Utvärdering av 2010 och fjärde kvartalet

Det här är året där jag nästan har skämts till döds över min läsapati, men som även är upphämtningen från mitt lägsta någonsin (0 utlästa böcker under fjärde kvartalet 2009 och endast 1 påbörjad bok). Det här är även året då jag verkligen har förstått hur svårt det är för mig att läsa när jag är stressad eller bara har något hel annat att göra.

Oktober:
"The Picture of Dorian Gray" av Oscar Wilde
"Hush, Hush" av Becca Fitzpatrick
"The Magicians" av Lev Grossman

November:
"The Hunger Games" av Suzanne Collins

December:
"Mordet på Orientexpressen" av Agatha Christie
"Wolf Hall" av Hilary Mantel
"Rebel Angels" av Libba Bray

Antal böcker: 7 st*
- på engelska: 6 st
- på svenska: 1 st
- av kvinnliga författare: 5 st
- av manliga författare: 2 s

Bäst: "Hunger Games" och "Wolf Hall".
Sämst: "Rebel Angels".

Medelbetyg på alla böcker under kvartal: 4,1


* Jag har faktiskt en bra ursäkt för att jag har läst så otroligt få böcker. Till att börja med så jobbade jag som en galning under slutet av oktober och början av november och sedan så har jag varit upptagen nästan varenda helg sedan första helgen i oktober. Jobb, jobb, högskoleprovet + födelsedag, jobb, Skellefteå, ledig, Umeå, jobb, London, ledig, jobb och så denna helg, så har min höst sett ut. Samt att listan inte visar att jag nästan har läst ut "Jag dödar" av Giorgio Falletti, "Stolthet och fördom och zombier" av Jane Austen och Seth Grahame-Smith och "Catching Fire" av Suzanne Collins. De kommer i början av januari.

Om man sedan ska utvärdera år 2010 på samma sätt, men endast räkna med de sex sista månaderna samt lägga till en kategori, så ser det ut så här:

Lästa böcker juni-september
Lästa böcker oktober-december (alltså detta inlägg)

Antal böcker: 22 st
- på engelska: 10 st
- på svenska: 12 st
- av kvinnliga författare: 15 st
- av manliga författare: 7 st

Topp5 utan innebördesordning:
"To Kill a Mockingbird"
"American Wife"
"Wolf Hall"
"The Hunger Games"
"Dödgrävarens dotter"

Medelbetyg 2010: 4,007.

TV-serier sedda 2010 (re-runs gills ej):
How I Met Your Mother säsong 5
Scrubs säsong 6
Scrubs säsong 7
Dexter säsong 1
Dexter säsong 2
True Blood säsong 2
Scrubs säsong 8

Insikt: Jag gillar verkligen syskonrelationer! Det kan ju inte vara en slump att jag älskar dynamiken mellan både Dexter&Debbie, Sookie&Jason och Sam&Dean till den grad att jag tycker att alla någorlunda känsliga scener dem emellan är rent av fantastiska?

Inför 2011 så är mitt enda bokrelaterade nyårslöfte att försöka hitta mer tid att läsa istället för att göra onödiga saker. Alltså: istället för meningslöst tjafs = tio minuters lästid. Detta förstärks med ett löfte om att hitta lästid minst en kvart varje dag.

Och för att riktigt visa att jag kan hålla det där så ska jag härmed gå och se klart femte säsongen av Supernatural istället för att läsa, på mitt vanliga typiska sätt.

Bokbabbels söndagsenkät supreme, del I

Jag är lite efter i enkätvärlden, men här är mitt svar på Bokbabbels söndagsenkät.

1. Favoritbok i barndomen?
En av mina absoluta favoritböcker som barn var "Tillbaka till Pompeji" (och helt plötsligt så slår det mig hur otroligt konstigt Pompeji låter...) av Kim M Kimselius. Jag fick boken som ingångspremie när jag gick med i Läslusen. Det är första delen i en serie som i dagarna är uppe i 8-9 böcker, men jag fick aldrig möjlighet att fortsätta på serien då andra delen, "Jag är ingen häxa", var slutsåld, i alla fall enligt Läslusen.

2. Vad läser du just nu?
"Catching Fire" av Suzanne Collins som primärläsning och sedan "Stolthet och fördom och zombies" av Jane Austen & Seth Grahame-Smith som kvällsläsning (jag kan inte läsa Catching Fire innan sängdags, för då slutar jag aldrig) och "Jag dödar" av Giorgio Falletti som jobbläsning.

3. Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?
Inga. Det var länge sedan jag var på biblioteket.

4. Dålig bokvana?
Att köpa alldeles för många böcker, trots att jag varken har plats för dem eller tid att läsa dem. (Enligt mina beräkningar har jag ca 100 olästa böcker i hemmet för tillfället).

5. Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?
Ingenting.

6. Har du en läsplatta?
Nej, och tänker inte köpa en. Pappersböcker är så mycket bättre, om än mindre miljövänligt.

7. Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?
Jag föredrar egentligen att läsa endast en bok åt gången, men det blir oftast att jag läser flera böcker på en gång. Det beror oftast på att jag inte tycker att boken jag håller på med passar i ett annat tillfälle och att jag då börjar på en ny.

8. Har dina läsvanor ändrats sedan du började blogga?
Jag tror att det enda som har ändrats är att jag inte läser flera böcker av samma författare efter varandra. Förut så läste jag ofta en serie på 4-5 böcker i rad, men nu blandar jag lite bättre. Dock så tror jag att det kan bero på mycket annat än bloggandet, till exempel att jag upptäckte fler genrer och att jag började läsa mer "vuxenböcker".
Jag började ju blogga i årkurs 9 och innan det så läste jag mest fantasyserier och då jag läste jag från bok ett till sista utkomna boken i serien.

9. Sämsta boken du läst i år?
Någon av "Sagan om Isfolket"-böckerna, men de är dåliga på ett bra sätt. Charmen med dem sitter ju i att de är så fruktansvärt dåliga ibland.

10. Bästa boken du läst i år?
Svårt. Det blir oavgjort mellan "Wolf Hall" av Hilary Mantel och "To Kill a Mockingbird" av Harper Lee... och sedan har jag ju hunnit med "American Wife" också.

11. Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?
Inte särskilt ofta. Dock så tycker jag mig ha en ganska bred bekvämlighetszon.

12. Vilken är din läsebekvämlighetszon?
Först och främst Young Adult, gärna med övernaturliga inslag (eller helst med övernaturliga inslag). Sedan så har vi historiska romaner, 1800-tals klassiker, fantasy, deckare, "vanliga" romaner såvida de inte är skrivna av okända europeiska/asiatiska/afrikanska författare alternativt svenska författare (läser oerhört lite svensk litteratur). Sedan har jag lite fobi för franska författare, så vida de inte är hypade. Jag tror att det kommer från min bild av mig själv som väldigt fulkultur och franska författare som finkultur.

13. Kan du läsa på bussen?
Nej. Jag kan knappt titta ner när jag åker bil/buss.

14. Vilken är din favoritplats att läsa på?
Min säng.

15. Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?
Jag lånar ut böcker, men försöker att undvika det. Jag erbjuder mig aldrig att låna ut en bok, men säger inte nej om någon frågar. Inga hundöron, inga brutna ryggar och jag vill helst ha tillbaka den så oskadd som möjligt.

16. Viker du hundöron i dina böcker?
Jo.. i vissa. Jag viker hundöron i "Stolthet och fördom och zombier", men jag vet inte om det beror på att framsidan är skadad sedan jag fick boken och att jag därför är mer orädd om den eller om det beror på att jag inte tycker att innehållet är så bra.

17. Skriver du någonsin i bokens marginaler?
Aldrig!

18. I studierelaterade böcker då?
Understrykningar, pilar och utropstecken. Ibland en frågeställning eller fundering.

19. Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?
Engelska.

20. Vad får dig att älska en bok?
Jag har en gång fått kommentaren att jag gör allt med hjärtat och jag kan nog hålla med om det, för för mig så har de böckerna jag tycker bäst om en essens som gör att jag känner för dem. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men om jag känner när jag läser, då blir det som bäst. På samma sätt som jag lever mig in i tv-serier och tycker bäst om dem där jag får gråta och bli sentimental. (hostSupernaturalhost)

21. Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?
Jag gillar egentligen inte att rekommendera böcker till personer jag inte känner, men om jag rekommenderar så är det om jag har uppskattat boken och tror att personen också kommer att uppskatta den. Jag rekommenderar mycket av det jag läser inom YA-världen till min lillasyster. Jag har till och med varit så snäll att jag har skrivit ihop en tipslista och gett henne tillåtelse att låna böckerna jag lämnar efter mig, bara hon sätter tillbaka dem igen.

22. Favoritgenre?
Böcker med övernaturliga inslag.

23. Genre du sällan läser (men önskar att du gjorde oftare)?
Jag skulle vilja kunna läsa poesi, men det passar inte mitt sätt att läsa, så det blir aldrig av.

24. Favoritbiografi?
Jag läser nästan aldrig biografier, bara fiktiva "biografier", så som "American Wife" och "Blonde" (som jag inte har läst). Däremot så älskar jag ju Eric Ives autobiografi "The Life and Death of Anne Boleyn: The Most Happy".

25. Har du någonsin läst en självhjälpsbok?
Nej och har inga planer på att göra det. Om jag skulle göra det så skulle det endast vara en självhjälpsbok, nämligen "What Would Buffy Do? The Vampire Slayer as Spiritual Guide" av Jana Riess.

God jul!

God jul till er alla och jag hoppas att ni får en riktigt trevlig julhelg.

Jag har haft en riktigt tidig start idag och har redan öppnat alla julklappar här hemma, då jag börjar jobba kl 14 i eftermiddag och kommer att missa det mesta firandet. Har fått en massa trevliga och användbara saker, bland annat en dammsugare av mina föräldrar.

Julläsning i år blir "Catching Fire", som kom med posten igår.

Från oss alla, till er alla: en riktigt god läsjul.

