-kick Castiel, trenchcoatbärande ängel med stenansikte, som blivit en ny tjejfavorit. Har hittills inte hört talas om någon Supernaturaltittare (tjej) som inte tycker om Castiel. Själv så gillar jag honom för att han är minst irriterande av alla änglar i serien och sakta, men säkert, lär sig mer om människorna. Och för att han är snygg.
På TV så är inte änglarna så välrepresenterade - än så länge. Hittills så vet jag bara om Supernatural, där änglarna dyker upp som motbalans till demonerna, eller de är nästan lika jävliga som dem och mycket mer irriterande. Uriel någon? Den som fått störst plats är Winchester-brödernas nya side-kick Castiel, trenchcoatbärande ängel med stenansikte, som blivit en ny tjejfavorit. Har hittills inte hört talas om någon Supernaturaltittare (tjej) som inte tycker om Castiel. Själv så gillar jag honom för att han är minst irriterande av alla änglar i serien och sakta, men säkert, lär sig mer om människorna. Och för att han är snygg.
söndag 3 oktober 2010
The Picture of Dorian Gray av Oscar Wilde
Jag har fått för mig att Oscar Wilde är fantastisk, utan att ha läst något av honom, och jag har fått för mig att ”The Picture of Dorian Gray” är ett mästerverk i stil med ”Jane Eyre”. Nu så skulle jag inte vilja säga att den nådde riktigt dit upp, men mina tankar om Oscar Wilde verkade stämma. Romanen var inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Jag hade inte särskilt stor koll på handlingen innan jag började läsa, bara små detaljer som att Dorians mystiska porträtt och att Sybil Vane figurerade i historian. Jag hade gjort mig en bild av en mer spökhistorieliknande handling med olycklig kärlek och väntade mig inte att Sybil Vane bara fick vara med på några få sidor, då jag trodde att hon var bokens leading lady. Jag trodde även att boken följde Dorian och honom endast och blev därför förvånad när de första kapitlen mest beskrev Henry Wottons tankar. (Samma förvåning som drabbade mig när jag insåg att "The Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde" inte berättades ur Dr Jekylls perspektiv).
Handlingen går aldrig snabbt framåt i romaner från den här tiden. Jag har aldrig läst en roman från 1700-1800-talet (undantag: ”Candide”) där inte långa diskussioner om rätt&vett är infogade mellan varje kapitel. Där varje samtal mellan två vänner alltid handlar om deras olika syn på saker och ting. Ta bara ”Pride and Prejudice” där Mr Darcy och Elizabeth ägnar större delen av deras tid i varandras sällskap med att debattera vem som har rätt syn på livet. Eller ta Mr Rochester och Jane Eyre. Hur stor del av deras samtal handlar inte om synen på livet, på kvinnan, på teologi eller på moral?
Och jag älskar det. Försökte en gång förklara denna förkärlek till 1800-talets London (alt. engelska lantbygden) med att själva atmosfären och allt runt omkring den, det viktorianska samhället där allt från bara bordsben till att ställa böcker av manliga och kvinnliga författare bredvid varandra i bokhyllan var en synd, är ganska mysigt. Det är hemtrevligt och moralpredikningarna hör dit. Det är lite grått, dimmigt och tråkigt, men ändå alldeles underbart.
I ett tidigare inlägg så skrev jag om de homoerotiska tonerna jag tyckte mig urskilja. Det faktum att Sir Henry Wotton och Dorian Gray verkar trivas mer i varandras sällskap och fascineras mer av varandra än av några kvinnor (unge Dorian och Sybil Vane exkluderat). Jag tror att det faktum att jag uppsnappar dessa vibrationer beror på två saker: Att jag vet att Oscar Wilde var homosexuell (och fick lida för det) och hur vänskapen mellan Basil, Dorian och Sir Henry skildras. Jag har aldrig förut läst vänskap mellan två män, bromance, beskrivas på detta sätt. Hur Basil avgudar Dorian för hans oskuldhet och skönhet, hur Sir Henry är oerhört intresserad av Dorian och hur han utvecklas och hur Dorians odelade beundran för Sir Henry och hans teorier.
Enligt mig så visas oftast manlig vänskap från den här tiden väldigt platoniskt, en vän är någon man går på klubben med, som man diskuterar konst och teater med och som man jagar med. Ses någonsin några känslor vara inblandade i textstyckena om denna manliga bekantskap? Oftast inte, så när beundran och ett skärskådande intresse adderas in i bilden så känns det ovanligt känslofyllt.
Wilde är en mästare på att skriva intressanta meningar och jag förstår varför hans sida på Wikiquote är överfull. I var och varannan av de moraliska diskussionerna så finns det med väldigt citatvänliga meningar. En av mina favoriter är "If they know nothing of victory, they are at least spared the knowledge of defeat."
Språk: 5
Handling: 3
Spänning: 3
Karaktärer: 4
Klassikerhet: 4
Summa: 3,8
(Sista kategorin är ett tillägg då klassiker inte kan bedömas på samma sätt som dagens böcker då de, som jag tidigare har sagt, är uppbyggda på ett helt annat sätt. Kategorin speglar hur mycket jag tycker att den är värd att ses som en klassiker.)
fredag 1 oktober 2010
Ingen går säker...
Nu så har till och med Adlibris börjat spoila slutet på böcker. Idag så satt jag och klickade mig runt på hemsidan och kom till slut fram till "Tjuvarnas stad" av David Benioff. Min vana trogen så läste jag igenom beskrivningen för att se om det var en bok som passade mig. Märk min förvåning när de inte slutar vid en kort presentation av handlingen och huvudpersonerna i grova drag. Nej, de fortsätter och beskrivningen slutar med en kortfattad summering av bokens slut.
Se själva om ni vågar. Här. Dock så rekommenderar jag ingen att göra det - för att inte veta slutet brukar ju vara ganska viktigt när det kommer till spänningsmomentet i läsningen.
Har mailat Adlibris Kundservice och hoppas att de uppskattar min hjälpsamhet. Ett presentkort är väl ett lagomt tack för hjälpen? ;)
(Roligt fakta: Jag har haft 22 besök från Iran på bloggen under dagen, men endast 20 från Sverige.)
Se själva om ni vågar. Här. Dock så rekommenderar jag ingen att göra det - för att inte veta slutet brukar ju vara ganska viktigt när det kommer till spänningsmomentet i läsningen.
Har mailat Adlibris Kundservice och hoppas att de uppskattar min hjälpsamhet. Ett presentkort är väl ett lagomt tack för hjälpen? ;)
(Roligt fakta: Jag har haft 22 besök från Iran på bloggen under dagen, men endast 20 från Sverige.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)