Faran med julklappsinköp

Tog en kort tur in i samhällets bokhandel för att köpa en GI-kokbok till mamma och kom ut med fem extra, impulsköpta böcker. Jag fick ett presentkort på 300 kr när jag tog studenten och då jag nästan aldrig är in i just denna bokhandel (på grund av Internetshopping och deras minimala utbud av engelska böcker) så har det hamstrats ovanligt länge.

Är numera stolt ägare till "Kryptan" av Kate Mosse, "Dagen efter" av Lionel Shriver, "Flickan med glasfötter" av Ali Shaw, "Nattfjäril" av Jessica Kolterjahn samt "Eldfödd" av Stephen King. Stod även länge med Jonathan Littells "De välvilliga" i handen, innan jag insåg att ett sånt tjockt pocket är väldigt svårläst och nog inte kommer att få plats i min redan överfulla studentbokhylla.

Så summering av dagen: en bok åt mamma, fem till mig.

Rebel Angels av Libba Bray

Trots min frustration med "Rebel Angels" igårkväll så hade jag lugnat ner mig tillräckligt mycket under natten för att kunna läsa de sista kapitlena vid frukostbordet.

Då jag är riktigt lat och inte orkar skriva vad boken handlar om så klipper jag bara in den svenska baksidetexten:

Julen närmar sig och Gemma Doyle ser fram emot att få komma bort från Spence internatskola och spendera lovet i London tillsammans med sina vänner. Societetslivet lockar med glittrande baler, fjärran från flickskolans stränga regler och mörka salar. Mitt bland huvudstadens virvlande förströelser blir Gemmas syner allt starkare. Synerna som hon har sett som har visat vägen in i en ny dimension. Hon ser tre vitklädda unga kvinnor Något hemskt har hänt dem - något som bara går att finna svaret på i den andra dimensionen

Libba Brays trilogi om Gemma Doyle har på pappret alla förutsättningar att bli en storfavorit i min bokhylla: det viktorianska London, internetskolor, korsetter och klänningar, magi och en lättälskad hjältinna. Böckernas framsidor är ögongodis för mig och det smärtar mig att erkänna att jag faktiskt inte är så förtjus i böckernas innehåll som jag skulle vilja vara.

Jag gillar Gemma. Hon är smart, självständig och stark, men samtidigt alltför svag och lättstyrd när det gäller hennes vänner. En anledning till att jag har svårt för böckerna är Gemmas vänner. Varför inser hon inte själv att hon låter dem styra och ställa med henne, speciellt Felicity? Jag tål inte Felicity; bortskämd, barnslig och manipulerande, men hon är ändå bättre än Pippa. "Rebel Angels" var mycket bättre än "A Great and Terrible Beauty" just för att Pippa får mindre plats.

När jag läste "A Great and Terrible Beauty" för två år sedan så gillade jag inte alls vad jag läste. Eller: jag gillade språket och vissa delar av historien, men romanen grep inte tag i mig och jag tyckte att den oftast fokuserade på fel saker. Jag hade önskat att det var mer av livet på Spence och mindre av tjejernas äventyr i the Realms. För det är just där boken faller - när tjejerna besöker det magiska landet. Jag får inte något grepp om vilka regler som gäller i the Realms och upplever det magiska som väldigt... corny och inte alls fantastiskt.

Då är det sociala livet och alla regler mycket bättre. Den del jag gillade bäst i "Rebel Angels" var delarna som Gemma spenderar med sin familj; sin farmor, sin opiumberoende far och sin storebror, och interaktionen mellan Gemma och Kartik, vilken jag tycker är intressant, både i klassynvinkel, kolonialismsynvinkel och för att de har mycket mer kemi än Gemma och Simon Middleton någonsin kommer att få.

Handling: 3

Karaktärer: 2

Språk: 4

Engagemang: 3
Spänning: 3
Summa: 3

Nu så behöver jag nog si sådär 1-2 år innan jag är redo att läsa den sista boken i trilogin; "The Sweet Far Thing".

Rebel Angels

Nu ger jag upp!
Jag har verkligen försökt att ge "Rebel Angels" en chans och den har faktiskt inte varit så tokig, men jag kan bara inte ta mer just nu. Gemma är ju så förbannat korkad att jag håller på att få spader. Jag har för tillfället ett av de där frustrerande irritationsutbrotten som jag då och då får när fiktiva personer gör otroligt dumma saker (sist var det på Dean Winchester - läs mer i "Abandon All Hope"-inlägget).

Är det meningen att läsarna vid det här kapitlet ska sätta sig upp och ropa "neeeeej!" med riktigt inlevelse och önska att man kunde skaka om hjältinnan? Eller har jag bara lyckats lista ut en plotpoint alldeles för tidigt - det kanske är något som ska komma som en chock om sådär 20-30 sidor?
Jag avskyr i alla fall det.

Jag har inte så långt kvar av boken och det är en snabbläst bok, så jag borde klara av att läsa ut den ikväll - om jag bara kunde lugna ner mig. Men varenda gång jag slår upp boken så dränks jag av den där irritationsvågen. Så Gemma får vänta tills jag har lugnat ner mig... Kanske på tisdag.

Nu ska jag hitta en ny bok att läsa.

Bokhyllesorteringstrubbel 2.0

Det är typiskt. Några dagar efter att jag har gått igenom min bokhylla och sorterat ut alla de böcker som inte ska få följa med mig till Umeå, då får jag plötsligt för mig att jag vill sortera om mina hyllor igen. Idag när jag stod och granskade mina hyllor så fick jag lust att göra en kategoriuppdelning med historiska böcker på ett ställe, deckare på ett annat, klassikerna på ett tredje och YA-romanerna på en egen hylla. Sedan så får jag klämma in fantasyn och de "vanliga" böckerna någonstans.
Dock så går det inte i nuläget, för jag orkar göra om min "lämna - ta med"-sortering. Kanske att jag får göra en kategorisortering light när jag flyttar in i Umeå och ska få någon ordning på de bokhögar som för tillfället bara står staplade helt slumpmässigt i min bokhylla (jag upptäckte att det fanns för lite utrymme, trots att jag riktigt gått fram hårt med yxan).

Idag så fick jag även min vinst, "Mycket mer än så" av Sarah Dressen och det var verkligen mycket mer än så, för i paket fanns även Johanna Lindbäcks "Saker som aldrig händer". Tack så mycket Bokhora/Rabén&Sjögren.

Spoiler för Abandon All Hope

Det här inlägget kommer att vara en enda stor spoiler för avsnittet "Abandon All Hope" (S05E10) och jag skulle riktigt rekommendera de som inte har sett serien/säsongen/avsnittet att inte läsa. Som vanligt så gör jag texten ljusare för att minska risken för ofrivillig spoilning.

Jag har upp till detta avsnittet inte gråtit en enda tår till femte säsongen av Supernatural, vilket är konstigt då jag i vanliga fall bölar som ett litet barn. Just kärlek och familjeband brukar få mig att göra det, men i och med Winchesterbrödernas pågående trust issues så har det inte blivit någon sådan situation. Inte förrän nu.

Det är ju typiskt att jag ska börja gilla Jo just när hon inte längre kommer att vara med i serien. I andra säsongen så störde jag mig mest på henne (kan även bero på att jag avskyr Meg Manning i Veronica Mars) och det var först i andra avsnittet av denna säsong som jag började att uppskatta henne. Ellen har jag däremot tyckt om från början och jag har stört mig på det ologiska hoppet och Ellens frånvaro. Jag menar: om man har varit med och råkats öppna porten till Helvetet, borde man inte hålla lite bättre kontakt då?

I alla fall; jag grät floder till "Abandon All Hope", allt på grund av Jo och Ellen. De har ju bara varandra och har bara haft varandra under en lång lång tid och sedan att något sånt här händer. Jag utnämner här med detta till den sorgligaste döden i programmets historia. Eller Sams död var rätt så sorglig den också, men en topp3-placering är den värd.

Sedan: Hur dum är inte Dean och Sam?! Klart att inte Colten fungerar på Lucifer? Som jag förstår det så är Rubys kniv och Colten ungefär samma sak, har samma magi och vi vet ju redan att kniven inte fungerar på änglar. Dean högg ju Castiel med den första gången de träffades och han blev inte ens skadad, så varför skulle då Lucifer, så mycket mäktigare än Castiel, bli dödad av Colten? Jag kan erkänna att jag var tvungen att pausa bilden och skälla ut Dean för hur dum han är när han hade skjutit Lucifer. Jag håller med Crowley: de är morons.

Slut på spoiler och ventilering, nu ska jag se nästa avsnitt.

Jädra posten!

Om man följer mitt pakets väg genom Postsverige så ser man att paketet för tillfället är under bevakning på grund av att det har blivit "felsorterat/feldistribuerat". Bör jag oroa mig?

Vad betyder det där? Att posten har sorterat paketet fel så att det är på väg söderut istället för norrut? Att Adlibris på något sätt har upptäckt i efterhand att de har sorterat fel paketet och sänt bud till posten att skicka tillbaka det? Allt jag vet är att sedan paketet lämnade postterminalen klockan 04:30 imorse så har något gått fel.

Jag gissar att mina chanser att paketet kommer fram imorgon är väldigt väldigt små.

Wolf Hall av Hilary Mantel

Idag klockan 18:56 så läste jag ut ”Wolf Hall” och jag måste säga att trots att jag är glad att jag övervunnit denna jätte till bok så är jag ändå ledsen över att behöva lämna mina vänner, för det är vad de har blivit under dessa två månader: vänner. Jag skulle kunna skriva en uppsats om den här boken, men jag ska försöka hålla det någorlunda kortfattat och inte bli alltför nördig.

”Wolf Hall” berättar Thomas Cromwells livshistoria, från att han lämnade hemmet och sin våldsamma far som pojke och begav sig ut i världen, genom hans tjänst hos Kardinal Wolsey och till hans karriär vid hovet, som rådgivare åt kung Henry VIII och Anne Boleyn.

Det är den perfekta historiska romanen i mina ögon, där rätt fiktiva ingredienser har adderats och av rätt anledning; för att ge personerna ett annat djup och göra dem mer mänskliga. Jag älskar livet i Austin Friars, Cromwells hushåll, och den rättvisa familjefar som jag fått lära känna – och trots att jag vet att det mesta av detta hushåll är fiktivt så känns det mest äkta.

Jag kan inte säga att jag gillar alla val som Mantel har gjort, men jag förstår varför hon har gjort dem. Jag förstår varför hon valt att ta in Jane Seymour tidigare i romanen, trots att Jane uppvaktade Katarina av Aragonien fram till hösten 1532 och alltså var frånvarande under de 400 första sidorna i boken. Mantel sätter upp spelplanen för uppföljaren, ”The Mirror and the Light” i vilken Jane Seymour spelar en vital roll. Därav hennes interaktioner med Cromwell, de i cirkeln runt Anne och Anne själv (som enligt vad jag har läst började behandla Jane illa först när Henry fick upp ögonen för henne).

Mary Boleyn är en annan karaktär som jag tycker att Mantel behandlar och utvecklar respektfullt. Jag ser vissa skiljaktigheter från vad som finns dokumenterat om verklighetens Mary och hennes liv, men tycker att Mantel visat oss en i högsta grad levande människa, inte bara en plattityd. (Mary får oftast spela rollen som den korkade, promiskuösa kvinnan eller – i Philippa Gregorys fall – ängeln på sin syster, djävulens, sida).

Jag måste även ge Mantel en eloge för att hon lät Anne Boleyn behålla lite värdighet och mänsklighet. Det uttrycks mycket skarpa meningar om Anne, men det hade jag ju väntat mig. Hon var ju inte direkt den populäraste personen under dessa tider, men jag tycker att det är synd att vissa, i mina ögon, orättvisa fel har kommit med. Jag kan tycka att det finns ett budskap under texten att hennes vänner egentligen bara gillade henne på grund av att hon manipulerade dem och att hon var hemsk mot alla, samma bild som ges i ”Den andra systern Boleyn”. Det förstärks av mitt intryck av att Mary Boleyn och Jane Seymour förmjukas och används för att skapa en skarp kontrast: mellan den änglalika Jane och den hetlevrade, fysiskt våldsamma Anne.

Trots detta så tyckte jag att Hilary Mantel gjorde ett fantastiskt jobb och verkligen är värd både Man Bookerpriset och Walter Scottpriset för historiska romaner. Språket var fantastiskt och man sögs fast i historien som ett fästingbett. Jag hade inget större problem med att hålla isär personerna, då jag redan är bekant med de flesta av dem, men det fina personregistret i början av boken är verkligen behändigt utformat. Hur upplevde ni andra det?

Jag skulle nog säga att ”Wolf Hall” är en bok som bör läsas under en längre tid, med kortare sittningar. Jag kunde med lätthet låta boken ligga 2-3 dagar innan jag fortsatte och det var lika underbart då som när jag lagt undan den. Däremot så upplevde jag att i slutet att när jag läste längre stycken, 50-80 sidor åt gången, så blev det lite för mycket, lite för mastigt: Jag blev lite för mätt och kunde inte riktigt smälta allting på ett behagligt sätt. Så en dos på 20-30 sidor åt gången är för mig en lagom portion.

Jag ser fram emot ”The Mirror and the Light” och hoppas att den kommer ut under 2012 (att hoppas på 2011 är nog att hoppas alldeles för mycket). Jag väntar med glädje på att få se hur Annes och Cromwells kamp till döden kommer att porträtteras, att få uppleva the Pilgrimage of Grace, Jane Seymours död och Cromwells fall från maktens höjder med Mantels ord. Jag tror att det kommer att bli en utmärkt bok!

Med bara några veckor kvar till årets slut så slutför jag härmed Ord och inga visors tegelstenutmaning. Jag sa att jag skulle läsa "The Passage", men har numera ändrat mig och låter "Wolf Hall", denna tegelstenarnas konung (inte i omfång, utan i innehåll) ta dess plats.

Och så vill jag tacka min hemliga bokvän, den numera inte så hemliga Karro på Sida efter sida, än en gång för presenten!

Språk: 5

Karaktärer: 5
Historia: 5
Engagemang: 5
Summa: 5

(PS! För att vara tjejen som har ett Anne Boleyn-citat i headern ("Ainsi sera, groigne qui groinge", - snabbt översatt "let them grumble, it will happen" - som hon tog som motto och lät brodera in i sitt livré, en pik till alla som inte gillade hennes framfart) så tycker jag att jag ändå lyckades hålla mig ganska distanserad i den här recensionen. Jag är själv medveten om att jag är sjukligt insnöad på mistress Boleyn)

Dean, Sam... och Horatio.

De flesta som känner mig privat känner till mitt hat för CSI Miami, eller rättare sagt: mitt hat för Horatio i CSI Miami. Direkt han dyker upp på tv-skärmen så börjar det klia i fingrarna och värre blir det av alla hans dåliga one-liners, hans evinnerliga avplockande och påsättande av solglasögon och alla "coola" saker han ska göra i slowmotion.
Då känns det skönt att veta att jag inte är den enda som stör sig på detta. Tyvärr så hittade jag inget klipp som gick att "bädda in", men gå in här så får ni se Winchesterbrödernas Horatioparodi.

(Lite recap: Avsnittet heter "Changing Channels" (S05E08) och i det så hamnar Dean och Sam i TV-land när Trickter är tillbaka och spelar dem ett spratt.)

Om vikten att kolla upp behandlingstiden

Jag längtar efter mitt bokpaket, men upptäckte precis att en av böckerna i min beställning har 7-12 dagars behandlingstid, vilket innebär att om jag har otur så kommer inte mitt paket fram förrän efter jul. Jag håller tummarna att det ska klara av att komma innan, särskilt då jag hade planerat att läsa en av böckerna på julafton när jag jobbar (14-21, sämsta möjliga passet).

Nästa gång så gör jag två skilda beställningar så att segboken inte håller tillbaka de andra 2-5 dagarsböckerna.

The best parts are when they cry!

Jag är riktigt förkyld och har nästan tappat rösten så jag gick hem tidigare från jobbet idag - då man inte gör ett särskilt bra jobb som telefonist röstlös - och jag hade tänkt tillbringa eftermiddagen med Cromwell & Anne, men det blev ändrade planer. Jag hittade nämligen Sam&Dean i postlådan, så nu så ska jag slå mig ner och njuta av 22 Supernatural-avsnitt fullt av (förhoppningsvis) gråtande Winchesterbröder och den gudomliga Jensen Ackles.
För att citera det galna fanet från The Monster at the End of this Book: "The best parts are when they cry!".


Update: Jag har faktiskt börjat störa mig något fruktansvärt på Sam. Helt plötsligt så har Castiel tagit över hans plats på Deans sida i mitt huvud... och varför kan inte Buffy/My-imaginary-Winchester-syrra lämna mig i fred när jag ser på Supernatural!

Jag började tänka på hur det skulle vara om bröderna hade en kickass-syster sist jag såg första och andra säsongen (och på något konstigt sätt så ser hon ut som en mörkhårig Buffy) och hon har inte försvunnit från mitt huvud. Då och då så kommer jag på mig själv med att tänka "ha, här skulle de behöva en till Winchester" och vips så ser jag framför mig hur Brunett-Buffy karatesparkar ner folk... Det är nog dags att jag börjar skriva dåliga fanfictions...

Flyttpackning fas 1

Idag så har jag stått inför en av de svåraste uppgifterna - någonsin. Jag har sorterat om mina bokhyllor i två kategorier: böcker jag ska ta med mig när jag flyttar och böcker jag ska lämna hemma. Efter mycket om och men så fick jag ta det svåra beslutet att endast ta med mig olästa böcker som det finns en chans att jag kommer att vilja läsa under våren (samt hela Harry Potter-serien, den kan bara inte lämnas hemma). Detta har lett till att flera av mina favoritböcker har fått stanna hemma, då jag tyvärr inser att chansen att jag skulle läsa om dem inom en snar framtid är väldigt liten. Det kommer ändå kännas svårt att lämna guldkorn så som "American Wife" hemma i mitt flickrum.

Jag har även bestämt mig för att bara ta med mig första boken i serier som bör läsas i kronologisk ordning. Vilket betyder att det bara blir en Reichs-deckare och en George-deckare som får följa med, trots att jag äger flera olästa böcker av både Elizabeth George och Kathy Reichs.

Om någon dag så tänker jag gå över till tv-serierna. Jag funderar på att lämna Sex and the City, Ally McBeal och Gilmore Girls hemma, mest för att det är serier som min lillasyster också ser på. Buffy, Veronica och Winchesterpojkarna har redan en plats bokad i flyttkartongen, men jag är mer osäker på Angel och Dexter. Jag lär inte se om Dexter på ett tag då jag precis har sett de tre första säsongerna. True Blood lär också få stanna hemma, men jag tror att Bones får följa med.

Vad jag skulle behöva är en stor lägenhet med mycket väggutrymme med plats för bokhyllor, men då min lägenhet är 25 kvm så måste man göra vissa prioriteringar. Jag får hämta alla älsklingar när jag flyttar till något större.

Rory Gilmores boklista

Från Ord och inga visor, som hittat den via Snowflakes in rain.

Det kändes som ett tecken när denna lista plötsligt poppade upp i bloggvärlden ungefär samtidigt som min reunion med Gilmore-tjejerna. Jag har alltid varit väldigt avundsjuk på Rory för att hon verkar finna tid att läsa - trots den helt sjuka arbetsbördan hon har från skolan. Jag blir även grön av avund när jag tänker på all den populärkulturella information som den flickan besitter - vid så ung ålder! Lorelai och Rory kan ju inte ha gjort mycket annat än plöjt film och tv när hon var ett barn, för finns det någon film som hon inte har sett och kan referera till?

I alla fall, åter till boklistan: Fetstilta böcker är de jag har läst, kursiva är de jag äger men inte har hunnit läsa än.

The Five People You Meet in Heaven by Mitch Albom (jag tror att jag har läst den på högstadiet... eller så såg jag filmen. Kommer ej ihåg vilket, kan inte varit en sådan bra bok i sådana fall)

The Kitchen Boy by Robert Alexander

Brick Lane by Monica Ali

Oryx and Crake by Margaret Atwood
Oracle night by Paul Auster
The amazing adventures of Kavalier and Clay by Michael Chabon
The Meaning of Consuelo by Judith Ortiz Cofer
Fat Land : How Americans Became the Fattest People in the World by Greg Critser
The Red Tent by Anita Diamant
The Bielski Brothers by Peter Duff
Ella Minnow Pea by Mark Dunn
Middlesex by Jeffrey Eugenides
Bee Season by Myla Goldberg
Autobiography of a Face by Lucy Grealy
My Life in Orange by Tim Guest
The Curious Incident of the Dog in the Night-Time by Mark Haddon
Sacred Time by Ursula Hegi
Seabiscuit: An American Legend by Laura Hillenbrand
Rescuing Patty Hearst by Virginia Holman
The Polysyllabic Spree by Nick Hornby
Songbook by Nick Hornby
The Kite Runner by Khaled Hosseini
A Quiet Storm by Rachel Howzel
How the Light Gets In by M. J. Hyland
Nervous System by Jan Lars Jensen
The Secret Life of Bees by Sue Monk Kidd
The Nanny Diaries by Emma McLaughlin and Nicola Kraus
Extravagance by Gary Krist
The Namesake by Jhumpa Lahiri
The Devil in the White City by Erik Larson
The Song of Names by Norman Lebrecht
The Fortress of Solitude by Jonathan Lethem
Small Island by Andrea Levy
Wicked: The Life and Times of the Wicked Witch of the West by Gregory Maguire
A Month Of Sundays by Julie Mars
Life of Pi by Yann Martel
Property by Valerie Martin
Quattrocento by James McKean
Reading Lolita in Tehran: A Memoir in Books by Azar Nafisi
The Time Traveler's wife by Audrey Niffenegger
How to Breathe Underwater by Julie Orringer
When the Emperor Was Divine by Julie Otsuka
Bel Canto by Ann Patchett
Truth & Beauty by Ann Patchett
My Sister’s Keeper by Jodi Picoult
Stiff: The Curious Lives of Human Cadavers by Mary Roach
The True and Outstanding Adventures of the Hunt Sisters by Elisabeth Robinson
The God of Small Things by Arundhati Roy
Empire Falls by Richard Russo
The Lovely Bones by Alice Sebold
Holidays on Ice by David Sedaris
Me Talk Pretty One Day by David Sedaris
Unless by Carol Shields
Balzac and the Little Chinese Seamstress by Dai Sijie
The Opposite of Fate by Amy Tan
A Confederacy of Dunces by John Kennedy Toole
The Song Reader by Lisa Tucker
Just a Couple of Days by Tony Vigorito
Old School by Tobias Wolff
The Shadow of the Wind by Carlos Ruiz Zafon
Little Women by Louisa May Alcott
Emma by Jane Austen
Sense and Sensibility by Jane Austen
Cousin Bette by Honore De Balzac
Fahrenheit 451 by Ray Bradbury
Jane Eyre by Charlotte Bronte
The Master and Margarita by Mikhail Bulgakov
Song of the Simple Truth: The Complete Poems of Julia De Burgos by Julia De Burgos
The Awakening by Kate Chopin
Heart of Darkness by Joseph Conrad
David Copperfield by Charles Dickens
Crime and Punishment by Fyodor Dostoevsky
An American Tragedy by Theodore Dreiser
The Count of Monte Cristo by Alexandre Dumas
The Name of the Rose by Umberto Eco
The Sound and The Fury by William Faulkner
Time and Again by Jack Finney
The Great Gatsby by F. Scott Fitzgerald
A Passage to India by E.M. Forster
Anne Frank: The Diary of a Young Girl by Anne Frank
Lord of the Flies by William Golding
The Scarlet Letter by Nathaniel Hawthorne
The Sun Also Rises by Ernest Hemingway
Siddhartha by Hermann Hesse
The Hunchback of Notre Dame by Victor Hugo
Brave New World by Aldous Huxley
The Lottery: And Other Stories by Shirley Jackson
The Metamorphosis by Franz Kafka
The Story of My Life by Helen Keller
On The Road by Jack Kerouac
One Flew Over the Cuckoo’s Nest by Ken Kesey
Flowers for Algernon by Daniel Keyes
A Separate Peace by John Knowles
The Razor’s Edge by W. Somerset Maugham
Death of a Salesman by Arthur Miller
Beloved by Toni Morrison
Speak, Memory by Vladimir Nabokov
1984 by George Orwell
The Portable Dorothy Parker by Dorothy Parker
The Bell Jar by Sylvia Plath
Complete Tales & Poems by Edgar Allan Poe
The Fountainhead by Ayn Rand
The Catcher in the Rye by J.D. Salinger
Sybil by Flora Schreiber
Hamlet by William Shakespeare
Pygmalion by George Bernard Shaw
Frankenstein by Mary Shelley
The Jungle by Upton Sinclair
A Tree Grows in Brooklyn by Betty Smith
Of Mice and Men by John Steinbeck
Dr. Jekyll and Mr. Hyde by Robert Louis Stevenson
Uncle Tom’s Cabin by Harriet Beecher Stowe
Vanity Fair by William Makepeace Thackeray
Anna Karenina by Leo Tolstoy
The adventures of Huckleberry Finn by Mark Twain
Galapagos by Kurt Vonnegut
Ethan Frome by Edith Wharton
Night by Elie Wiesel
The picture of Dorian Gray by Oscar Wilde
The Code of the Woosters by P. G. Wodehouse

17 lästa böcker och 5 stycken som jag äger och har tänkt läsa i framtiden, dessutom nämndes en hel del böcker som jag har tänkt att läsa. Dock så kan inte den här listan vara komplett. Var är "Moby Dick"? Var är "Madame Bovary"? Var är "Försoning" av Ian McEwan som Rory läser under sin första föreläsning på Yale?

Vinster

Såg precis att jag har vunnit en bok i Bokhoras julkalender. Lyckos mig!
Det här är andra gången på en månad som jag har vunnit en bok från Bokhora. För en månad sedan så vann jag ett exemplar av "Konsten att tala med en änkling" av Jonathan Tropper, en bok som jag gav min mamma i födelsedagspresent då jag tror att hon kommer att älska den (ja, jag gav min mamma en present jag inte betalat någonting för, men det är ju tanken som räknas och det skulle ju bara vara dumt om jag köpte samma bok som jag precis vunnit), och nu så har jag vunnit "Mycket mer än så" av Sarah Dressen, en ungdomsboksförfattare som jag har tänkt läsa men inte kommit mig för att köpa, då övernaturliga ungdomsböcker tenderar att skuffa undan de icke-övernaturliga ungdomsböckerna.

Det var bara synd att jag missade dagens utlottning. Jag som har tänkt köpa "Överenskommelser" när den kommer på pocket skulle gärna ha velat vinna den.

Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie

Idag så skulle jag ta ett bad, ett riktigt långbad och bara ligga och läsa och slappna av i badkaret. Det, i mitt huvud, fantastiska badet fick dock en mindre fantastisk början när jag insåg att jag glömt "Wolf Hall" hos min pojkvän, 20 minuters enkel resväg bort, och att jag var tvungen att välja en annan bok att läsa i badet.

Efter många om och men så befann jag mig äntligen i badkaret i sällskap med Agatha Christies klassiska deckare "Mordet på Orientexpressen".

I "Mordet på Orientexpressen" (Murder on the Orient Express, 1934) så befinner sig Hercule Poirot på väg hem från ett fall i Syrien när hans tåg fastnar någonstans bland bergen i Jugoslavien under en snöstorm. När morgonen kommer så upptäcker man att en av passengerarna, den otrevliga amerikanen Mr Ratchett, har mördats under natten och mördaren finns bland de 13 levande passengerarna i Istanbul-Calais-vagnen. Hercule Poirot får ansvaret att hitta mördaren, men det är svårare än det verkar då ingen saknar ett vattentätt alibi och ledtrådarna bara blir mer och mer motsägelsefulla.

Jag och Agatha Christie har ett speciellt förhållande. Jag har aldrig läst en modern deckarförfattare som lägger upp sina mysterium så som Dame Agatha Christie. I dagens deckare så fokuserar så mycket på hierakin inom polisstyrkan (alt. redaktionen), DNA-bevis och tekniska hjälpmedel och hemska mord som ska toppa varandra i hemskhet. I Christies romaner, å andra sidan, så är det hjärnan som är i fokus. Och hur gärna jag än vill hitta mördaren innan Poirot så har jag hittills aldrig lyckats.

Christie är lite som min gamla kemilärare som brukade ställa flervalsfrågor på prov där alla svar kunde vara rätt (eller inget). Man vet aldrig hur det ligger till. Okej, i "Cat Among the Pigeons" (Katt bland duvor) så var jag mördaren på spåren, men jag har riktigt slitit mitt hår i huvudbry över vem som är mördaren i "Tio små negerpojkar" och "The Murder of Roger Ackroyd" (Dolken från Tunis) och samma sak blev det i denna bok.

Varenda gång jag trodde mig ha en misstänkt mördare så hände något som visade sig att min misstänkta omöjligt kunde vara mördaren och under hela tiden så sitter Poirot där och säger att allting är intressant och häpnadsväckande och att de snart är mördaren på spåret, de måste bara tänka lite mer och simsalabim så har han tänkt och kommit på hur allt hänger samman.
"Mordet på Orientexpressen" hade, likt de flesta Agatha Christie-böckerna, ett flertal ledtrådar, villospår och frågor och ett ganska otroligt slut - som ändå blir logiskt när Poirot har presenterat alla fakta. Ibland så kunde jag nästan tycka att det gick lite för snabbt fram, att jag inte hann smälta allting och att det bara blev ett enda stort trassel i huvudet. Dock så kan det bero på att jag läste hela boken under en enda sittning i badkaret (när jag klev upp så var vattnet mer kallt än varmt) och att jag kanske borde ha tagit det lite lugnare själv.

Nu är bara frågan vilken nästa Christiedeckare jag ska ge mig på. Något tips?

Betyggivning utgår denna gång.

Present

Jag har kommit in på läkarprogrammet i Umeå och för att fira det så bestämde jag mig för att ge mig själv en liten present. Presenten innehåller den femte säsongen av Supernatural, "Catching Fire" av Suzanne Collins, "The Crimson Petal and White" av Michel Faber (dock en mycket icke-estetisk utgåva än den jag egentligen ville ha),"Svärdet och spiran" av Ken Follett, "Fallen" av Lauren Kate - ännu en tjej-blir-förälskad-i-fallen-ängel-romance, en box med de tre första böckerna i "Vampire Academy"-serien av Richelle Mead och "Percy Jackson and the Sea of Monsters" av Rick Riordan.

Jag längtar redan.

London calling

Imorgon vid 11.20-tiden så åker jag och min pojkvän till London. Det är tredje gången för mig, men hans jungfrutur. Jag hoppas att han gillar staden lika mycket som mig, och jag tror att det kan finnas en god chans till det, fast av helt andra grunder. Medan jag är mer: "aaah, mysigt gammalt kvarter och där har vi Towern där ...[faktaspya] och här har vi en mysig park med ett perfekt träd att läsa under" så är han nog mer: "aaah, roliga, trevliga engelsmän och mycket folk att titta på!".

Lite roligt fakta:
- Jag åkte till London exakt samma lördag förra året och vi kommer hem på exakt samma tisdag som jag gjorde förra året.
- Om jag hade åkt och tagit en CAE- eller CPE-examen i London som jag egentligen hade planerat (innan jag upptäckte att mina försäkringspengar, som jag hade tänkt betala med, är låsta till och med min tjugoförsta födelsedag) så hade kursen slutat idag och jag skulle mest troligen vara på väg från London snart.
- Jag har bara med mig en bok (!). Jag har lärt mig av mina misstag. Förra gången jag var i London hade jag med mig 3-4 böcker, läste 25 sidor. Den här gången så blir det "Wolf Hall", som inte lär ta slut i första taget.

Åter på tisdagnatt! See ya.

Frustration 1.0

Vet ni vad som är riktigt irriterande? När bokstaven E på ens tangentbord helt plötsligt har bestämt sig för att sluta fungera. Vet ni hur många ord det finns som innehåller E och hur ofta man använder dem? Ofta.

Vet ni om att E ingår i nästan alla min lösenord/inlogg och att jag behöver sitta och hamra på E-tangenten 5-10 gånger innan E:et kommer upp på skärmen (eller ännu hellre: att det kommer två styckn och jag inte märker det och måste göra om det).

Det här inlägget tog en evighet att skriva och innehåller 45 E, bara så att ni vet.

Utseende vs plånboken, rond 2

Jag vill läsa Gormenghast-trilogin eller i alla fall äga den för att någon gång i framtiden kunna ta mig tid att läsa den. Mitt problem? Annat än de 250 böckerna som redan står på min önskelista på Adlibris så återkommer även problemet med utseende vs pris.

Först har vi de här böckerna, som får mina fingrar att klia bara jag ser dem: "Titus Groan", "Gormenghast" och "Titus Alone". Fin, fina omslag, men för dyrt för min plånbok just nu. 104 kr för en bokserie som jag inte ens vet är bra känns lite väl dyrt.
Då är den här 3-in-1-upplagan mycket mer ekonomisk (för att inte tala om riktigt snygg!). 176 kr för tre böcker är  ju inte så farligt, eller?

Egentligen så borde det ju inte vara så svårt, men en liten del av mig längtar efter de snygga omslagen med skog, hästar och fåglar.

Och ja: anledningen till detta är att jag håller på att sätta ihop en julklapp till mig själv för att jag har stått ut med att jobba i snart 8 månader utan ledighet. Julklappen kommer att innehålla femte säsongen av Supernatural, möjligtvis en fantasy/historia-serie samt lite böcker.

HAHA!

Jag och min pojkvän åker till London på lördagmorgon och han kom precis på att han inte äger ett giltigt pass. Bummer...

Av någon konstig anledning så är jag riktigt skadeglad.

Kostymdramagasm

Det finns två saker jag älskar och som oftast kombineras (och ger mig dubbelt lyckorus): fantasy och kostymfilmer. Gissa då min glädje då jag satt på CDON och kollade runt och helt plötsligt fick mina ögon öppnade och insåg hur många fantasy- och/eller historiska drama-tv-serier det finns där ute? Tv-serier som jag inte sett ett enda avsnitt av?

Vi har BBCs Merlin, som just nu är inne på sin tredje säsong. Jag har hört att det är lite B-klass ibland, men Arthurmyterna kan väl ändå inte bli dåliga? De är ju som gjorda för att såpoperafieras. Trailer här.

BBC har ju även Robin Hood och bara genom att kolla på olika trailers och fan videos så ser jag att jag kommer att älska att hata Guy of Gisbourne. Ett minus med serien är att jag har hört att den har en sned kvinnobild och lite Edward-syndrom. Trailer här.

Om man går till historiesidan så har vi ju The Tudors, som jag tänkte beställa hem med sedan bestämde mig att köpa på samlarbox när jag är i London. Det här är en serie som jag kan älska (jag gillar Natalie Dormers Anne, gillar att hon verkar få vara mänsklig), men som även kan falla platt om den går in på för många stereotyper. Min favorittrailer här.

Till våren så börjar även en ny serie av Michael Hirst, skaparen bakom the Tudors. Denna gång utspelar det sig i Italien och det är the Borgias som serien handlar om. Jag vet ytterst lite om the Borgias, vet mest att Rodrigo Borgia blev påve och kanske inte var Guds frommaste lamm, men det ser ut att bli intressant och dramatiskt. Trailer här.

På tal om Italien och Rom så finns ju även Rome, som jag har hört är underbart bra och länge velat se, och Spartacus: Blood and Sand, som går på TV6 för tillfället.

På TV6 går ju även Legend of the Seeker, en serie jag bara har sett första avsnittet av och ärligt talat inte blev så imponerad av (jag gillade inte all slowmotion). Men den kanske tar sig? Om inte annat så har jag hört och sett att den innehåller tjejer som slåss med svärd - en hel del! - och jag gillar tjejer med svärd.

Snart så kommer ju även Pillar of the Earth och A Clash of Kings snart ut, men jag vill inte se någon av dem utan att ha läst boken först.

Har ni sett någon av tidigare nämnda serier och vad tyckte ni? Vilka ska jag se först, vilka kan jag spara till nödfall och vilka kan jag skippa helt? Har jag glömt någon bra historisk/kostymdrama/fantasyserie?

Intresseklubben noterar (eller en alltför detaljerad genomgång av veckan som varit)

Det här kommer att bli ett stort megainlägg då det i mitt huvud virvlar runt ett tiotal onedskrivna bloggidéer som inte har fått komma på pränt på grund av 1) ingen tid och 2) ovälutnyttjad tid.

(Lite stöd ord för att hjälpa till att stolpa upp inlägget: Umeå, Gilmore Girls, Buffy, allergi, helg,  läsning)

Jag såg precis att det är närmre en och en halv vecka sedan jag skrev ett inlägg senast och jag kan ge er en snabb recap över event som har passerat i mitt liv under den tidsrymden: förra helgen så var jag på inofficiell klassreunion (samt officiell reunion av Kreta-gänget (dvs de klasskompisar jag åkte till Kreta med innan studenten och som under våren och sommaren då och då har träffats, mest för att förfesta)) i Umeå och spenderade två dagar på uppblåsbar madrass i den trea där två av mina fd. klasskompisar för tillfället bor (snart tre fd. klasskompisar - samt jag på madrass någon vecka i januari innan jag får min lägenhet) med trevligt sällskap. Jag kom hem just innan midnatt på söndagkväll och på måndag så var det back to work.

Tisdagen och onsdagen var jag i stort sätt ledig - men utnyttjade min tid katastrofalt dåligt och såg mest på tv, denna gång en re-run av Gilmore Girls. Stackars Dexter får känna sig övergiven och det beror till stor del på att Lorelai, Emilys och Lukes kombinerade awesomeness har ett starkt övertag över den tredje säsongen av Dexter, som efter fyra avsnitt fortfarande inte har kommit igång för mig.

Jag tänkte först blogga på tisdagen, men nyheten att de jävlarna, förlåt mig, Warner Bros. tänker göra en Buffy-film utan Joss Whedon (jag menar det! hur kan man ens tänka tanken att göra en Buffy-film UTAN Joss) fick -&som jag tidigare uttryckt mig - min hjärna att explodera och jag förlorade alla någorlunda klartänkta tankar och gick in i ett riktigt rage-rus som närmast kan liknas vid bärsärkgång. Under en eftermiddag så var det enda jag kunde tänka på: sätt att störta Warner Bros. samt sätt att övertala Whit Anderson att det är en riktigtriktigtriktigt dålig idé att göra en Buffy-film - samt att man inte kan kalla sig Buffynörd och samtidigt röra Buffyverse bakom Joss rygg. Då jag för tillfället har selektiva minnesluckor och väljer att glömma Buffy-projektet, så länkar jag till två bra inlägg om ämnet. Läs här och här. Vill även tillägga hur mycket jag älskar Joss svar (: ("...-just because they can't think of an original idea of their own, like I did with my Avengers idea that I made up myself") och ser detta som ett bevis på hur underbar filmen hade kunnat bli i hans händer.

På onsdagen så var jag på allergiundersökning och fick veta att jag inte alls är allergisk för damm som jag hade trott: jag är superduperallergisk mot hund och katt, tack vare de hund- och katthår mina kära medarbetare drar med sig till jobbet och vilket den ubertrevliga heltäckningsmattan sparar i lokalen. Det sätter punkt för min plan att skaffa katt, men från den ljusa sidan: hade det inte varit värre om jag, kvinnan som avskyr dammsugare, hade varit allergisk mot damm?

Veckan fortsatte gå och helgen kom - och jag jobbade. Hade all tid i världen att blogga, men ägnade mig istället åt allmänbildning och webbtv. Betade av några avsnitt av På Spåret (finns det ett mysigare svenskt program?), Doobidoo och Vem vet mest. Har kommit på mig själv att vara en riktig besserwisser som fnissar hånfullt åt de som misslyckas att svara rätt på frågor jag kan svaret på.

Hur har det gått med läsningen då? Fruktansvärt dåligt! Jag har läst ytterligare 50 sidor i "Wolf Hall" och det grämer mig då jag helst av allt skulle vilja gifta mig med boken och ha små Wolf Hall-bebisar. Dröjer nog ett tag innan jag är färdig då jag har ca 300 sidor kvar och det går ju inte snabbt framåt.

Nu ska jag gå och fördriva tiden på oekonomiskt sätt igen. Istället för att läsa min älskade "Wolf Hall" så ska jag se vidare på Gilmore Girls. Det är avsnittet där de är på Bangles-konsert, början på Rory och Paris vänskap. Mysigt. Godnatt!

Missuppfattade titlar

Jag läste precis på Hellre barfota än boklös om tre av hennes favoritförfattare och hennes favoriter bland deras verk. Edgar Allan Poe var med i sällskapet och "Huset Ushers undergång" nämdes - och där kom det in. Ännu ett riktigt embarrassing book moment för mig. För jag och min hjärna har under de senaste åren översatt "The Fall of the House of Usher" till Huset Ushers fall, och inte fall som i falla, rasa ihop, gå under utan fall som i "Veronicas Mars senaste fall".
Jag förstår inte hur jag kan ha undgått att dra den slutsatsen. Att fall betyder just fall (undergång) och inte fall (mysterium). Det är riktigt pinsamt.

Nästan lika pinsamt som när jag under två år pratade om "Bridshead Revisted" fleeera gånger - och senare fick en chock under tiden som jag läste boken och upptäckte det där extra i:et som jag missat. För "Brideshead Revisited" är ju en mycket mer logisk titel... Jag trodde ju förövrigt att Evelyn Waugh var en tjej. Jag menar: vem döper sin son till Evelyn?

Nu är ju bara frågan vilken titel som är näst på tur att bli missuppfattad...

You Got the Love

Jag sitter och ser sista avsnittet av Sex and the City. Det är absolut sista scenen, den där Carrie kommer hem från Paris och återförenas med tjejerna. Det skriks, skrattas och kramas... och så börjar musiken spela i bakgrunden. "Sometimes I feel like throwing my hands up in the air". Du känner igen den här säger min hjärna. "I know I can count of you". Vad är det för någon sång? "Sometimes I feel like saying: Lord, I just don't care". Är inte det här en ny sång?
Samtidigt som nästa låtrad sjöngs, "You got the love" sjöngs så utbrister min hjärna: NÄ, DET HÄR ÄR JU YOU GOT THE LOVE MED FLORENCE + THE MACHINE. Nu var det inte det, då You Got the Love visade sig vara en cover...

Jag både älskar och hatar den där känslan, när man upptäcker att en låt man har lyssnat mycket på egentligen är en cover. Jag har ett speciellt förhållande till covers. Jag har brukar hatälska dem. Det brukar nämligen vara så att när jag har lyssnat in mig på en cover och sedan hör originalet - då gillar jag inte originalet. (Exempel: Running Up That Hill fungerar för mig mycket bättre i Placebos version än Kate Bushs original). Däremot så gillar jag med 99 % säkerhet alla covers på mina favoritlåtar.

Coversen tar över. Jag har tre Absolute Covers-blandskivor och mer lär det bli. Jag får väl ta och skriva upp You Got the Love till nästa mix.

Sex and the City-versionen av You Got the Love. (Jag gissar att det är the Sources original, eller en mixad version av den i alla fall)


Florence + The Machine-versionen

"I'm him - the Butcher"

Jag såg precis den här scenen och den är bra för bra. Från Dexter S02E11 - dock ingen spoiler. Det är bara Dexter som spekulerar hur Deb skulle ta det om han erkände att han är the Bay Harbour Butcher och har olika scenarion. Min favorit är ändå "down on the ground, motherfucker!" eller den sista, "I'm him - the Butcher".

Halvvägsrapport: Dexter säsong 2

Nu har jag sett de sex första avsnitten av andra säsongen av Dexter och de håller nästan samma klass som första säsongen, men det finns en sak som tynger ner serien lite.

Dexter och Debra är precis lika bra som i första säsongen. Jag gillar Dexters sarkastiska inre röst och tycker att det är intressant att se en mer mänsklig och pressad version av Dexter. Jag gillar även hur han, för att undvika att bli avslöjad, snärjer sig in i allt mer komplicerade lögner. Dock så har jag ett stort problem med NA-delen av handlingen: Lila. Det känns som att det blir lite för mycket. Utöver Doakesproblemet, att FBI är the Bay Harbor Butcher (a.k.a Dexter) på spåren och att han måste ljuga för Rita - så har han nu även Lila att dras med och kärlekstriangeln och hur jag än försöker så kan jag inte gilla henne.

Det känns som att hennes dialekt bara är ett stilknep för att få henne ännu mer unik och quirky, att hon är en fri själ et cetera et cetera, och jag tål henne inte. Mest för att jag inte känner att hon tillför någonting. Handlingen behöver inte ett svartsjukedrama också. Plus att hon bara känns överlägsen.

Mer tid åt Debra och mindre åt Lila, please.

Spoiler för säsong 1 och 2
En sak som jag har börjat fundera över är om seriens författare har börjat att förändra tidigare detaljer för att de ska passa en helt ny personstory. När man först fick reda på Dexters mammas öde så visades det att hon blev mördad tillsammans med tre andra personer, på grund av att de stal från kokainet, men nu så har de ändrat det till att hon blev mördad på grund av att hon lämnade ut information till Harry Morgan. Jag får det inte att gå ihop: mördades Laura Moser tillsammans med de övriga tre personerna, fast på grund av att hon pratade med polisen istället för kokainstöld, eller har de helt glömt bort de övriga tre offren? För det finns inte en chans att en hel container skulle kunna bli blodfylld om bara en person mördades.

Vad jag tror kommer att hända i säsong 2:
Jag tror att det kommer att avslöjas att Harry Morgan är Dexters biologiska far trots allt. Det skulle ju ge en logisk förklaring till varför han bara räddade Dexter från containern och lät Brian Moser sitta kvar där inne i blodet med sin mors kroppsdelar.

Rabiatrant

Jag och "Wolf Hall" har kommit  lite på kant med varandra, men det går nog snabbt över. Bara lite kärleksgnabb, så där som kärlekspar kan ha ibland: om vem som har rätt och vem som har fel. I detta fall så handlar det mest om hela "Är Henry Carey son till Henry VIII?" och "Var Anne en bitch för att hon tog "the wardship" av sin brorson?". Två av alla saker som jag har emot "Den andra systern Boleyn" är att den svarar ja på alla dessa frågor och nu så verkar även "Wolf Hall" göra det och det har satt en liten fnurra på tråden. Hilary Mantel säger ja och jag säger nej och jag gillar inte meningskiljaktigheter.

Här fanns det förut en lååång rant om varför jag har rätt och alla andra (Mantel och Philippa Gregory, främst) har fel, men jag deletade den efter mycket eftertanke. Man kan inte få allt - och det finns ju trots allt inga bevis så jag kan ju ha fel. (Fast jag tror inte det, då mina historiska bevis är starkare i mina ögon än andra sidans).

Nu när jag har fått raljerat lite här så ska jag återgå till "Wolf Hall". Jag känner mig redan på bättre humör. Jag tror att vi kommer att klara det här så bra så. Jag älskar boken alldeles för mycket för att låta det här förstöra något.

Skämskudden: aktiverad

Jag har precis gjort ett stort misstag. Efter att ha suttit och kollat igenom scener från tv-serien The Tudors (note to readers: jag är i en Tudorkoma just nu, räkna med att få höra talas om dessa 1500-tals engelsmän en hel del framöver, allt tack vare "Wolf Hall") så fick den godkänt och jag har införskaffat första säsongen. Eftersom jag och min mamma båda är riktiga kostymfilmsälskare och bland annat brukar se på Austen- och Brontë-filmatiseringar tillsammans så erbjöd jag henne att ha lite quality time med mig och kostymfilm á la Tudors nästa gång min pojkvän jobbar kväll och alltså inte är ett bihang till mig.

Nu inser jag att The Tudors är full av sexscener och inte fina, dämpade sexscener där man liksom bara får små hintar om att de har sex där under täcket, utan sexscener á la True Blood och Sex and the City. Ehm... Ja... Det kommer ju inte alls att bli pinsamt.

All that is gold does not glitter

Eftersom jag börjar att få riktigt dåligt med plats på min laptop (som jag förövrigt fick som julklapp när jag gick i åttan, you do the math) så har jag under senaste halvtimmen suttit och tagit bort riktigt onödiga dokument ... och även hittat riktiga guldgruvor från svunna tider. Roligast var ändå när jag hittade ett dokument döpt till "Min älsklingsdikt" och hittade denna där i:

"All that is gold does not glitter,
Not all those who wander are lost;
The old that is strong does not wither,
Deep roots are not reached by the frost.
From the ashes a fire shall be woken,
A light from the shadows shall spring;
Renewed shall be blade that was broken,
The crownless again shall be king."

Gissa varifrån?

Project Runway

Är det någon som vet en bra hemsida (helst youtube) där man kan se fjärde säsongen av Project Runway och sjätte omgången av Top Model?
Idag när jag kom hem så såg min syster nämligen på "behind cycle four of Project Runway" (eller liknande) och då så kom jag på hur otroligt länge sedan det var jag såg Project Runway och speciellt den fjärde omgången - den med Christian Siriano. Han är en av de där realitystjärnorna som man aldrig kan glömma.




Är inte Tim Gunn typ modevärldens motsvarighet till Rupert Giles? Varenda gång jag ser Tim i hans kostym så tänker jag på Giles, iklädd sin tweedkostym, i Sunnydale Highs bibliotek.

You should never mess with the Tudors

Nu så ska jag gå ut på en promenad och senare så ska jag börja att läsa "Wolf Hall". Efter många om och men så har jag bestämt mig för att börja läsa romanen nu och ha "Jag dödar" som "lättare" läsning under stunder då jag inte är nog koncentrerad. Först så hade jag tänkt att ta och läsa om slutet på "The Life and Death of Anne Boleyn: The Most Happy", då jag läste den under studentveckan och ärligt talat så är vissa detaljer lite fuzzy (en kombination av lite tid och alkohol, I guess) och helst av allt så skulle jag vilja kunna vara historiepetig när jag läser "Wolf Hall", men jag bestämde mig för att det får vänta. Jag kan ju gå andra vägen runt - att läsa om "Death"-delen av Anne Boleynbiografin och checka av vad som även fanns med i romanen.

Detta är vad jag ser fram emot, bland annat:




Uppdatering: Har hitills läst 22 sidor och skulle gärna läsa mer, men jag börjar tidigttidigt imorgon (ska stiga upp ur sängen 05.45) så jag måste sova. Blev riktigt lättad när jag såg att jag redan känner igen stora delar av persongalleriet, så jag tror att den delen i alla fall kommer att bli piece-of-cake... om de nu inte börjar att använda titlar på folk, det är där det svåra börjar. Inga Duke of Suffolk eller Norfolk eller Earl of Northumberland här inte, tack! Jag håller tummarna för att Mantel istället använder deras namn; Charles Brandon, Thomas Howard, Henry Percy.

Öppet brev till min hemliga bokvän

Tack, tack, tack så mycket min hemliga bokvän. Jag vet inte vem du är, men jag tror att jag älskar dig. Det visade sig att du är riktigt bra på att tackla utmaningar och du behöver inte vara besviken. Jag är överlycklig både över godiset och boken. Du lyckades välja just den bok som jag för tillfället vill läsa mest av allt - och faktiskt har skrivit ett långt opublicerat blogginlägg om. Tack så mycket för "Wolf Hall"!

Jag tackar även så mycket för godiset. Jag har börjat få ont i halsen, så de svartvinbärssmakande Fisherman's Friends kommer att komma väl till hands - och chokladen! Det är sällan jag får tag i riktigt god sockerfri choklad då det finns få ställen här uppe i landet som säljer den. Jag har faktiskt aldrig sett sådana där jordgubbsfyllda chokladbitar förut, så det kommer att bli en ny smakupplevelse för mig.

Och tack så mycket för de fina reflexen och ljusen! Det är nästan som att du har övervakat mitt liv på sista tiden, då jag är i stort behov av en ny reflex.

Än en gång, tack!

(Bild kommer att infogas här när jag hittar digitalkameran)

Nu så får jag nästan lite prestationsångest. För mitt paket vär inte ens i närheten av dettas underbarhetsgrad.

The Hunger Games av Suzanne Collins

Jag älskar den där känslan som en bra bok väcker - att man bara måste läsa fortsättningen, att fingrarna riktigt värker för att man vill hålla i boken och att det liksom kittlar på insidan när man väl slår upp den. Däremot så avskyr jag att få den känslan när jag inte kan läsa boken i fråga... och det var precis vad som hände i helgen. Jag började läsa "The Hunger Games" (Hungerspelen) på fredagmorgon, bara för att åka bort någon timme senare och inte ha tid att plocka upp boken alls under de kommande dagarna.

Bokbloggarna har ju redan lovordat och hyllat Suzanne Collins och hennes Hunger Games-trilogi och jag tror att de flesta redan har koll på handlingen, men jag ska ändå dra en snabb recap. Katniss Everdeen är 16 år och bor i District 12, koldistriktet, i det 1984esqua* Panem, resterna av ett USA förstört av naturkatastrofer och krig. I Panem så råder stränga lagar och de 12 distrikten är hårt kontrollerade och nedtryckta efter ett inbördeskrig mot the Capitol, landets styresäte. Till minne av inbördeskriget och de fasor the Capitol kan utsätta distrikten för så ordnas varje år ett event: The Hunger Games, där två ungdomar från varje distrikt väljs ut och sedan får kämpa till döden - allt på bästa tv-tid. När Katniss 12-åriga lillasyster Prim blir utvalda att delta i the Hunger Games så tar Katniss hennes plats och lämnar sitt hem för att delta i en kamp på liv och död - där ingen går att lita på, inte ens de man tror är ens vänner.

Hyllningskören har rätt. Detta är en exemplarisk ungdomsbok. Den har en spännande och upprörande plot med en stark och sympatisk hjältinna och lyckas blanda kärlek, vänskap, rädsla och samhällskritik allt tillsammans. Samtidigt som jag kände för Katniss och hennes motståndare så var jag samtidigt fly förbannad på statsskicket i Panem, där distrikterna är föga mer än leksaker och tjänare till the Capitol.

Jag gillar paranoia-känslan som uppträder även hos läsaren när man läser om Katniss turer i the Hunger Games. Kan hon verkligen lita på personerna hon möter? Den mest oskyldiga motståndaren kan ju när som helst hugga henne i ryggen, bokstavligen talat. Jag gillar hur kärleken även den blir så där paranoid. Är det kärlek eller bara spel för kamerorna? Vad är riktigt och vad är bara en akt för att bli populär hos tittarna för att få mer sponsorer?

Jag gillar hur Katniss, trots att hon hamnar lite i "tonårig flicka som är vacker och har en massa beundrare, men vägrar inse det"-facket**, är en av de mest lättgillade hjältinnorna jag har stött på i ungdomslitteratur på ett bra tag. Senast jag fick samma känsla måste ha varit för Ellie Linton i "Igår när kriget kom", när jag läste de böckerna i åttan.

"The Hunger Games" är väldigt filmvärdig. Medan jag läste så kunde jag riktigt se framför mig hur man skulle kunna filma den och faktiskt vara boken trogen och nu läste jag precis på Wikipedia att det visst är en film på gång. Suzanne Collins har visst själv gjort om boken till ett filmmanus och bla Kaya Scodelario från Skins och Lyndsy Fonesca från nya Nikita är intresserade av rollen som Katniss.  Jag tror att det kan bli bra.

Kan knappt vänta tills jag får lägga händerna på nästa del i serien, "Catching Fire".

Handling: 5

Karaktärer: 5

Spänning: 5
Engagemang: 5
Summa: 5

* Jag har faktiskt aldrig läst "1984", så det kan lika gärna vara en felreferering. Jag tar chansen.

** Andra exempel: Bella Swan i "Twilight", Nora Gray i "Hush, Hush". Det vill säga: tjejen som i sina egna ögon är helt tråkig och vanlig, men som i alla killars ögon är värsta baben. Dock så ska det ju även sägas att man kan räkna i stort sätt alla tonårstjejer in i kategorin "tycker att de är tråkiga och vanliga i sina egna ögon". Vill även nämna att Katniss har mer substans än tidigare nämnda tjejer och jag förstår lätt varför hon har beundrare.

Halvvägsrapport x 2

"Jag dödar" av Giorgio Faletti (ca 250 sidor av 650 - alltså en tredjedelsrapport) är en deckare som min mamma har försökt pracka på mig hur länge som helst nu och som jag äntligen har tagit mig tid att läsa då jag drog "röd" i mitt färglotteri* och "Jag dödar", logiskt nog, är just röd.
Jag är ytterst obevandrad i just denna deckargenre - då jag mest läser pusseldeckare á la Agatha Christie eller forensicdeckare á la Kathy Reichs - så jag kan inte uttala mig om romanen är en kliché eller inte, men jag tycker att det finns något intressant där under. Ibland så känner jag nästan lite Dextervibbar, men jag tror att det beror mer  på att jag för tillfället i Dexterträsket och automatiskt förknippar alla seriemördare med serien än att det finns någon konkret likhet eller substans. Romanen är än så länge rätt spännande och oväntat lättläst för att handla om en seriemördare som flår sina offer.

"The Hunger Games" av Suzanne Collins (början på bok II)
Jag började med boken i morse, en ren impuls, och fastnade direkt. Spännande, upprörande, känslofyllt och
hormonigt, allt på samma gång. Vet någon om det ska bli film av "The Hunger Games"-serien? För jag kan nästan se filmatiseringen framför mig och jag vet ju att Hollywood gillar att filma alla succe-serier typ direkt de kommer ut. Jag måste joina hyllningskören. Jag har knappt kunna släppa boken under de här få timmarna jag har varit vaken. Ser fram emot resten med spänning.

Nu åker jag bort under helgen och återkommer på söndag. Om mitt Pocket&Prassel-paket kommer idag så bloggar jag om det då jag kommer hem. Och just ja! Jag har fått en lägenhet. Mer om det på måndag.

* Sedan jag färgsorterade min bokhylla har jag kommit på ett nytt system för hur jag ska välja vilken bok jag ska läsa när jag har svårt att bestämma mig. Jag har helt enkelt skrivit upp alla färgpartier i min bokhylla på små lappar och drar sedan lott om ur vilket färgplan jag ska välja nästa bok. Begränsar valmöjligheterna något i alla fall.

Mumford & Sons

 Jag har tagit och snöat in på engelska folkrockbandet Mumford & Sons, till den grad att de har tagit sig in på min Spotifytoplist över mest spelade band redan efter några dagar. (Sedan kan man ju diskutera hur bra den där topplistefunktionen är då Billy Idol finns med och jag typ har lyssnat på White Wedding två gånger någonsin på Spotify). Mumford & Sons musik är perfekt för mig och jag fattar inte hur jag inte har upptäckt dem tidigare. 

Jag bjuder på några låtar, enjoy! (Alla utom You Liar hittas även på Spotify, här)

Timshel



The Cave


You Liar



I Gave You All

Halloween-tv (samt en vädjan om hjälp)

Jag har firat Halloween hemma i min säng, framför TV:n, med världens bästa Buffy som sällskap. Vad passar bättre under dessa dagar än att se igenom alla Halloween-avsnitt av mina favorittv-serier? Ikväll så har jag sett "Halloween" (S02E06), "Fear Itself" (S0403) och "All the Way" (S06E06).
Imorgon så blir det dags för Supernatural och "It's the Great Pumpkin, Sam Winchester" (S04E07) samt lite fler avsnitt om jag bara kommer på några.

Någon som har ett tips på Halloween-avsnitt i följande serier: Veronica Mars, Gilmore Girls, Angel eller O.C? Jag känner mig som en dålig nörd då jag inte kommer på några. Kommer bara ihåg att Aaron Echolls får en hotfull pumpa i "An Echolls Family Christmas", men i det avsnittet är det ju ändå jul...

(När vi ändå är igång: Kan någon hjälpa mig att hitta alla julavsnitt? Buffy har ju "Amends", Supernatural har "A Very Supernatural Christmas" och Veronica Mars har som sagt "An Echolls Family Christmas", men utöver det? Jag vet att det finns flera julavsnitt i Gilmore Girls, men jag behöver hjälp att hitta dem...)

The Magicians av Lev Grossman

Efter många om och men så har jag äntligen läst ut "The Magicians", en bok som varit ett riktigt huvudbry för mig. Förutom att jag helt enkelt inte kunde finna tid att läsa den, så har den gått upp och ner som en berg-och-dalbana för mig. Jag har älskat den bara för att i nästa stund inte vara lika förtjust - och sedan tillbaka igen. Om jag skulle rita upp ett diagram så skulle det se ut som en av de där otroligt jobbiga grafliknande-sakerna som hade med derivation att göra (Ma D) och gick upp och ner (like this ^^^).

"The Magicians" är första delen i en fantasyserie av Lev Grossman och har beskrivits som en blandning av Narnia och Harry Potter för vuxna. Boken handlar om den, i början, 17-åriga Quentin Coldwater, en  deprimerad Brooklynkille och A-student som är less på allt som hans liv har att ge. Hans föräldrar irriterar honom, hans bästa vän är tillsammans med flickan han älsar och framtiden på ett Ivy Leauge college är inte så spännande nu när han har den inom räckhåll. Så blir han plötsligt intagen på den hemliga magiskolan Brakesbill och ingenting blir sig likt igen. (Varför låter alla mina beskrivningar som B-klassade baksidetexter?).

En sak kan sägas om beskrivningen "Narnia och Harry Potter för vuxna" och det är att den är helt sann. Harry Potters komik saknas och är istället utbytt av ett mörker och smutsighet, en dysterhet och nakenhet som tar bort varje uns av "magi är för barn"-repliker. Det svärs, det sups, det manipuleras, det korpuleras och mänskliga, mindre vackra, men naturliga sidor visas. Ta bara följande mening:
"He took a long pent-up acid-yellow piss in the shower and watched it spiral down the drain."
När använder de tonåriga trollkarlarna och häxorna i Harry Potter någonsin toaletterna till något annat än att ha en plats att gråta, en plats att hålla på med olagliga trolldrycksbrygder eller slåss mot troll?

Och på tal om Narnia, vad är Fillory-böckerna och Fillory-världen om inte en twisted version av Narnia? Med Chatwin-syskonen som kommer till det magiska Fillory genom diverse möbler och hjälper djuren att övervinna olika fiender - och som tack blir utnämnda till kungar och drottningar av Fillory. Känner vi igenom det? Alla dessa små blinkningar till existerande böcker, till Sagan om Ringen (Josh försöker ta sig till Midgård), Narnia och Harry Potter får mig att bli överlycklig.

Dock var inte allting frid och fröjd. Jag älskade vissa kapitel, speciellt kapitlet med gässen och Antarktis, medan andra kapitel inte full mig alls i smaken. Ett tag så kändes det som att handlingen stod och trampade på samma ställe. Till skillnad från andra fantasyböcker, där man tidigt för veta vad som är bokens mål (i Harry Potter så vet man ju att Voldemort kommer att komma tillbaka redan i första kapitlet) så fanns det stunder där jag inte riktigt visst vad boken ville. Arbetade den mot ett mål eller skildrade den bara den tristess alla ungdomar utsätts för förr och senare? Som värst var det i början på Book II och det var där min läslust var minst. Där valde jag självmant bort "The Magicians", för det fanns inget som lockade mig att läsa vidare. Detta kan bero på att jag själv befinner mig i samma situation som Quentin, den där oerhörda tristessen som uppstår då skolan är slut och man inte vet vad man ska hitta med sitt liv.

Som tur är så lossade det snart och handlingen blev bättre och bättre och lagom till Book III så var det på topp igen.

Summa: 4,2

The Trevor Project

Jag brukar inte skriva särskilt åsiktsfulla inlägg i den här bloggen som inte rör böcker, tv eller film, men nu så ska jag göra det, då detta är ett ämne som ligger mig nära om hjärtat.

Det gäller den uppmärksammade självmordsvågen bland trakasserade hbt-ungdomar i USA och just mobbning och intolerans är något som står högt upp på min hatlista och det gör mig så otroligt glad att se alla dessa videor med uppmuntrande budskap som kända hbt-personligheter och andra kändisar skickar ut till ungdomar som befinner sig i detta helvete som kallas high school.
Att kändisar så som Ellen Degeneres, Neil Patrick Harris, Chris Colfer (Kurt i "Glee") och Zachary Quinto (som hela tiden måste stå ut med rykten om att han är gay) och mångamånga fler tar och bryr sig, där så många andra har misslyckats. För trakasserier under tonåren är bland det osynligaste som finns och det går inte bara att räkna med att alla mobboffer där ute söker hjälp. För vilken hjälp finns det att få?

Som mobboffer light så vet jag själv hur det är. Man vill inte att de som trycker ner en ska bli tillsagda - för det hjälper inte. Hjärnan på unga tonårskillar i grupp, nu är jag hemskt generaliserande (men av personliga erfarenheter), verkar inte fungera så att om en vuxen säger åt dem så inser de att vad de gör är fel. Istället så verkar det genast sätta igång ett kugghjul som tuggar på att den man dagligen trycker ner försöker att trycka ner en tillbaka och så är man tillbaka i startrutan och det har blivit värre istället för bättre.

Mobbning är en rovdjursinstinkt, ett maktspel för att inte själv känna sig så hjälplös, ett sätt att trycka ner den som tror sig vara bättre än en själv, men som själv inte är stark nog för att vara ett hot. Om du kommer ut som homosexuell, då är du det svaga bytet - speciellt i små samhällen som mitt. Det finns ofta ytterst få som kommer ut, så det finns ingen samhörighet, ingen som har går igenom samma sak samtidigt som dig. Hur lätt är det inte då för andra, som kanske är rädda, kanske är osäkra på sin egen sexualitet och provoceras av att du vågar erkänna det, som kanske bara behöver någon att trycka ner, att göra just det - trycka ner en. Den enda killen som kommit ut under min tid på högstadiet/gymnasiet blev terroriserad på gympan och fick stenar kastade på sig en dag när han gick hem. Det satt nog effektivt stopp för alla andras försök att komma ut.

Om man är den enda, ensam, och ingen annan kan förstå hur man känner och vad man går igenom - då behövs dessa videos. De både visar att det finns vuxna som tagit sig igenom det och utöver det blivit framgångsrika och älskade och att det finns folk som bryr sig. Skådespelare har en stor makt. Om Kristen Bell skulle hålla ett tal om att det är dumt att åka bil i onödan, nog skulle jag bli mer skamsen än vad jag skulle bli om det stod i en tidningsartikel. För trots att de inte ser mig, inte känner mig, så vill jag längst in inte att mina favoritskådespelare skulle bli besvikna om de träffade mig. (Betyder ej att jag är t.ex. vegetarian bara för att KB är det, men ni förstår kanske vad jag menar?).

Nu har jag bara ordbajsar ett långt inlägg och är så trött att ögonen håller på att falla igen då jag precis har kommit hem från ett 8-timmars arbetspass.

Jag vill avsluta detta med en, i mina öron, otroligt gudomlig låt. Jag älskade den när jag var liten och gör det fortfarande och den måste ha en av de klokaste texterna någonsin. Plus att Ola Salo är nästintill Gud i mina ögon.



"Stuck in my brain, it kept me sane, for a couple of years, as it drenched my fears of becoming like the others, who become unhappy mothers and fathers of unhappy kids. And why is that? Because they forgotten how to play or maybe they're afraid to feel ashamed, to seem strange, to seem insane, to gain weight, to seem gay. I'll tell you this: that it takes a fool to remain sane."

Vampyrer och wifeb-eaters

En liten tanke: Finns det någon typ av modeblogg eller moderiktlinjer för vampyrer? Jag tycker att en stor del av de manliga vampyrerna har anammat samma mode.

Vad är det med just wife-beaters? Vad är så attraktivt med dem? Jag föredrar en t-shirt före ett linne, men hey, det är ju bara jag. Angel, Eric och Stefan är några vampkillar som däremot tycker om att klä sig luftigt.

Jag tror att Angel var först med trenden och att de andra bara är copycats. Särskilt Stefan som inte bara nöjer sig med wifebeatern utan även härmar Angels rynkade panna, frisyr, övriga klädstil samt general mood.
Angel är den manliga vampyrvärldens Elin Kling eller Sofi Fahrman.

"So Jesus made the first vampire?"

Jag har fyra avsnitt kvar av True Bloods andra säsong och jag tror aldrig att jag har uppskattat serien mer. De har kärlekstrianglar, sköna bikaraktärer, skön sydstatsdialekt och mentalitet - samt att varje avsnitt avslutas med en riktig cliff-hanger. HuJag kan till och med ha överseende med några av de mer irriterande elementen (hela Tara-Eggs-Maryann-Sam-delen är hur tråkig som helst).

Bäst av allt är ändå Jason Stackhouse, guds gåva till jorden enligt Sarah Newlin och även enligt denna Sara. För hur kan man inte älska honom? Killen som alltid ser lika frågande och IQ-befriad ut, oberoende situationen. Det spelar ingen roll om han har sex, slåss eller blir uppläxad - Jason ser alltid lika förvånad ut. Dessutom så är han den karaktär i serien som säger "fuck" oftast samt har alla de skönaste replikerna... för att inte tala om att han hittills har fått mitt att gråta två gånger, skratta ett otal gånger samt en-två gånger ge ifrån mig ett "iiih" (vilket översätts till: oh, nice).
Av alla karaktärer i serien så finns det nog ingen godare än Jason. Han är för dum och cuddly för att vara elak.



"Evil is makin' the pre-medicated choice to be a dick."